Kategori: Parkinson

4 december – Gästbloggare: Charlotte Elgh

~ cicciqwinth ~ 9 kommentarer

Först ut bland gästbloggarna är Charlotte Elgh, 48 år. Charlotte fick diagnosen Parkinson 2014 och Polyneuropati 2016. Hon driver företaget Kraften att leva, som hon startade i höstas, för att inspirera och motivera med sina egna erfarenheter och kunskaper från när livet tagit en ny väg.

Nya vänner i vuxen ålder

Alla säger att det är så mycket svårare att få nya vänner i vuxen ålder och jag tror bara för att de flesta säger att det är svårare, så gör det att man inte vågar ta kontakt. För idag finns det många olika sätt att ta kontakt men varför gör man det inte. Om man tänker att jag ska ringa en gammal vän men den vill säkert inte prata med mig så vågar man inte ringa. Men om du inte ringer så står du där frågande och fortsätter fundera men ringer du så får du svar.

”Hur har jag då hittat mina nya vänner i vuxen ålder?”

Direkt när jag fick min diagnos Parkinson i september 2014 så sökte jag andra yngre med Parkinson för jag insåg att det måste finnas fler än jag som har Parkinson, vara mitt i livet, jobba heltid och ha familj. Detta beslut gjorde att jag rätt fort fick kontakt med andra i och runt Göteborg där jag bodde då. Det var främst via Parkinsonföreningen och via Facebook jag fick dessa kontakter och den vänskap som utvecklats därifrån är idag den trygghet och gemenskap jag behöver just nu.

 Det finns flera olika grupper på Facebook som vänder sig till oss med Parkinson och en av grupperna heter Yngre Parkinson och där kommer det med jämna mellanrum in nya medlemmar och nyfiken som jag är så kollar jag var de nya medlemmarna bor. Det var där jag i oktober 2018 hittade Cecilia och bjöd inne henne till de fysiska träffarna i Göteborg, som jag och en annan vän startat för oss yngre med Parkinson och närstående. Träffarna var en gång/månad mellan oktober och maj och det var bara att dyka upp.

Cecilia kunde inte komma till novemberträffen men hon kom i december. Det var första gången vi träffades men på grund av att mitt liv var rätt tufft just då så jag mindes inte ens att det var jag som tagit kontakt med henne och bjudit in henne till träffarna. Då blev jag lite rädd och undrade hur det var med mig, men kände mig ändå trygg med de andra vännerna på träffen. Så kom julen och det blev ett nytt år och efter det så ville en vän att jag och Cecilia skulle träffas igen då han tyckte att vi hade mycket gemensamt i vårt sätt att tänka efter att livet tagit en ny väg för oss båda.

Det blev starten på en mycket varm vänskap och stöttning framåt.

Ett exempel på något som jag och Cecilia gjort var att vi var med på Sveriges första SM i bordtennis för oss med Parkinson som anordnades i Stockholm i slutet på februari 2020.

Att man ser att det går att få nya vänner i vuxen ålder är vi ett bra exempel på och det genom att jag skickade ett meddelande och att Cecilia svarade.  Idag jobbar jag med att få människor att må bättre i vardagen, vilket stärker mig jättemycket och det spelar ingen roll om man har en diagnos eller inte, är närstående, chef eller kollega. Alla behöver vi någon att kunna luta oss mot oavsett om det är en kronisk diagnos vi har gemensamt eller om det är att sticka som är ett gemensamt intresse.

Vill även berätta en annan historia om en nu väldigt fin vän till mig och min man. För ungefär 2,5 år sedan så hittade jag Leif Hjort på en grupp på Facebook och tog kontakt via messenger. Efter det har vi haft en hel del telefonkontakt men också kontakt via mejl. Det är en vän som jag kan ringa om jag inte mår bra, skulle vara ledsen en dag och jag vet att han bara finns där och lyssnar.

