En dag i taget eller höstreflektion

Livet händer, det står aldrig stilla. De senaste dagarna har varit fulla av allt möjligt. Ändå finns det stunder med tid för eftertanke och under en av de kom jag att tänka på mitt senaste besök hos fysioterapeuten, då föreslog hon att jag skulle träna mitt vobblande knä med hjälp av en balansplatta. Just då, efter besöket, valde jag att fokusera på träna boxning – som hon också föreslog.
Jag har sedan dess hunnit med att röntga knäet, och givetvis har jag artros. Inget jag är särskilt förvånad över. Men den konstaterade artrosen fick mig att tänka på balansplattan igen, och att man med hjälp av den kan göra en hel del bra träning, både för ett instabilt knä och för artros. Kanske att det var dags nu?
Eller kanske fanns det en möjlighet att kunna starta upp träningen på sportklubben igen?
När regeln om åtta personer kom insåg jag att mina funderingar på att träna på sportklubben – vi har ett helt fantastiskt utegym och en hinderbana – bara var att glömma.

Men jisses vad jag saknar alla där och jag saknar träningen, alla utmanande övningar, allt pepp, den sociala biten och så känslan när ett gruppass är över; ”vi fixade det, vi är grymma!”
Så istället beställde jag en balansplatta, eller jag beställde två. Två olika. En klen ersättning men det kan nog bli både utmanande och roligt. Jag har redan, utan problem fått både sambon och sonen att prova – och ja, den ställer krav även om man är duktig. Nivån på övningarna kan anpassas – lägg till pinnen, hantlar och kettlebell, gör knäböj, bicepcurls och frivändningar – var och en kan använda balansplattan efter sin förmåga. Det är ett enkelt redskap och ändå så utmanande!