21 december – gästbloggare: Lars Ersäng

Dagens gästbloggare är är Lars Ersäng; Parkinson och Ironman i samma kropp. Med fokus på träning, motivation och att leva med Parkinsons sjukdom.

För säkerhets skull ställer jag nu en ledande fråga, ”Du menar på riktigt att du inte har något mål alls?” Har du något 10- års mål då? Hur vill du leva om 10 år? Vart bor du, hur försörjer du dej?

Flera har ändå en dröm om något meningsfullt. En dröm som jag uppfattar, verkar vara nästintill omöjligt att nå. Men inte något mål.

Jag föreläser om att förverkliga drömmar, om att hitta sin vision, om att inse sin potential. Med övertygelse och passion plocka ner drömmen och nå dit du verkligen vill vara och den du vill vara.
Jag berättar och reflekterar om helt galna upplevelser från världens hårdaste triathlonlopp.  Samt möten på vägen, möten med människor som påverkar livet. Människor inom Parkinson-världen, inom Triathlon-världen och alla andra mer ”normalstörda”.

För min personliga del handlar mina mål om att träna och bygga upp förutsättningar för att genomföra en Ironman. Min första Ironman genomförde jag i Kalmar år 2016. Det var fyra år efter att jag fått diagnosen Parkinsons Sjukdom fastställd.
På grund av pandemin är det mesta inställt vad avser tävlingar i triathlon och många är framflyttade minst ett år. Just denna dag i skrivande stund, 2:a Advent, skulle jag har varit i Chile och genomfört ”XTRI Patagonman”. Ett av mina större mål och den största utmaningen hittills. Förhoppningen är kunna tävla under senare delen av 2021. Om kroppen kan då.

Goda vanor

Allt handlar om små goda vanor som på lång sikt förbättrar livet. Att lägga till en ny vana eller ta bort en ovana hjälper till att på sikt förändra sig som människa. Om man vill och är beredd på det.
Att förbereda sig för något som ska ske om 1 år förutsätter att man kan planera och se varje legokloss, varje träningspass, som en viktig del i det man bygger upp.
Ju mer legobygget blir klart, ju viktigare att varje kloss får sin plats, varje träningspas har sitt syfte i en helhet.

Det går inte att fuska och tro att första månaden går att genomföra halvhjärtat. Hur ser legobygget ut om det saknas en månads träning av grundarbetet, det som är grunden i legobygget? Ett missat träningspass går inte att ta igen. Ett eller två missade pass någon gång gör i och för sig ingen skillnad. För många missade pass påverkar målet till att bli förskjutet på tiden eller att man får sänka ambitionsnivån. Självklart, i en plan tar man med perioder av avbrott för livet i övrigt.

Kontinuitet i träningen är A och O. Det skapar goda vanor.
Kontinuitet kräver planering till en början. Med tiden är kontinuiteten en vardag, den bara finns där. Kontinuitet triumfar allt.

När man väl bestämt sig för att nå sitt mål, då börjar processen och resan. När man har målet klart för sig kommer nästa steg som är viktig.
Man behöver dela upp resan i mindre delmål och avstämningspunkter på vägen.

Man måste lita till processen och att det man gör idag är viktigt och har en betydelse för målet. Att lita på processen, på det man gör idag, kommer påverka slutresultatet. Därför hjälper kortsiktiga delmål som tillsammans gör att man når slutmålet.

Jag hörde för inte så länge sedan att, ”resultatet av det liv och den människa man är, kommer med eftersläpning från de vanor man har och har haft under en tid, en lång tid”.  Människans instinkt kräver egentligen snabba resultat. En nedärvd instinkt i vårt DNA som kräver att kortsiktig ansträngning ska ge direkt belöning för den insats som görs.

Att göra en första ansträngning idag, som ska ge belöning om ett år, att stå på mållinjen då, är svårt at ta in.
Det går att ta in till viss del, att se målbilder, att tänka sig in i situationen när man når målet och får belöningen. 

Det är de goda vanorna som påverkar resultatet, det är vanorna som gör att man kan nå målet. Att nå själva målet förändar dej bara i liten omfattning, för ett kort ögonblick, en stund. Att nå målet förändrar i liten omfattning. Det som verkligen förändrar är processen fram till målet. Alla förberdelser och delmål på vägen. Men det är medaljen, målgången och slutet på resan man minns bäst. Men, det är egentligen inte slutmålet som blir det viktiga. Det är bara en liten bekräftelse.

Goda vanor. Låt säga att du har ett rum som ser ut som en tornado dragit förbi. Du tar tag i saken och städar upp hela rummet, snyggt och fint. Det blev ju riktigt bra!

Nu, ja!

Om två veckor ser rummet ut på samma sätt. Det ser ut som att en tornado har dragit förbi. Självklart är det dina dåliga vanor som stökar till rummet, som alltid.  Ännu en gång. Dags att städa upp igen. När du är klar tänker du, vad skönt, det blev ju bra!

Nu, ja!

Nu till det viktiga. Det du behöver, är inte ett rent och snyggt rum. Det du behöver, är goda rutiner och vanor, som gör att rummet inte ser ut som att en tornado dragit fram. Med goda vanor kommer du automatiskt ha ett snyggt rum. Utan att ens anstränga sig.

Jag tror på att de små goda vanorna på lång tid förändrar stort.

Att göra en armhävning om dagen förändrar inte din styrka, på en gång, nu direkt. Men, det ökar möjligheten till att förbättra din styrka på lång sikt.

Att meditera en minut om dagen gör inte att du får ett harmoniskt liv. Men, det ökar möjligheten till att hitta en harmoni och lugn du får av meditation.

Målet är inte att springa ett marathon. Målet är att bli en marathonlöpare.

Målet är inte att skriva en bok, målet är att bli en författare.

Med tiden kommer du få den identitet du söker och den du vill vara. När du kommit dit, är ansträngningen du gjorde från start, något du idag inte alls anstränger dej för. Den finns bara där, därför att du numera är en sådan person. Små förändringar av vanor förändrar din identitet på lång tid.

Goda vanor blir enkla vanor när man hittat glädjen i dem.