Han ringde till exempel upp och frågade hur det gått efter att jag haft min första stora föreläsning på Neurodagen i Uddevalla 2019. Han bor i Motala och hade ingen möjlighet att komma men han tänkte på mig den dagen. Vilket var väldigt roligt och då spelar det ingen roll att vi inte hade träffats för jag känner och vet att han betyder mycket för mig.

Vi träffades faktiskt fysiskt nu i höst i Motala för första gången och eftersom vi pratat mycket i telefon under ca 2 års tid så kändes det som vi hade känt varandra väldigt länge.

Vad var det som gjorde då att vi träffades nu, jo det var så att jag skrev en dikt i somras. Fråga mig inte varför, för jag är inte duktig på att skriva annars. Fick för mig att jag ville ha dikten tonsatt och frågade Leif om han kände någon som kunde titta på texten. Det hade han, hans dotter Anna som jag inte kände alls fick texten och några veckor senare fick jag, det var en lördag vid lunchtid ett röstmeddelande från Leif. Jag bara grät, hans dotter hade tonsatt min text på ett fantastiskt sätt och vi som inte ens träffats eller pratat med varandra. Så vi, jag och min man fick också samtidigt när vi träffade Leif, träffa hans dotter Anna och vi kommer också hålla kontakten fram igenom. Vad hände med låten kanske ni undrar, ni får vänta och se.

Så vad kan du göra för att få kontakt med en gammal eller ny vän? Jo ring den gamla kompisen du inte hört av på länge eller skicka ett sms. Eller har du gått med i en Facebook grupp som har ett ämne som intresserar dig och du märker att någon verkar extra intressant där som du skulle vilja ha kontakt med. Skicka då ett meddelande till den personen och fråga det du funderar på. För tänk så här att ett nej har du redan, du kan bara få ett ja. Vem vet det kan vara en framtida väldigt god vän.

Jag har flera vänner jag fått i vuxen ålder på olika sätt och ni finns med mig i mitt hjärta även om ni inte nämns här. Har också på senare tid tagit kontakt med gamla vänner sedan grundskolan som jag inte haft kontakt med på många år, vilket leder till mycket skratt och minnen sedan den tiden.
Att ha kontakt via messenger, telefon eller det nya idag via digitala kanaler gör att man fortfarande känner den varma gemenskap vi delar med varandra.

Så lyft luren, skicka ett meddelande, våga ta kontakt med någon du tänkt på eller våga söka nya vänner. Ingenting är omöjligt.

Och med det sagt vill jag skicka med dig ett citat från Nalle Puh;

Du är modigare än du vet, starkare än du tror och klokare än du förstår.

Kram till er alla //Charlotte

3 december – matkasse med recept

~ cicciqwinth ~ 1 kommentar

Efter en lång dag framför datorn, med digitala möten, plockar jag av mig hörlurarna. Klockan är halv fem, det är redan becksvart ute och jag känner mig ganska mör. Jag avrundar dagens arbete och stänger av datorn.
Det är dags att laga middag, och jag skänker en tacksam tanke till min leverantör av matkasse eller snarare middagskasse, det blir så mycket enklare när någon annan har planerat, det finns recept och råvaror. Vi har provat olika leverantörer av matkassar och oss passar CityGross bäst. Recepten är enkla att följa, råvarorna är alltid bra och maten blir klar på 30-40 minuter.
Det är ett enkelt sätt att få middagen på bordet och alla klarar av att laga maten. Just den här dagen blir det soppa – en len grönsakssoppa med knäckebröd till. Passar bra en dag som har varit grå och lite ruggig – en skål med varm soppa, knäckebröd och ett ljus i adventsstaken tänt.

Senare på kvällen plockar jag fram min ask med pärlor, nål och tråd. Det var av en slump som jag började tillverka egna smycken. Det började som ett spontant projekt och har fortsatt eftersom jag tycker att det är roligt att få skapa med färg och form, en bonus är att det dessutom är bra för finmotoriken.
För mig har det också blivit en stund för återhämtning och eftertanke; att sitta med de små, små pärlorna är avkopplande och ett sätt att varva ner och runda av dagen.
Nu gör jag örhängen med jultema som jag hoppas kommer att bli uppskattade paket.

