Innan jag fick min diagnos och blev medveten om Parkinson och hans påverkan på mig, så tränade jag balans. ”Balansen är en färskvara”, och ”Balansen måste tränas hela tiden”, ”Slutar man att träna balansen försämras den snabbt” – det här var något som jag hörde från olika instruktörer, pratade med vänner och familj om. Jag var och är helt övertygad om att det stämmer! Balans måste tränas varje dag och då talar vi om friska personer och normalt åldrande. Med Parkinson som ett extra tillskott i livet blir det ännu viktigare att träna balans.
Min balans har, trots träning, helt klart blivit sämre de senaste två åren. Men den är ändå rätt okej och jag märker att den blir bättre när jag tränar den och utmanar mig själv i olika positioner. Yogan är ett utmärkt tillfälle där kan balansen tränas på olika sätt och man märker själv vilken dagsform balansen har. Fysisk träning utmanar också balansen på olika sätt och stärker samtidigt kroppen, allt beroende på vilka övningar man gör.
Eftersom jag är övertygad om att balans är en färskvara smyger jag in lite balansträning i vardagen, flera gånger om dagen. Det kan vara sådana ”enkla” saker som att stå på ett ben när jag tar av och på mig byxorna, att ta trapporna både upp och ner, gå upp på en pall eller stol utan att ta stöd med händerna, jag har en pilatesboll i vardagsrummet och sitter på den (lyfter ett ben eller två) m.m. Här får man vara kreativ och hitta vardagliga/naturliga ”balansövningar”. Det är utmanande att träna balans, det är svårt många gånger men det ger resultat. Dessutom har balansen en direkt inverkan på vad man klarar av att göra – stå, gå, cykla, t.o.m. bara att fungera i vardagen.
Mitt liv med Parkinson 