Parkinson och läkemedel – effekt och biverkningar

Tanke för dagen – medicinernas effekt

Det är intressant eller snarare frustrerande, det här med läkemedel deras effekt och biverkningar. När har läkemedlen bäst effekt? Eftersom protein hindrar kroppen från att tillgodogöra sig l-dopa, får medicinerna bättre verkningsgrad när de slipper konkurrera med protein. Det är en enkel, logisk förklaring, det finns säkert fler saker som påverkar – positivt och negativt. Eftersom Parkinson är en sjukdom som yttrar sig på olika sätt hos oss som drabbas, så skiljer sig säkert det som påverkar också. Och när. Kanske till och med hur.

Jag frågade min neurolog om fasta påverkade Parkinsonmedicinerna. Var det positiv eller negativt? Eller? Jag var genuint intresserad, framförallt eftersom jag upplever att jag mår så mycket bättre efter min fasta än före.
Jag fick ett logiskt svar, en tydlig förklaring.
Den troligaste förklaringen till att jag mår så bra är att när man fastar äter man inget protein, så det finns inget i magen som motverkar kroppens möjlighet att ta upp medicinerna. Det betyder att de får full verkningsgrad och då mår man bättre. Enkelt. Lätt att förstå.

Biverkningar – en evig följetong.

Biverkningar av mina Parkinsonmediciner verkar vara något jag får leva med. Ofta blir jag medveten om när mediciner ger mig biverkningar ganska snabbt, men ibland smyger de sig på så långsamt att det tar ett tag innan poletten trillar ner. Det här är en av de saker som jag har tampats med sedan i höstas. Min neurolog satte in ett nytt läkemedel, som ersättning för ett annat. Jag fick ganska omgående problem med att sova på natten. Vaknade klockan tre, helt speedad och kunde inte somna om. Det var uppenbart att det var den nya medicinen, så enligt neurologens instruktioner bytte jag tillbaka till den gamla när jag tog kvällsdosen. Nätterna blev som vanligt igen.
Efter det här hände inte så mycket, tyckte jag. Jag blev däremot sakta sämre med värk i benen, kramper, skakningar, trötthet och fick allt större problem med att röra mig. Jag kopplade inte ihop det här med biverkningar, utan trodde att det var min Parkinson som blev sämre. En eftermiddag fick jag kramper i hals och nacke, jag kunde knappt andas, det kändes som att jag höll på att kvävas. Det var då som polletten trillade ner! Tänk om det är biverkning av medicinen! Att jag sakta kvävs av kramper i hals och nacke!

Jag bytte ut eftermiddagsdosen, enligt neurologens instruktioner, till min tidigare medicin. Jag kände mig omgående bättre – muskelkramperna blev färre och inte lika kraftiga. Nästa steg var givet – bort med den nya medicinen från alla dostillfällen och tillbaka till den tidigare. Tack och lov hade jag kvar av den!
Nu hände något märkligt. Jag började att må bättre – skakningar, kramper och trötthet minskade. Tänk om det som jag trodde var att min Parkinson blev sämre var biverkningar? Alltihop? Det var i den här vevan jag fick idén att fasta, rensa systemet och ge mig själv, min kropp, bättre förutsättningar.

Parkinson, min följeslagare

Biverkningar är ett gissel. Ofta kan jag inte att skilja de från de symptom som min Parkinson ger mig. När de smyger sig på som de gjorde nu senast är det extra svårt. Därför blir lättnaden när det visade sig att försämringen ”bara” var biverkningar extra stor. Kanske också sorgen – för hur hade jag mått? hur hade gått? om jag inte kommit på att det var medicinerna som låg bakom mina kramper i hals och nacke?

Parkinson är ingen enkel sjukdom att leva med, ingen enkel sjukdom att förstå, inget facit finns – bara den egna känslan, och kanske modet att våga bli ”egenexpert” – expert på sin egen sjukdom och kropp.
Parkinson är min följeslagare genom livet vare sig jag vill det eller inte, ibland tydlig, ibland diffus och svår att upptäcka. Efter min resa under det senaste knappa året är jag än mer ödmjuk inför min sjukdom och tacksam för de människor som finns runt omkring mig. Och glad om det jag berättar kan hjälpa någon annan i livet med Parkinson.

Fighter finns kvar ( har en hedersplats) – han kommer kanske till nytta igen, även om jag hoppas att det dröjer länge, många år helst.