Balanskudde tränar balans och koordination

Jag har turen att ha två fantastiskt kunniga och inspirerande fysioterapeuter. Båda två ger mig övningar som är utformade för den träning jag behöver och som jag tycker är inspirerande och utmanande. Senast fick jag med mig olika övningar att träna på en balansplatta.
En bra ide tyckte jag eftersom balansplattan är liten, man kan träna hemma och man kan träna både styrka och balans. Det var bara en liten detalj; jag ägde ingen balansplatta!
Men det gör jag nu – efter att ha beställt på nätet och fått hem både en balansplatta, och en balanskudde.
Balanskudden är helt perfekt för både balansträning och koordinationsträning – man kan stå på den, sitta på den eller ligga på den! Dessutom kan man avsluta sitt träningspass med fotmassage – ena sidan är knottrig!
Både balansplattan och balanskudden är en del av den träningsutrustning som jag är van vid så det känns lite ”hemtamt” att kunna plocka fram de och göra sina övningar hemma. Dessutom är de roliga och lockar till lek och skratt med resten av familjen.

Här kommer några övningar för balanskudden som Abilica har på sin hemsida

1.Övning: Balansera på ett ben
Tränar: Generell balans, speciellt i ankelleden
Antal upprepningar: Stå så länge du kan på kudden. Upprepa 2 gånger på varje ben
Stå med ett ben på SoftBalance. Håll ståbenet rakt. Placera gärna händerna på höfterna eller i kors över bröstet. Fäst blicken på en fast punkt i ögonhöjd. Håll kroppen så stilla som möjligt. Om det är svårt kan du låta armarna hänga. Om det är för lätt kan du stänga ögonen eller kasta en boll i väggen och ta emot.

2.Övning: Balansera på ett ben med böjda knän
Tränar: Generell balans, speciellt i knäleden. Framsidan låret
Antal upprepningar: Stå så länge du kan på kudden. Upprepa 2 gånger på varje ben
Stå med ett ben på SoftBalance. Håll ståbenet lätt böjt. Placera gärna händerna på höfterna eller i kors över bröstet. Fäst blicken på en fast punkt i ögonhöjd. Håll koppen så stilla som möjligt. Om det är för svårt kan du låta armarna hänga. Om det är för lätt kan du stänga ögonen eller kasta en boll i väggen och ta emot.

3.Övning: Båten
Tränar: Magmuskulaturen, stabilitet i bäcken och rygg
Antal upprepningar: Håll så länge du kan uppe på kudden. Upprepa 3 gånger
Sitt med rumpan mitt på SoftBalance. Håll ihop benen och lyft dem lite grann från golvet. Luta överkroppen bakåt. Fäst blicken på en fast punkt. Håll koppen så stilla som möjligt. Variera hur du håller armarna för olika svårighetsgrader.

4.Övning: Benlyft i sidled
Tränar: Utsidan av låren. Sätet. Stabilitet i mage, bäcken och rygg
Antal upprepningar: Gör 12 repetitioner innan du byter sida. Upprepa 3 gånger totalt på varje sida
Ligg på sidan med SoftBalance under höften. Stötta dig med armbåge och hand på den undre armen och handen på den övre armen. Ligg med kroppen helt rak. Lyft båda benen från golvet. Lyft sedan det övre benet rakt upp från det undre benet. Övningen görs sakta och kontrollerat. Sänk sakta ner benet mot det andra och upprepa.

5.Övning: Diagonalt lyft
Tränar: Sätesmuskulatur, rygg, stabilitet i höftled, rygg och bäcken
Antal upprepningar: Upprepa övningen 12 gånger innan du byter sida. Upprepa serien 3 gånger totalt på varje sida
Stå på alla fyra med raka armar. Placera det ena knät på SoftBalance och det andra på golvet. Håll ryggen rak, vänd blicken ned mot golvet. Lyft det ben som inte står på SoftBalance uppåt bakåt tills låret blir en vågrät förlänging av kroppen. Böj knät så att fotsulan pekar upp mot taket. Håll kvar en stund innan du sänker ner benet och upprepar. Flytta SoftBalance till det andra knät.

