Ny säng – bättre sömn?!

Så kom den då, äntligen, min nya säng. Hur viktigt det är att man sover, och sover gott, på natten har nog knappast undgått någon. Det forskars en hel del om sömnens betydelse och vad som händer i hjärnan och i kroppen när man sover. När man läser om de olika resultaten är det tydligt hur viktigt det är med sömnen för att kroppen och hjärnan t.ex. ska återhämta sig och bearbeta intryck. Jag har sovit dåligt länge och ofta vaknat av värk i bland annat axlar och höfter. Så jag bestämde mig för att prova med en ny säng. En säng som är lite mjukare, med en tjock bäddmadrass som man kan sjunka ner i. Jag hittade en säng som uppfyllde mina önskemål och beställde den. Sängen skulle levereras på två veckor men det dröjde åtta – men sen kom den. Den här sängen är precis lika mjuk och skön som jag hoppades. Jag har sovit i sängen i tre nätter och jag vaknar fortfarande Men det värker inte i axlar eller höfter. Jag har loggat sömnen och kommer att fortsätta med det under en period. Lite längre sömnperioder och somnar om utan värk – jag hoppas det är en trend som håller i sig.

Gulaschsoppa

Det är perfekt soppväder! Lite rått och ruggigt. När det är en så´n där dag, när inte bara vädret bjuder in till något varmt, utan man är lite trött och och håglös. En så´n där dag när man vill ha mat snabbt och helst ingen disk – nåväl minimalt med disk är okej. Då är den här gulaschsoppan perfekt! Jag gör den med lammfärs och umamibuljong, en röd chili ger god hetta. Mina kummin var slut så det blev utan. Jag gillar vitlök i gulasch så jag använde två klyftor som jag hackade. Jag började med att bryna lammfärsen innan jag la i löken och grönsakerna. När soppan var klar smakade jag av den med salt, peppar och mald koriander. En soppa som passar en ruggig dag när man är trött och hungrig. Här kommer receptet med mina ändringar:

Ingredienser

  • 4 potatisar
  • 1 paprika (röd)
  • 1 gul lök
  • 2 msk olja
  • 500 g köttfärs (lammfärs)
  • 6 dl vatten
  • 1 köttbuljongtärning (umamibuljong)
  • 500 g krossade tomater
  • 2 tsk kummin (uteslöt jag)
  • salt och peppar

Jag la till:

  • 1 röd chili
  • 2 st vitlöksklyftor
  • 2 tsk mald koriander

Gör så här

  • Skala lök och potatis.
  • Dela och kärna ur paprikan.
  • Skär grönsakerna i tärningar.
  • Fräs grönsaker och köttfärs i oljan i en gryta eller kastrull.
  • Tillsätt vatten, köttbuljongtärning, krossade tomater och kummin. Koka sakta ca 10 minuter.
  • Smaksätt med salt och peppar.

Här är länken till originalreceptet.

PW i morgonsolen

Idag vaknar jag tidigt, redan halv sex är jag uppe och brygger morgonkaffe. Jag ser hur solen går upp och njuter av tystnaden och stillheten; bara jag, mitt kaffe och lille fluffen. Solen skiner från en klarblå himmel och jag bestämmer mig för att ta en PW i morgonsolen. Ute är det friskt, det var minusgrader i natt, men solen värmer skönt och jag går med ljudbok i örat och solen i ansiktet. Det blir en kortare PW på c:a 2 kilometer och det är verkligen en njutning att kunna promenera. Jag tänker på förra våren då var det en kamp bara att gå kortare sträckor och nu, nu kan jag ta en PW i morgonsolen – vilken lycka! Livet förändras och just idag njuter jag av sol, krispig luft och en tidig PW; ett litet guldkorn i min vardag.

Stegutmaningen – två veckor avklarade

Nu är jag två veckor in i min stegutmaning. Och, ja, mitt stegmål har peppat mig. Jag vill gärna nå mitt mål för dagen och jag vill definitivt nå antalet steg per vecka. De här två första veckorna har målet varit 5 000 steg per dag, totalt 35 000 steg per vecka. Vissa dagar har det varit en större utmaning än andra att gå dagens steg. Andra dagar har jag med lätthet nått mitt stegmål och långt över det. Antalet steg har varit lagom utmanande – inte för jobbigt att nå men ändå krävt att jag aktivt går.
Från och med idag ökar jag mitt stegmål med 500 steg per dag, det blir 5 500 steg per dag i två veckor. Och nu vet jag vad det handlar om, det krävs planering och en promenad varje dag om jag ska nå mitt mål. Totalt 38 500 steg i veckan, jag ökar långsamt och hoppas på att slippa bakslag.