Jag testar MBT – andra veckan

Vecka två har bara swishat förbi. Fort. Min testplanering har varit tydlig: att jag skall utmana mig med att stå, med promenader som är längre och kortare, med och utan stavar. Under veckan har jag fastat. Jag funderade igenom innan fastan började om och hur den skulle kunna påverka min planering för veckan. Jag kom fram till att det bästa för mig är att lägga fokus på promenaderna eftersom det är skönt att röra sig lugnt när man fastar.

Vädret har definitivt varit på min sida, som gjort för långa promenader. Och det har varit underbart att öppna dörren, och direkt höra fågelkvitter, känna värmen från solen och kunna njuta av försommaren. Promenera i shorts och linne – inga jackor som är i vägen; mycket bättre kan det inte bli.

Hur det blev

Den här veckan har jag varvat promenader och powerwalking, fem kilometer varje dag. Jag har varierat mig genom att gå lite olika sträckor och vid olika tidpunkter på dagen. Jag märker att jag trivs bättre och bättre i skorna. Min hållning har blivit bättre, mer naturlig både när jag står och går utan att använda skorna. Faktiskt också när jag sitter! Helt oväntat. Jag känner mig mer rörlig och nu känns det som att armarna pendlar mer naturligt, att jag inte behöver tänka på det. Jag upplever också att axlar och skuldror är mer avslappnade både när jag går, står och sitter – de åker inte upp till öronen, jag kommer inte på mig själv med att tänka: ”slappna av”, med låsta axlar.

  • Kan det här vara ett resultat av skorna?

Att stå i skorna var också en del av veckans utmaning. Jag fick så bra råd av min kontakt på MBT. Hon skrev till mig:

”Att stå är helt klart det jobbigaste om man är ovan, och är du
någonstans där du måste stå så är det ok att gunga lite för avlastning,
bara inte ”hänga” på en sida, det är inte bra.
Gunga dej lite fram och tillbaka tills du hittar balanspunkten rakt
under dej, behåll din hållning och var helt avslappnad i överkroppen, du
kan även prova att böja på knäna lite.”

Jag har testat hennes tips och det blev genast mycket lättare att stå stilla. Både ute när jag väntar eller tar foton. Men också inne framför datorn. Så, ja, den här veckan fick skorna även vara med inomhus.

Utveckling/statusrapport

Det här med plus och minus den här veckan blir svårt. Jag är helt uppriktig när jag skriver att det har bara varit plus, lättare att gå med skorna eftersom jag har blivit mer van och börjat hitta tekniken. Roligare och mer motiverande att promenera och powerwalka eftersom jag märker av effekt även när jag inte använder skorna. Inspirerande med utmaningen att stå och känna hur jag hittar tekniken.
Glädje när människor runt omkring mig spontant uppmärksammar att jag rör mig på ett mer naturligt sätt!

Mitt planerade upplägg för vecka tre

Den här veckan planerar jag för längre promenader och att träna ”backteknik” – min MBT-kontakt har tipsat mig om hur man skall tänka när man går i backe.

Lite kommentarer och tips från min MBT-kontakt

Jag har en kontaktperson på MBT som jag ställer frågor till när det är något som jag funderar på eller behöver tips om. Hon har dessutom kommenterat det jag skriver om hur det går för mig när jag använder skorna. Jag vill gärna dela med mig av hennes kloka ord:

När man går i branta backar:
”ett annat tips är om du går i branta uppförsbackar är att ”tänka” att du faktiskt går upp i en trappa, små korta steg, du behåller hållningen och ”segdrar” dej inte uppför, som man lätt gör med längre steg. själv tycker jag det är ett jätteskönt sätt att gå på, energisparande på något vis.”

Om att bli yr:
En annan sak som många upplever, är att dom blir yra, det finns det en enkel förklaring till. dina ögon ser ett plant underlag och sänder dom signalerna till hjärnan, men under fötterna är det inte stabilt med MBT, men man vänjer sig
snabbt.

Om att stå:
Att stå är helt klart det jobbigaste om man är ovan, och är du någonstans där du måste stå så är det ok att gunga lite för avlastning, bara inte ”hänga” på en sida, det är inte bra. Gunga dej lite fram och tillbaka tills du hittar balanspunkten rakt
under dej, behåll din hållning och var helt avslappnad i överkroppen, du kan även prova att böja på knäna lite.