2 december – stela eller fjädrande stavar?

~ cicciqwinth ~ 5 kommentarer

Från en frostig helg med lite solsken och en känsla av vinter till mulet, grått, och ruggigt. Inget lockande väder precis…men ändå går jag ut, en powerwalk håller värmen uppe.

Det är flera år sedan jag köpte mina första stavar och de har jag promenerat många mil med. En grå och en orange, närmast outslitliga; jag har aldrig behövt byta någon trasig del, trots idogt användande. De här stavarna var min räddning när Parkinson gav mig problem med att gå – de hjälpte mig med balansen och stöttade mig, gjorde att jag vågade röra mig lite mer, lite fortare och ta större steg.

Men det senaste året har jag ofta fått väldigt ont i handlederna efter att jag har använt dem. Jag har inte direkt kopplat ihop smärtan i handlederna med stavarna, det möjliga sambandet förstod jag när jag läste om stavgång hos en fysioterapeut. Där rådde man de som fick ont i handlederna vid stavgång med stela stavar att använda fjädrande. Jag bestämde mig direkt, om det var fjädrande stavar som behövdes för att jag skulle slippa eller minska smärtan, så fick det bli det.

De fjädrande rosa stavarna kom i ett brunt paket och de syns! Jag valde rosa stavar, den färgen blir jag glad av – och ett stort plus att en del av beloppet skänktes till Rosa bandet.
Nu har jag haft mina rosa stavar i ungefär två veckor och använt de mer eller mindre varje dag.
När jag jämför de olika stavarna med varandra så är det några saker som är viktiga för mig; smärtan i handleden förstås, hur de ligger i handen, hur de känns att använda och hur mycket träning jag får av dem. Resultat: Jag upplever att de rosa är mjukare att gå med, jag gillar greppet i de rosa bättre eftersom det är tjockare men de har bara en rem som stöd vilket är ett minus, positivt för mig är jag kan ta i mer när jag använder de och det gör att jag kan träna en större del av kroppen. Det blir helt enkelt mer träning och samtidigt upplever jag att de är en hjälp och ett stöd om jag blir lite yr. Och dessutom, det jag läste om smärtan i handlederna stämmer; jag får inte alls lika ont.

Månadslista, frågor att fundera på

Månadslistan kan man använda för att tänka igenom en del av det man har framför sig eller planerar under månaden. Man får lite hjälp av frågorna. Jag använder den som inspiration och för att fundera på vad jag ser fram emot. Så här ser min lista ut för december:

Min första tanke: Äntligen december, och lite pirrigt. Men spännande.
Jag skall jobba med: Jag skall jobba med bloggen. Allt som behöver filmas, skrivas, planeras, editeras, packas, postas.
Jag skall skriva: En sammanfattning av året som gått. Med tankar och reflektioner.
Maträtt jag vill testa: Indiska grillade rätter. I veckan beställde vi mat på en indisk restaurang som öppnade i somras. Det var helt galet gott – indiskt grillat, det har jag bara ätit i London tidigare och blev stormförtjust. Nu vill jag testa fler grillade rätter!
Den här boken skall jag läsa: Stefan Einhorns bok ”Hur man fördärvar sitt liv – eller inte”
Jag har mest lagt tid på detta som nu äntligen kommer att förverkligas: Min första blogmas.
En målsättning som är möjlig att nå: Att julen blir bra för alla närstående.
Jag är mest kluven till: Balansen mellan allt jag vill göra, energi och trötthet – det gör mig så frustrerad.
Det här ger mig energi just nu: Jag håller på och förbereder för 2021, planerar för det kommande året och vad som skall hända då. Det ger mig en massa positiv energi.
Det här ser jag mest fram emot: Julafton med tomtegröt, glögg, gran och mys med familjen.

1 december – förväntningar och förberedelser, hur blir det i år?