Träffa andra med Parkinson

Jag fick min diagnos i slutet av juli 2018. Det var, som jag berättat tidigare, en lättnad för mig när jag fick diagnosen. En lättnad eftersom jag fick en förklaring till varför min kropp betedde sig som den gjorde. En lättnad eftersom jag fick något att förhålla mig till. En lättnad eftersom jag fick svar på många av mina frågor. Men jag har många frågor, tankar och funderingar kvar, och nya dyker upp. I min familj, släkt, är det bara jag (så vitt jag vet) som har Parkinson. Det betyder att jag inte har någon referensram, allt med Parkinson är nytt; ett oskrivet blad. Det är på många sätt ganska skönt för nu kan jag själv söka svar på mina frågor och funderingar om sjukdomen. Samtidigt är det ganska ensamt; hur är det att leva med Parkinson? det är trots allt en sjukdom med en progressiv utveckling. Det finns ingen bromsmedicin utan bara symptomlindring. Sjukdomen tar sig dessutom olika uttryck och det finns olika typer, där en del tydligen är mer aggressiva. Vilken typ man har tar det två år från diagnos till dess att man vet, enligt min läkare. Jag söker min egen väg för att må så bra som möjligt, med träning, kosttillskott, mat m.m.
Jag tror dessutom att det är bra att träffa andra med Parkinson. Andra som befinner sig ungefär på samma plats i livet som jag gör. När vi träffas en gång i månaden, pratar och umgås, ställs en hel del frågor. Frågor och svar ställs och ges av alla, både de som levt längre med Parkinson och de som, precis som jag, levt med diagnosen mindre än ett år. Det betyder mycket, att alla delar med sig, att många har frågor, att man kan se och höra att man kan göra på olika sätt. Här finns mycket livskunskap och många tankar – här finns pepp och gemenskap. Här knyts vänskapsband.

Yinyoga, mjukt och stilla

Igår hade vi en gästinstruktör på yinyogaklassen, det var en instruktör som höłl sin andra klass hos oss. Det var ett lite annat upplägg än vanligt, det var mjukt och stilla. Vi började med Qi-flöden som följdes av yinpositioner. Efter varje position fick vi vila i ”rebound”, en valfri viloposition. En vanlig onsdag med yinyoga, där gästinstruktören skapar en ny upplevelse av yinyoga – en annan förnimmelse i kroppen. Det är en positiv upplevelse. Yinyoga gör verkligen gott för kropp och sinne. Yinyogan mjukar upp en stel kropp och jag upplever att det blir en förbättring som håller i sig! Efter klassen var jag både frusen och hungrig – tydligen en normal reaktion efter yinyoga. Då var det extra skönt att duscha och avsluta med en varm bastu. När jag kom hem bjöds det på the, rostad smörgås och nybakad äppelpaj som dottern bakat. En vanlig onsdag som blev något extra.

Stegutmaningen, upp och ner

Stegutmaningen är verkligen en riktig utmaning som dessutom ger mig en och annan tankeställare. En vanlig dag, eller snarare en vanlig regnig dag, när jag är hemma, rör jag mig inte jättemycket. Lite skrämmande hur få steg det blir! Jag mäter antalet steg med en stegräknare i telefonen och hur korrekt den visar vet jag inte. Jag bär inte heller med mig telefonen hela dagarna och jag mäter inte heller antalet steg i samband med träning. Men det är, trots felmarginalen, skrämmande få steg de här dagarna – kanske max 2 000. Nu visar sig en av de positiva effekterna av stegutmaningen; jag har blivit medveten om det här! Det betyder också att jag måste röra mig mer inomhus de där regniga, ruffiga dagarna. Kanske ta en kortare promenad i regnet?
Mer  positivt med stegutmaningen och mina powerwalks är att hållningen blir bättre, stavarna gör att kroppen blir rakare, stegen blir längre. Jag märker att jag går snabbare och har lättare att hitta en bra rytm. Stavarna gör att armarna måste röra sig i takt med stegen, pendla, och det är en skön känsla när det fungerar. Extra bonus är att gångkondisen och balansen blir bättre.

Stegutmaningen har gjort att jag går mer och den har visat att jag kan förbättra min gång genom powerwalks. Att det har kommit förbättringar redan efter knappt två veckor är en stark motivation till att fortsätta med powerwalks – jag tror på träningen med stavarna – och att aktivt följa utvecklingen och notera förändringar.