18 december – Gästbloggare: Erica Sandberg

Dagens gästbloggare är Erica Sandberg, hon skriver som privatperson men arbetar med strategiska uppdrag i program FVM.

Att utveckla(s) tillsammans!

När man regelbundet träffar eller umgås med personer, när man får ta del av personers förhoppningar eller förtvivlan så skapas särskilda relationer. Jag minns ännu vad de heter, de patienter som fick mig att undra och kasta mig in i förbättring av hälso- och sjukvården.
Att gå från sjukgymnast till att arbeta strategiskt med digitalisering kanske inte förefaller helt logiskt, men för mig är det så och vägen dit och platsen jag befinner mig på idag är helt logisk. Men i grunden handlar det om samma sak, hälsa, jämlik hälsa, rätten till hälsa för alla oavsett om man är frisk eller sjuk.

Jag har inte Parkinson men en del krämpor och kroniskt hälsotillstånd och jag sitter också där ibland… i väntrummet (som förresten borde heta välkomstrum), väntar på mitt årliga besök, saknar tillgång till provsvar i mobilen…..

Men jag ser det framför mig, den nya vården, möjligheterna, och jag vet att det är många som delar den upplevelsen. Visst ser vi inte samma bild, men det är ju det som är så fantastiskt, för ju fler bilder, desto bättre. För det jag inte ser, det ser någon annan.

Vi som arbetar i hälso- och sjukvården kan inte utveckla och förbättra själva, vi måste göra det tillsammans. Tillsammans med de som vet bäst vad de behöver, invånare och patienter.

När Hälso- och sjukvården nu står i arbetet med att designa de nya vårdprocesserna, ja då är det självklart att patienter och invånare ska vara med. Vi är på en resa tillsammans, jag, Cecilia och många fler och vi startade gemensamt i ingemansland, det var nytt, och med på resan har vi en kamrat som pratar ett helt annat språk. Nu har det gått ett år, och så mycket vi gjort tillsammans, vänt perspektiv på och belyst. Bara att invånare och patienter finns i rummet när vårdens nya processer tar form skapar värde och påminner om vilka vi finns till för. Tillsammans har vi utvecklats och utvecklat. Allt det jag lärt mig, de nya relationerna, blir nya personer som jag inte kommer glömma namnet på.

Det är de där mötena, ”resorna” och relationerna som gör en ödmjuk, varm i hjärtat och glad. Och man får inte glömma bort att vara tacksam för det och tacksam att få utveckla och utvecklas tillsammans med andra, årstiden och julen får mig att skänka en extra tanke på det.

God jul!
Önskar Erica Sandberg