~ cicciqwinth ~ 1 kommentar

I söndags tände vi det första adventsljuset. Det fick mig att tänka på alla förväntningar vi har. Våra traditioner, de gemensamma och familjens.
Jag funderade på vilka förväntningar jag har på julen i år? På advent, lusse och på hur den här månaden kommer att bli?
Annorlunda mot tidigare år? Definitivt! Är det bara negativt eller skulle något kunna vara positivt? Och vad vill jag, eller hur vill jag att den här annorlunda tiden skall vara? Svaret kom direkt; jag vill att december skall vara en positiv månad och då måste jag nog tänka lite nytt men vad? Jag funderade vidare och bestämde mig för att ett sätt skulle vara skriva ner mina förväntningar på ett papper, och sedan göra ett vackert paket som jag kan öppna på juldagen. När jag sedan skrev ner mina förväntningar och det dök upp en tanke som oroade mig, försökte jag komma på en lösning, ett annat sätt som skulle kunna vända det hela till något nytt; något som var positivt. På juldagen när jag öppnar mitt paket, tänk då kan jag läsa hur jag tänkte och se hur det blev.

Lär känna din Parkinson

Att lära känna sin Parkinson är det bästa råd jag kan ge både mig själv och någon annan som lever med Parkinson. Och det är ett råd som tål att upprepas och påminna sig själv om. För mig är balansen mellan aktivitet och vila en av de allra viktigaste sakerna för att jag skall må bra. Det är också den allra största utmaningen eftersom det på många sätt går tvärs emot min personlighet. Jag gillar att pressa mig, göra lite mer, nå lite längre. Men det har Parkinson satt stopp för – åtminstånde så kan jag inte längre göra som jag har gjort tidigare.
Nu påminner jag mig själv om det – efter att jag glömde bort det i förra veckan! – Hitta balansen, planera in vila och ta inte på dig för mycket.
Kanske är det någon mer än jag som behöver bli påmind?

Träna balansen

En annan balans som måste tränas är den fysiska, som är en färskvara. Det positiva med balans är att den kan tränas och förbättras. Här kommer några basövningar som är lätta att göra hemma, både inne och ute. Tänk på att göra övningarna på ett säkert sätt, ta det försiktigt och ha något som du kan gripa tag i. Stanna på din nivå och var nöjd med den, utmana dig efter dina förutsättningar.

  • Stå med fötterna ihop – prova att blunda, se hur länge du kan stå.
  • Stå med fötterna ihop och lyft det ena benet så att du balanserar på ett ben (30-60 sek) – stå kvar på ett ben prova att blunda (30-60 sek). Byt ben.
  • Stå med fötterna ihop lyft det ena benet och placera foten på ankeln (med tån i golvet), på vaden eller ovanför knäet (aldrig på knät). Prova att sträcka upp armar och händer över huvudet, kanske svaja som ett träd när det blåser. Utmana din balans på din nivå. (Trädets position i yoga). Byt ben.
  • Stå med fötterna ihop, lyft ena benet och sträck armarna upp över huvudet, fäll sedan kroppen framåt, och armarna ner mot golvet som om du skulle plocka upp något, det lyfta benet följer med bakåt eller också sträcker du ut det rakt bak (utmanar balansen mer). Lyft sedan kroppen, benet och sträck upp armarna igen. Gör 5-8 rep och byt ben.

Första advent med frost och minusgrader. Presentation av gästbloggare

~ cicciqwinth ~ Lämna en kommentar

det första ljuset i advent

Första advent. Jag vaknar tidigt av ett brak; något som åker i golvet. Ljuden fortsätter, det skramlar och ytterligare något far i golvet. Lika bra att gå upp! Jag möts av en lycklig storkatt som tycks säga:
”Äntligen kommer du! Det händer något där ute, jag måste dit och kolla upp vad det är. Snälla släpp ut mig.”
En lycklig kisse springer ut i morgonmörkret. Med en kopp rykande kaffe sveper jag en varm pläd om mig, kryper upp i soffan och njuter av den tidiga morgonen. Första advent, tänker jag när jag tänder ett ljus, ser in i lågan och fylls av ett stilla lugn. När dagen sakta gryr och det ljusnar ser jag att det har snöat – några få flingor som tillsammans med frosten gör allt utomhus vitt.

