Dagens gästbloggare är Carina Mannefred; utvecklingsledare på Regionalt cancercentrum väst och verksamhetsansvarig på Kraftens hus Borås. För mig är Carina en inspiratör och förebild.
Tack Cecilia för frågan om att skriva i din Blogmas, det värmer i hjärtat att jag fått ditt förtroende.
Vem är jag då?
Jag är en kvinna i medelåldern, jag är både är mamma, farmor, maka, svärmor, syster, dotter, moster, vän, arbetskamrat… men framför allt är jag medmänniska i olika relationer. Det är många roller vi ska axla i livet och relationer som vi måste ta ansvar för. Jag älskar att vara med mina barnbarn, det gör mig lycklig och ger kraft. De lockar fram barnet i mig och gör att jag är närvarande i nuet. Det går inte att tänka på andra saker när man är tillsammans med barn, de pockar hela tiden på uppmärksamhet och märker direkt om man inte är närvarande. Som vuxen har jag ansvar i denna relation ❤
Jag tycker också om att ta på mig jeans och stövlar och gå ut i min underbara trädgård. Det ger energi och glädje att mylla i jorden och ta hand om det som växer, och senare få njuta av att kunna plocka in egenodlade blommor. Likaså att få vara vid havet och där njuta av årstidernas växlingar. Att vara i naturen ger mig mycket energi som jag kan använda i olika sammanhang. Jag tror att vi alla behöver stanna upp och fundera över vad som ger kraft i livet. Vad ger dig kraft?
Jag har nästan hela mitt yrkesliv arbetat som kurator inom sjukvården och samtalat med många cancerdrabbade och deras familjer. Jag har fått ta del av många familjers livsberättelse och delat både glädje och sorg. Dessa möten med människor i en utsatt situation har lärt mig att ta vara på livet här och nu. Jag har kommit till insikt om vikten av att prioritera att vara med nära och kära och att dammtussarna finns kvar tills jag väljer att ta hand om dem. Men det är en konst att leva här och nu, och jag jobbar varje dag med att själv bli mer närvarande i nuet. Om man läser på i ämnet så handlar det om att släppa fokus på alla tankar som snurrar, och det är inte alltid lätt. Ett sätt som jag lärt mig är att fokusera på andningen. Jag får ofta påminna mig själv att stanna upp och andas långa, djupa andetag. Men det är inte enkelt i den stressiga tillvaro vi lever i. Är du bra på att vara närvarande i nuet? Har du några knep för att bli mer närvarande?
Sedan 2016 har jag haft förmånen att vara med och utveckla Kraftens hus, Sveriges första stödcenter för cancerberörda, som är initierat och designat av, för och med cancerberörda. Genom att erbjuda cancerberörda emotionellt, socialt och praktiskt stöd har Kraftens hus utvecklat en ny roll i den svenska välfärden. En cancerdrabbad, som ofta besöker oss, uttrycker värdet av verksamheten så här:
”Kraftens hus ger mig mod att se in i framtiden. Sen Kraftens hus öppnade funderar jag inte så mycket på att dö, istället får jag kraft att leva här och nu”.
Det är en ynnest och stimulerande att vara en del av detta innovationsprojekt och det har varit fantastiskt att arbeta tillsammans med så många kompetenta människor, det ger mig både kraft och glädje!
2020 har varit ett annorlunda år som inneburit prövningar och nya vanor. Handsprit, distans och digitala möten har blivit vardag och samtalsämnet har varit virus, virus, virus. Vi har fått förhålla oss till att hålla i och hålla ut. Vi har fått rekommendationer att hålla distans, att inte träffas fysiskt, att bara vara med dem vi bor tillsammans med. I den här tiden när människor har svårt att föreställa sig framtiden då är det betydelsefullt att plocka fram hoppet. Hopp betyder förtröstan, förväntan, tillförsikt och ljusglimt. Hoppet kan hålla människor vid liv, hoppet kan få människor att kämpa, hoppet kan ge styrka att möta ännu en dag. Hopp kan vara som en dröm och en del drömmar ger kraft av sig själv, andra drömmar måste förverkligas annars försvinner de bort. Håll fast vid ditt hopp i denna annorlunda tid, håll ut för det kommer att bli bra!
Julen närmar sig med stormsteg och jag ser framemot en tid för avkoppling och eftertanke och gemenskap med familjen. Men jag längtar efter en vardag där vi kan mötas fysiskt, kramas och vara tillsammans igen. För vi måste alla våga tro att det blir bra till slut ändå ❤
Jag önskar er alla en God Jul
och
ett riktigt Gott Nytt År!
Mitt liv med Parkinson 
En kommentar på “19 december – Gästbloggare: Carina Mannefred”