Om att gå i backe:
…du måste prova gå i ”trappa tanken”, du ska nästan osynligt göra små små lyft som om du går uppför en trappa, prova dej fram.

Ny vecka

Nu börjar en ny vecka, nya utmaningar och nya tag. Jag ser fram emot att få berätta hur det går. Njut av ljuset och sommaren.

Läkarbesök och fystest – en chock!

Chock, tårar som rinner, kinder som sakta blir blöta. Det är glädjetårar och chock efter besöket hos neurologen och fysioterapeuten idag. Jag har nog inte riktigt tagit in och landat ännu.
Neurologen undersökte mig kliniskt, som alltid. Inga konstigheter, det kändes bra. Efter gångtestet sa hon; ”Du ser frisk ut när du rör dig.” Jag blev helt tagen, och förvånad det var inget jag hade väntat mig snarare tvärt om. Men det kändes bra, som ett kvitto på att fastan och träningen jag gör är helt rätt. För mig. Just nu.

Efter läkarbesöket skulle jag till fysioterapeuten. Hon som har varit mitt stöd under hela perioden när jag har mått dåligt av biverkningar. Tänk i januari när jag tog mig fram hjälpligt med käpp och inte kunde gå ut när det var snö. Benen som bara värkte…
Vi bestämde att vi skulle göra fystesterna eftersom de inte var gjorda sedan 2019. Förutsättningen var tydlig; avbryt om det blir för jobbigt eller om det känns tungt. Givet, jag tar det definitivt försiktigt nu, vill inte bli sämre igen. Samtidigt ville jag gärna göra testerna för att veta var jag står, och hur långt jag har till den nivån där jag bör ligga. Det blev knäböj, balans på två ben blundandes, och på ett ben. Det blev styrka och gångtester.

Jag var försiktig vid knäböjen, ville inte trigga igång smärtan. Slappnade av gjorde alla testerna efter dagens förmåga. Det kändes okej, men jag undrade hur mycket den här tiden utan min vanliga träning hade kostat. Fysioterapeuten gick igenom resultaten med mig ett efter ett och jag blev förvånad, kände hur tårarna steg, rörd. Trodde henne knappt när test efter test låg på samma nivå som 2019! Det är inte möjligt, jag är äldre, har inte kunnat träna som vanligt på över ett år och, som sagt, i början av året var jag riktigt dålig.
Men det var möjligt, det stämde. Bonus och stjärna i kanten sa hon – på din avslutande gångtest presterade du 101 % av förväntat i din åldersgrupp.

Innan vi skiljdes åt för den här gången sa hon med ett leende: ”När du rör dig syns inte någon skillnad mellan vänster och höger sida”. ”Tidigare har du alltid vart lite långsammare på vänster.”
Fantastiskt och totalt oväntat. Det blev en chock, även om den är positiv. Är det här resultatet av artrosträning för mina knän och höfter, dagliga promenader med MBT skor, Moveooträning och fasta? Jag är böjd att tro det. Känner mig ödmjuk, glad och lite sorgsen. Jag har kanske hittat det som är rätt för mig, just nu, om jag skall tro resultatet. Och dagens resultat visar att jag inte har något att ta igen. Jag har svårt att ta in det.

Fasta och Parkinson

Genom åren har jag fastat eller gjort en detox då och då. Har tyckt att det varit skönt att rensa kroppen, boosta immunförsvaret och, på senare år, dämpa den låggradiga inflammationen i kroppen. Jag började fundera på att fasta igen när jag läste om att man har en låggradig inflammation när man har Parkinson.
Tankarna om att fasta ledde till en hel del frågor som; ”Kan man fasta när man äter Parkinsonmediciner?” ”Hur påverkar fasta oss med Parkinson?” ”Är det positivt eller negativt att fasta för oss?” Vilken typ av fasta kan man göra?”

Eftersom det var informationen om låggradig inflammation i kroppen som väckte mina tankar om att fasta tittade jag i första hand på vilken typ av fasta som minskar inflammationen. Den information som jag hittade handlade om juicefasta (eller ”att juica”) och den här fasteformen både boostar immunförsvaret och dämpar inflammation i kroppen.

Min huvudsakliga källa var internet, och jag läste om fasta på ett flertal olika sidor. Analyserade informationen och kom fram till att det var just juicefasta som stämde överens med det jag ville uppnå. Jag sökte också efter information om fasta och Parkinson, men hittade ingenting som jag hade nytta av. Och inte heller hittade jag svar på mina frågor. Jag kommer att leta vidare för det här tycker jag är ett intressant område.
Två effekter som fasta har som är positiva vid Parkinson:
Fasta startar autofagiprocessen och den ”städar” i hjärnan.
Fasta dämpar låggradig inflammation.