Gästbloggare

Det är med stolthet jag presenterar gästbloggarna, och jag kan bara bocka och tacka för den entusiasm och glädje som ni alla har visat när ni har tackat ja till att skriva ett inlägg i blogmasen. Några av mina gästbloggare kommer jag att hålla namnen på ett tag till, datumen för när deras inlägg publiceras är med i listan

  • 4 December
    Charlotte Elgh, Coach, föreläsare. Fick diagnosen Parkinson 2014 och Polyneuropati 2016. Driver företaget Kraften att leva, inspirerar och motiverar när livet tagit en ny väg.
  • 7 December
  • 9 December
    Åsa Holmgren; Styrgruppen Yngre Parkinson. Vi träffades i Stockholm under Bordtennis SM både vid bordet och vid sidan av.
  • 11 December
    Cilla Hiort; Yngre med Parkinson. Cilla har jag lärt känna i pingisen där vi har träffats, spelat och pratat.
  • 12 December
    Anna Evertsson    ; Smartcoachen Anna Evertsson, som är ett bevis på att det går bara man vill.
  • 14 December
    Yessica Ståhlbalck, PT. Som med sin energi, sin ambition och sin enorma förmåga att komma på kluriga och roliga övningar lyfter mig och många andra – och hon får mig alltid att tro på min förmåga och att nå ett steg längre!
  • 16 December
    Anna och Johan Lundgren; ”Allt är möjligt”. Inspirerande tränare som dessutom ger självförtroendet en rejäl boost.
  • 18 December
    Erica Sandberg; Erica arbetar med strategiska uppdrag vid koncernkontoret i Program FVM. Förutom stort fokus på digitalisering också ansvarig för patient som medskapare, att utveckla tillsammans är värdeskapande.
  • 19 December
    Carina Mannefred; Utvecklingsledare på Regionalt cancercentrum väst och verksamhetsansvarig på Kraftens hus Borås. För mig är Carina en viktig inspiratör och förebild.
  • 21 December
    Lars Ersäng; Parkinson och Ironman i samma kropp. Med fokus på träning, motivation och att leva med Parkinsons sjukdom.

Pingis + parkinson = bra kombo

~ cicciqwinth ~ Lämna en kommentar

Allt sedan pandemi gjorde att vi fick ställa in pingisen, och inte längre kunde träna och spela har jag saknat den. Vi har ju så roligt när vi tränar! Vi spelar och skrattar, vi spelar och pratar, vi spelar och tar en paus, vi byter motståndare och vi spelar både singel och dubbel. Är vi ojämnt antal deltagare då spelar vi två mot en.
Att man sedan tränar både kondition och koordination som Parkinson mår bra av, lugnar ner sig, känns ibland som en positiv bieffekt.
Det jag framförallt saknar är ändå gemenskapen, att vi som spelar har så roligt tillsammans, skrattar mycket och alla mår bra. Sedan saknar jag såklart att spela bordtennis!
Precis innan smittspridningen tog fart igen hade vi ett första träningstillfälle och hoppades att vi skulle kunna fortsätta hela hösten. Tyvärr kunde jag inte vara med vid det tillfället och såg fram emot nästa – som fick ställas in. Tillbaka på ruta ett; pandemi så ingen pingis.
Så jag har funderat på hur jag skall kunna spela igen, vilka lösningar, möjligheter som finns. Och det dök upp en möjlighet nu under Black week.

Black week, ett konstigt fenomen, men det har gjort det möjligt för mig att trots allt spela pingis igen. Ett bra pris på ett bordtennisbord för hemmabruk dök upp som ett av många erbjudanden. Jag och sambon bestämde oss, det får bli den nya leksaken!

