Oftast känns det bra att vara med ungdomarna i stallet, den här helgen kändes det extra bra! Dubbla träningar och att få se hur de har utvecklats på bara en vecka, det gör mig ödmjuk och stolt. Ödmjuk för att jag fortfarande får lov att vara med. Att jag blir inbjuden att vara en del av deras liv och att de vill dela det med mig. Så; stolt och ödmjuk på en och samma gång.
Sedan var det det där med biverkningar av vaccinet. Samma dag kände jag mig bara lite öm vid stickstället, sov gott på natten och dagen efter släppte ömheten allt mer. Frampå seneftermiddagen började jag känna av huvudvärk, och tänkte att det kan vara biverkan eller inte. Hade sedan ingen direkt aptit vid middagen. Somnade som vanligt på kvällen, men vaknade vid halv tre på natten – illamående, huvudvärk och muskelvärk. Inte alltför hemsk men tillräcklig för att inte kunna sova. Helt klart typiska biverkningar på vaccinet! Jag tog en Panodil och somnade så småningom igen.
På morgonen dagen efter mådde jag okej, ett svagt illamående dröjde sig kvar tillsammans med muskelvärken. Men det släppte frampå dagen och på eftermiddagen mådde jag bra igen.
Boken har stått i fokus även den här veckan. Jag har haft möte med min grafiska designer som skall ta fram både omslag och förslag på hur inlagan skall se ut. Det finns så mycket att tänka på! Och det är inte alltid självklart hur det skall vara.
Jag har också haft möte med min redaktör, som finslipar på manuset, där finns fortfarande en del finlir kvar – men nu börjar manuset och boken att ta form.
Just nu känns det lite extra skönt med helg, med tid att landa och reflektera över tillvaron.
Mitt liv med Parkinson 