Med den här kunskapen tänkte jag att fasta borde påverka Parkinson på ett positivt sätt och bestämde mig för att juicefasta.

Juicefasta

Man kan juicefasta på flera olika sätt och olika länge. Man kan köpa ekologiska grönsaker och frukter och själv göra sina juicer, och man kan köpa färdiga juicer som man tycker om och välja vilka man skall använda. Om man väljer någon av de här två formerna för sin fasta finns det flera tips och förslag, och olika fastescheman på nätet som man kan följa. Ett genomgående råd är att man skall vara noga med vilka juicer man väljer, och det finns tips om vilka som är bra.
Man kan också välja att köpa ett färdigt fastepaket där juicerna + buljong ingår tillsammans med ett fasteschema.
Det vanligaste är att man fastar tre, fem eller sex dagar + nedtrappning och upptrappning.

Mitt val av fasta

Jag bestämde mig för att fasta i sex dagar + nedtrappning och upptrappning, totalt tio dagar. Eftersom jag inte visste hur jag skulle reagera på en sex dagar lång fasta bestämde jag mig för att köpa ett fastepaket. Jag tänkte att ett färdigt paket skulle innebära att jag inte behövde sköta någon matlagning överhuvudtaget under fastan, och det kändes skönt.

Hur det gick för mig att fasta i 2+6+2 dagar

Nedtrappningen fungerade bra vilket gjorde att jag var både positivt inställd och motiverad när själva fastan började. Jag hade bestämt mig för att dricka en kopp svart kaffe på morgonen, och det gjorde jag under hela perioden. Jag var inte lockad av att få huvudvärk eller illamående som man lätt får när man slutar med kaffet.

1:a dagen: Allt fungerade bra första dagen. Jag kände mig motiverad och det var enkelt att fasta. Jag hade planerat att röra på mig varje dag och den här dagen blev det en simtur + kortare promenad när jag var med dottern i stallet.

2:a dagen: Den här dagen upplevde jag också att det flöt på bra, jag hade inga matcravings, var inte trött. Det blev promenad vid stallet och ett härligt bad i havet.

3:e dagen: Den tredje dagen brukar vara den då man mår dåligt, känner matsug, blir irriterad och trött. Jag kände mig lite tung i kroppen idag, och märkte av att energinivån var lägre än vanligt – men i övrigt mådde jag bra. Fortfarande inget sug efter att äta – det kändes bra och jag hoppades att det skulle hålla i sig under de sista tre dagarna också.

4:e dagen: Den fjärde dagen, det här brukar vara dagen då allt vänder och man känner sig full av energi, men idag kände jag mig yr av att blodsockret sjönk. Jag var också tröttare än de första tre dagarna och insåg att jag hade missat några av tiderna då jag skulle dricka te och juice – tydligen inte så bra. Jag bestämde mig för att ändå promenera min runda på fem km fast det blev betydligt långsammare än vanligt.

5:e dagen: När jag vaknade på morgonen hoppades jag att jag skulle må bättre än dagen innan, och det gjorde jag. Idag var jag extra noga med att följa fasteschemat och verkligen få i mig alla juicer och allt te. Det blev skillnad och jag mådde bättre. Men på kvällen kom suget efter mat. Det hade jag inte känt av tidigare. Jag funderade på om en orsak till att matsuget kom var att from dagen innan var mängden juice halverad gentemot de första tre dagarna. Det kanske berodde på det, men det spelar ingen roll tänkte jag. Det är bara en kväll och en dag kvar – det fixar jag.

6:e dagen: Sista dagen. Jag kände mig pigg när jag vaknade på morgonen och bestämde mig för att ta min powerwalk redan vid åtta på morgonen. Det var härligt ute och jag njöt av att känna energin i kroppen. Idag var jag noga med tiderna för juice och te – middagen var som vanligt buljong. Buljongen var jag lite trött på nu och det kändes skönt att det var sista dagen. Precis som kvällen innan kände jag mig hungrig på kvällen, men den här dagen var jag mer förberedd på det och ett glas vatten mildrade matsuget.