Men själva spelandet dröjer lite till för bordtennisbordet skall monteras, och bäst som vi höll på med det visade det sig att två delar var fel. Jag hoppas att det löser sig snabbt! För nu när pingisbordet finns vill jag verkligen spela igen.

Njuter av solen

~ cicciqwinth ~ Lämna en kommentar

Solsken i november

Att dagarna är korta nu i november, det märker jag när jag sitter i digitala möten. Det är mörkt ute när jag sätter mig vid datorn mellan halv åtta och åtta på morgonen.
Jag går igenom dagens agenda, vilka mina möten är och förbereder mig.
Det sista mötet är oftast klart vid halv fem och ja, då är det mörkt utomhus igen. Hos oss som inte har någon gatubelysning blir det väldigt mörkt, som en svart vägg utanför fönstret.
Det är nu, efter en hel dag framför datorn, som jag behöver och vill gå ut och ta en promenad eller köra ett träningspass i trädgården, men tji det är för mörkt.
Man kan tycka att jag borde passa på att gå ut mitt på dagen när jag har lunch och det är ljust utomhus men nej, jag gör ett annat val då.
Jag har en timmes lunch, och det är en lyx där jag både hinner med att äta och ta en powernap. Jag har upptäckt att efter powernapen på lunchen är jag piggare, den hjälper mig att återhämta mig. Jag kan villigt erkänna att den där vilostunden mitt på dagen, den är oftast en del av min vardag, möte eller inte möte. Jag mår helt enkelt bättre om jag får ta min powernap.

Eftersom dagens sista möte var klart lagom till lunch, så gick jag ut och tog en powerwalk. Så underbart att känna solen värma och kunna tanka på med solljus, med vind, och med rörelse. Jag njöt verkligen av min runda idag.
Fast min rutin med lunch först, efter den en powernap och sedan promenaden den gällde även idag.

En dag i taget eller höstreflektion

~ cicciqwinth ~ Lämna en kommentar

”Yesterday is history,
tomorrow is a mystery,
today is a gift,
that´s why they call
it the present.”

-Eleanor Roosevelt

Livet händer, det står aldrig stilla. De senaste dagarna har varit fulla av allt möjligt. Ändå finns det stunder med tid för eftertanke och under en av de kom jag att tänka på mitt senaste besök hos fysioterapeuten, då föreslog hon att jag skulle träna mitt vobblande knä med hjälp av en balansplatta. Just då, efter besöket, valde jag att fokusera på träna boxning – som hon också föreslog.
Jag har sedan dess hunnit med att röntga knäet, och givetvis har jag artros. Inget jag är särskilt förvånad över. Men den konstaterade artrosen fick mig att tänka på balansplattan igen, och att man med hjälp av den kan göra en hel del bra träning, både för ett instabilt knä och för artros. Kanske att det var dags nu?
Eller kanske fanns det en möjlighet att kunna starta upp träningen på sportklubben igen?
När regeln om åtta personer kom insåg jag att mina funderingar på att träna på sportklubben – vi har ett helt fantastiskt utegym och en hinderbana – bara var att glömma.

Men jisses vad jag saknar alla där och jag saknar träningen, alla utmanande övningar, allt pepp, den sociala biten och så känslan när ett gruppass är över; ”vi fixade det, vi är grymma!”
Så istället beställde jag en balansplatta, eller jag beställde två. Två olika. En klen ersättning men det kan nog bli både utmanande och roligt. Jag har redan, utan problem fått både sambon och sonen att prova – och ja, den ställer krav även om man är duktig. Nivån på övningarna kan anpassas – lägg till pinnen, hantlar och kettlebell, gör knäböj, bicepcurls och frivändningar – var och en kan använda balansplattan efter sin förmåga. Det är ett enkelt redskap och ändå så utmanande!