7:e dagen: Själva juicefastan är avklarad nu och det är dags att börja trappa upp. Jag vaknade i ottan, och gick upp tidigt så jag var ganska trött på förmiddagen. Det blev en långsam powerwalk på morgonen efter en upptrappningsfrukost. Efter lunchen kände jag mig betydligt piggare och hade definitivt mer energi.

Reflektion: Det var lättare att fasta i sex dagar än jag trodde att det skulle vara. Det passade mig att använda ett färdigt paket med det som behövdes för att genomföra fastan. Jag har mått bra större delen av tiden, men lärde mig att det var viktigt att jag drack allt jag skulle enligt schemat och inte slarvade med det. När jag missade att dricka blev jag illamående. Efter fastan känner jag mig lättare i kroppen, och har mer energi. Om fastan har påverkat min Parkinson kan jag inte avgöra men mitt allmäntillstånd är bättre.
Jag kommer definitivt att fasta igen och sex dagar är ganska lagom. Sambon har föreslagit att vi skall fasta tre dagar varje månad, och jag är definitivt positiv till det. Tre dagar då hinner man knappt börja innan man är klar 😊

Om Boken: grafisk designer och omslaget

Tänk att tid kan kännas lång och samtidigt gå snabbt. Det är precis i den konstiga typen av tidsupplevelse som jag befinner mig nu i mitt arbete med boken ”Parkinson Power – Tio kvinnor berättar”. De senaste två veckorna har jag haft möten med min grafiska designer om design av omslag och inlaga. Vi har pratat både omslagsbild och typsnitt för brödtext och rubriker. Det är mycket att tänka på och ta ställning till. Mitt upp i detta kom författarintervju med min förläggare – roligt och intressant.

Om bokens grafiska design

När jag och redaktören var klara med bearbetningen av manuset skickades det till min grafiska designer. Vi hade vårt första möte veckan innan hon fick manuset. Precis som redaktören ville hon veta mer om mig, om boken och om min tanke med den. Jag fick också svara på frågor om färg och form.
Hon ställde några frågor som jag uppfattade som extra betydelsefulla:

  • Vad är det som skall få en läsare att plocka ner din bok ur bokhyllan?
  • Vad skall boken signalera?

På den första frågan var svaret helt självklart för mig: det är titeln som skall göra att läsaren tar ner boken ur hyllan. Titeln: Parkinson Power Tio kvinnor berättar, som visar på den styrka som kvinnorna i boken har, och som väcker nyfikenhet.
På den andra frågan var jag också klar över svaret; boken skulle vara sober, visa på trovärdighet och gemenskap.

Omslaget

Vi pratade om omslaget och hon undrade om jag hade funderat något på hur det skulle kunna se ut. Det hade jag, så jag kunde berätta om mina tankar om ett omslag, med en enkelt tecknad kvinnosiluett.
Sedan fick jag vänta på ett…

…nytt möte med presentation av olika omslag, typsnitt, rubriker – hela inlagans utseende. Så spännande det här var. Första gången jag fick se förslag på omslag – hon visade och berättade. Jag granskade, analyserade och ställde frågor. Kände in – vilken känsla får jag? Vad signalerar det här omslaget?
Sedan valde jag det som var klockrent, och så snyggt. Färg, form, typsnitt, design – allt stämde med mina tankar.

Förlaget planerar boksläpp den 6 augusti!

Jag testar MBT-skor – första veckan

Första veckan med MBT-skor, det har varit intressant. Inför veckan lade jag upp en planering och hade bestämt mig för att mjukstarta med skorna. Det sprack kan man lugnt säga – eller snarare visade sig andra möjligheter och jag fångade tillfället.
När jag planerade veckan utgick jag ifrån att långsamt vänja kroppen vid skorna, och tänkte använda de både inomhus och utomhus. Först mot slutet av veckan, dvs under helgen, planerade jag att öka promenadsträckan till ungefär 5 kilometer.

Hur det blev

Jag började enligt planen med en kortare promenad utomhus på 2-3 kilometer. Det kändes bra att gå i skorna och det var tydligt för mig att jag var tvungen att koppla på coremuskulaturen. Jag upplevde att hållningen blev bättre och fick också just den återkopplingen från min sambo som var med på promenaden. När hållningen kom på plats, var det enklare att slappna av i axlarna när jag gick.

Andra dagen skulle jag på ett möte och tänkte att det var ett tillfälle att testa både mig och skorna i en annan miljö trots att det inte låg med i min planering. Det innebar att jag befann mig i en mer vardaglig situation med ett blandat rörelsemönster, där man både går och står. Dessutom gick jag i trappor vilket visade sig vara en utmaning för mig, även om det fungerade bra.
Tredje dagen var det ett underbart väder och det blev redan då en längre promenad på närmare fem kilometer tillsammans med sambon. Mot slutet av den här promenaden blev jag lite trött i kroppen och när jag blir det får jag inte riktigt med mig vänsterfoten. När det här hände märkte jag att jag hade god hjälp av skon och enkelt hittade tillbaka till en naturlig rörelse i foten och benet.

Nästa dag kände jag av träningsvärk och det fick bli en vilodag. Eftersom det hade gått så bra att gå 5 kilometerspromenaden blev det ytterligare två längre promenader, en av dem med stavar, under slutet av veckan. Det ledde till att sista dagen fick bli en vilodag.

Plus och minus första veckan

Första veckan har handlat om att lära känna skorna, hur de fungerar och hur det är att använda de i olika situationer. Det har varit en positiv upplevelse att gå i dem, både längre och kortare sträckor. Min största utmaning har varit att stå still och hitta balanspunkten, så det får bli nästa veckas utmaning.
Att jag skulle få träningsvärk hade jag blivit förvarnad om, så det kändes mest som ett kvitto på att jag använde skorna rätt. Att det skulle vara tufft att gå i trappor hade jag inte haft en tanke på, så det var bra att jag upptäckte det redan nu. Det innebär att jag vet om att jag skall vara extra medveten om var och hur jag sätter ner fötterna på trappstegen.
Sammantaget har upplevelsen av skorna varit positiv.
För mig har det som jag har upplevt som mer utmanande inneburit att jag har fått vara mer aktiv i både kropp och tanke och därför bara varit bra. Jag vill ändå lyfta fram det eftersom det är bra att känna till att med en mer instabil sko blir man påmind om sin hållning – hur man står och går – hela tiden.

Planering vecka 2

Den här veckan kommer jag att utmana mig med att stå. Det kräver balans och all hållningsmuskulatur kommer att få jobba. Jag kommer att fortsätta med mina promenader både längre och kortare, med och utan stavar.

  • stå – rakt upp och ner
  • promenader
  • powerwalking

En rolig vecka

Vilken vecka! Sommaren kom över en natt, med sol, värme och en klarblå himmel, vände från några frostnätter ena veckan till sommar nästa. Fruktträden slog ut i överdådigt prakt tillsammans med vilda blommor som smörblommor, prästkragar, hundkex… Här på västkusten har värmen har hållit i sig i flera dagar och salta bad har lockat. I söndags kväll tog jag årets premiärdopp i ett varmt hav! Just den här kvällen gissar vi på att det var runt 20 grader i vattnet. Igår blev det morgondopp under en en molnig himmel. Det var betydligt friskare i vattnet men vad skönt att kunna börja dagen med en simtur.

Jag har hunnit med att njuta en god lunch på uteservering, det var första gången sedan pandemin! Indiskt i trevligt sällskap fick det bli. Det finns en spirande känsla av livslust, att äntligen finns det möjlighet att göra saker igen – utomhus.

Ibland känns det som att allt händer på en gång. Den gångna veckan har varit just en sådan. Det har varit en blandad kompott av telefonsamtal med spännande nyheter, författarintervju med min förläggare, genomgång av allt det grafiska i boken med den grafiska designern, olika digitala möten och två hästar hemma för grönbete under några halvdagar. Jag har fullt med tankar som jag skall bearbeta och sedan berättar jag mer.
MBT-skorna har jag använt under veckan och hur det har varit kommer senare idag i ett eget inlägg.

Förberedelser: test av MBT-skor

Val av skomodell att testa

Under de senaste dagarna har jag jämfört två olika modeller av walkingskor. Jag väljer mellan modell Leisha och modell Classic 1997. Jag har provat att stå och gå inomhus för att kunna välja vilken av modellerna jag skall testa.
Det har varit extremt svårt att välja mellan de två skomodellerna. Båda två har egenskaper som tilltalar mig, och båda två har läster som passar mina fötter. Som tur är för mig finns det både likheter och skillnader mellan de två modellernas egenskaper. Eftersom båda två passar bra, har lite olika egenskaper och båda påverkar min Parkinson kommer det att vara skillnaderna och hur jag kan använda de som avgör mitt val.
För att fatta mitt beslut har jag ställt mig själv följande frågor:

  • Hur kan jag använda skon?
  • När kan jag använda skon?
  • Hur många timmar kan jag använda skon? (Dvs orkar foten att jag både står i skon och går.)
  • Kan jag stå i skon? (vid skrivbordet)
  • Kan jag gå i skon?
  • Hur påverkar skon min Parkinson?
  • Tycker jag att skon är snygg?