Powerwalk i regn

~ cicciqwinth ~ Lämna en kommentar

Passar på att gå iväg tidigt, vill helst hinna med min powerwalk innan det utlovade regnet. Morgonen är mulen och ganska stilla, med lite väder i luften – det är bara skönt. Det är så underligt, när jag är inne och ser ut får jag en känsla av att det skall vara kallt och ruggigt, när jag kommer ut så är det perfekt väder för att röra sig. Tyvärr har jag en förmåga att ta på mig för mycket kläder, det märker jag när jag börjar svettas redan efter några 100 meters promenad.

Men dragkedjan går att dra ner en bit och det blir perfekt! Jag har köpt nya stavar och de kommer förhoppningsvis idag.
Nu använder jag ett par traditionella ”stela” – säger man så? – stavar, de nya är BungyPumps som fjädrar.

Att använda stavar när jag promenerar är riktigt bra. Ibland använder jag de för att jag känner mig lite yr eller påverkad i balansen, men oftast för att det blir en träningsrunda med stavarna – jag går fortare och upplever att jag tar i mer med kroppen, jag märker också att överkroppen kommer med i träningen.

Sonen frågade mig häromdagen vad jag får ut av att gå med stavarna; mer än det uppenbara stödet när jag är yr. Jag fick tänka efter, analysera vad som har hänt med kroppen. Med förvåning hörde jag mig själv svara: Hållningen har blivit bättre, jag har sträckt upp mig mer, hela min överkropp har blivit starkare i coren och jag kan promenera både raskare och längre.

Imorse när jag vaknade kom jag på en sak till; jag har fått tillbaka mitt ”träningssug”! Det kan jag tacka stavarna för som gör mina promenader till Powerwalks – det är skillnad!

Hitta naturliga dagliga rörelser när du valt ”isolering” under pandemin

~ cicciqwinth ~ 2 kommentarer

Jag har funderat på det här med naturlig daglig rörelse, eller enkelt uttryckt alla de steg vi tar när vi gör vardagliga saker – och nu snarare bristen på dem. Brist på självklara tillfällen varje dag när vi rör på oss, och jag undrar hur medveten man är om att tillfällen till att röra på sig har försvunnit.

Många av oss arbetar hemifrån, digitalt, och man förflyttar sig från sängen, till köket, till datorn…det blir inte många steg på en dag. Beställer man sedan både mat och allt annat man handlar på nätet; ja då försvinner de stegen också.
Samma sak med nöjen, bio, fika, äta ute, träffa familj och vänner…

Om man tillhör de som på grund av pandemin har valt isolering så finns det inte så många tillfällen kvar där man rör på sig som en naturlig del av vardagen. Vi måste tänka om och tänka nytt, helt enkelt skapa nya tillfällen då vi rör på oss.
Visst låter det enkelt? Men jag för min del tror att man måste tänka till och att det krävs planering.

Något som man kan göra så att man vet sitt utgångsläge är att använda en stegräknare – då ser man med en gång om man går sina runt 10 000 steg varje dag eller om det är färre. När man väl gjort det får man göra sin planering och utgå från sig själv och sina förutsättningar.

Jag, som har en förmåga att fastna vid datorn, har valt att arbeta vid ett höj- och sänkbart skrivbord, det blir kanske inte mer än ett par extra steg varje gång jag justerar men absolut att jag rör mer på mig när jag står upp.
Jag tar en rörelsepaus minst en gång i timmen.
Resan till och från ”arbetet” – här tänker jag att det kan vara smart att få in en vana att gå ut och ta en kortare promenad innan jag sätter mig vid datorn på förmiddagen och ytterligare en på eftermiddagen. Kan jag sedan dessutom få till en kortare stund utomhus på lunchen; då är det bra.

Jag känner att för mig är det här bara en liten del och jag behöver planera in mer ”naturlig” rörelse under mina dagar. Jag tänker på sådana rörelser som böja, sträcka, lyfta, bära, flytta – sådant som man helt självklart gör när man är i affären. Så jag ska erkänna att jag lägger in en hel del ”konstiga” rörelser när jag är i köket – här kan man se mig göra knäböj, utfall, frivändningar, balans och annat som får både familjen och ev. grannar som går förbi att höja på ögonbrynen – men det bjuder jag på!