Modell Leisha
Leisha är en sko som jag kan använda hela dagen – den är följsam, bekväm, bra snörning, lagom instabil och snygg! För mig är Leisha en allroundsko som jag både kan använda i vardagen och göra mer utmanande för träningen som den ger som walkingsko. När jag använder skon märker jag att hållningen blir bättre och jag slappnar av i axlarna.

Classic 1997
Classic 1997 är en sko som är mer instabil och utmanande för mig än Leisha. En suverän sko att träna hållning och core med. Precis som Leisha är den bekväm, följsam och snygg, fast med en mer normal snörning. För mig innebär Classic en större utmaning. Jag kan stå och gå i skon men den ställer direkt större krav på mig och jag får anstränga mig mer. När jag använder skon blir hållningen bättre, jag känner själv hur axlarna slappnar av och armarna pendlar mjukare.

Motivering till valet av modell

Det har, som sagt, inte varit lätt att välja mellan modellerna  – vilket är ett bra betyg till skorna!
Bägge paren har läster som passar mig bra, är lätta att ta på, bekväma att stå och gå i. Jag var länge inne på att välja Leisha, som kändes som en sko jag skulle kunna använda hela dagen utan problem. 
Valet föll slutligen på Classic 1997 pga att de är lite mer instabila och därför ger mig en större utmaning när jag använder dem plus att jag får en naturlig träning tex när jag står.

Mina förväntningar av testperioden

Jag förväntar mig att skon kommer att påverka min Parkinson positivt genom att min balans blir bättre, att hållningen påverkas positivt och att jag får en ökad mjukhet i axlar och skuldror. Jag hoppas dessutom att det blir en positiv påverkan på fotisättningen.

Mitt planerade upplägg vecka ett

Jag kommer att mjukstarta användandet av skorna för att undvika överansträngning.
Det innebär att jag vill vänja kroppen vid skorna och kommer att använda de en del inomhus och en del utomhus vid promenader. Mot slutet av veckan hoppas jag att jag har kunnat öka promenadsträckan.

  • Inomhus: 1-2 timmar; t ex vid datorarbete
  • Utomhus: promenad varje dag (c:a 2-3 km)

Läs om:

MBT skornas positiva effekt

MBT skor har en positiv effekt på hela kroppen. Förutom rygg-, höft- och knäledsproblem kan den patenterade instabila sulan även avhjälpa och lindra olika fotproblem såsom hälsporre eller plantar fasciit, hälkuddesbesvär, hälseneinflammation, hallux valgus, hammartå, hallux rigidus och andra tåbesvär. Därtill har MBT visat sig ha en positiv påverkan på knä- och höftledsartros samt kan hjälpa diabetiker som har svullna fötter med ökad blodcirkulation genom den instabila sulan.

MBT skon ger följande fördelar:

  • Minskad belastning i knäled, rygg och höftled
  • Kan lindra vid hälsporre och nersjunken framfot
  • Ökad muskelaktivitet
  • Ökad blodcirkulation
  • Förbättrad kroppshållning
  • Förbättrad balans

Hämtat från MBT:s hemsida.

Samarbete med MBT och test av deras walking-skor

I veckan inledde jag ett samarbete med MBT. Jag kommer att testa ett par av deras walkingskor och se hur, och om, de har en positiv påverkan på min Parkinson. Under fem veckor framöver kommer jag att posta ett inlägg varje tisdag där jag berättar om min resa med MBT-skorna. Under de här veckorna kommer jag att dela med mig av mina tankar, olika upplevelser – positiva och negativa, vad som händer när jag använder skorna, om och hur de påverkar min Parkinson. Dessutom kommer jag att berätta lite om Parkinson och MBT, samt förhoppningsvis kunna ge lite tips på vad som kan vara bra att tänka på om man funderar på att köpa MBT-skor.

Varför MBT?

Varje dag året runt hanterar jag mina symptom med träning och olika former av rörelse. En del av träningen går ut på att bibehålla styrka, rörlighet och balans, annan träning har som mål att förbättra och utmana . Biodynamisk träning är en form som jag gillar eftersom den utmanar mig, träning i vardagen en annan eftersom den är så naturlig. MBT-skor, med sin rundade sula som både underlättar när man går och aktiverar kroppen, skapar möjlighet för både vardaglig naturlig träning och för utmanande.
När jag läste om MBT-skorna och hur de aktiverar coren, utmanar och stimulerar både balansen och hållningen, tänkte jag att det här verkar vara något som inte bara passar mig utan alla oss med Parkinson.

Jag har fått en kontaktperson hos MBT som guidar mig på min väg med deras skor, svarar på mina frågor och lotsar mig rätt. Hon är både kunnig och erfaren, trevlig och positiv. Vid vårt första samtal lärde hon mig en hel del matnyttigt om MBT men också om hur och varför MBT-skorna är bra när man har Parkinson. Vi diskuterade olika modeller och sulor, vilka skulle vara rätt för mig?

MBT-walkingskor finns med tre olika sulor

De tre olika sulorna beskrivs på följande sätt på MBT:s hemsida:

  • MBT Activate har en extra mjuk och stötdämpande sula som absorberar stötar effektivt och minimerar trycket på fötterna. Sulan är lätt rundad och mindre instabil än de andra två sultyperna.
    Passar dig som vill ha en fotriktig och underbart mjuk sko som minskar risken för överbelastning av foten. MBT Activate är en bra om du önskar en sko med mindre instabil sula, som ändå ger dig överlägsen komfort jämfört med andra komfortskor.
  • MBT Dynamic är den mest vanliga sultypen. Den rundade sulans instabilitet bidrar till att musklerna aktiveras och stärks när kroppen balanserar och kompenserar för instabiliteten. Tillsammans med den mjuka hälkudden med balanspunkt och den lite styvare sulan i framfoten minskas belastningen på kroppens leder och hållningen förbättras. Populär modell som används av personer som går och står mycket på jobbet eller fritiden.
  • MBT Performance har en högre grad av instabilitet. Kroppen får arbeta lite mer för att balansera och kompensera instabiliteten. Muskulaturen stärks i ännu större utsträckning, belastning på rygg och leder minskas och hållning förbättras. Den här modellen passar som både jobbskor och fritidsskor för den som vill ha en lite större utmaning.

Två modeller – hur skall jag välja?

Under vårt samtal föreslog min kontaktperson att jag skulle prova två olika modeller och sedan välja en av dem. Mina skor kom i onsdags. Två modeller – Leisha och 1997 – bägge sitter bra på fötterna och är fantastiskt sköna på. Leisha är en modell som passar mig och jag kan gå runt helt naturligt inomhus. 1997 utmanar mig mer och det känns väldigt stimulerande. Två skor med olika egenskaper, båda passar bra och jag skall välja ett par! Hur?
Jag ringde min kontaktperson och berättade om mitt dilemma – bekväma eller utmanande. Frågade henne till råds. Denna fantastiska människa hade givetvis en lösning: prova skorna inomhus; två tre dagar med den ena modellen sedan den andra. Efter de dagarna borde du veta vilka som passar dig bäst.

Så där är jag nu. Jag provar inomhus, både med att gå och att stå. Redan provdag 1, märkte jag att hållningen blev bättre, axlar och skuldror slappnade av och armarna pendlade mer naturligt.
Nu skall jag prova och fundera, sedan skall jag välja vilken modell jag skall testa under den kommande månaden. På tisdag berättar jag vilken modell jag slutligen beslutade mig för och hur min resa med MBT börjar.
Fortsättning följer.

Träningsinstruktör – utomhusträning i sommar

Efter sex veckor är jag nu diplomerad uteinstruktör. Det har varit fyra intensiva veckor med utbildning + två bonusveckor att testa olika rörelser, coacha och planera. Nu blir det fokus på utomhusträning i sommar och till hösten! Med gummiband, staket, och fokus på rörelse. Mina ledord just nu är att med hjälp av nyfikenhet flytta fokus till möjligheter, strävan och rörelseglädje.

Så om vi blir ett gäng som är intresserade lägger jag in ett träningstillfälle i veckan i sommar – efter att jag har tagit min andra dos vaccin. Jag återkommer med tid och plats.
Jag ser fram emot att få introducera en dynamisk träningsform.