En vecka med extra allt – vaccinbiverkningar, manusarbete och möten

Oftast känns det bra att vara med ungdomarna i stallet, den här helgen kändes det extra bra! Dubbla träningar och att få se hur de har utvecklats på bara en vecka, det gör mig ödmjuk och stolt. Ödmjuk för att jag fortfarande får lov att vara med. Att jag blir inbjuden att vara en del av deras liv och att de vill dela det med mig. Så; stolt och ödmjuk på en och samma gång.

Sedan var det det där med biverkningar av vaccinet. Samma dag kände jag mig bara lite öm vid stickstället, sov gott på natten och dagen efter släppte ömheten allt mer. Frampå seneftermiddagen började jag känna av huvudvärk, och tänkte att det kan vara biverkan eller inte. Hade sedan ingen direkt aptit vid middagen. Somnade som vanligt på kvällen, men vaknade vid halv tre på natten – illamående, huvudvärk och muskelvärk. Inte alltför hemsk men tillräcklig för att inte kunna sova. Helt klart typiska biverkningar på vaccinet! Jag tog en Panodil och somnade så småningom igen.
På morgonen dagen efter mådde jag okej, ett svagt illamående dröjde sig kvar tillsammans med muskelvärken. Men det släppte frampå dagen och på eftermiddagen mådde jag bra igen.

Boken har stått i fokus även den här veckan. Jag har haft möte med min grafiska designer som skall ta fram både omslag och förslag på hur inlagan skall se ut. Det finns så mycket att tänka på! Och det är inte alltid självklart hur det skall vara.
Jag har också haft möte med min redaktör, som finslipar på manuset, där finns fortfarande en del finlir kvar – men nu börjar manuset och boken att ta form.

Just nu känns det lite extra skönt med helg, med tid att landa och reflektera över tillvaron.

Isolering, frustration och vaccination

Ett år med isolering, drygt. I torsdags kände jag att jag började få nog! Det har varit tungt ett tag att inte ha den frihet som man är van vid. Alltid behöva tänka ett steg extra eller två om allt som på något sätt involverar andra människor. Kan jag hålla det avstånd som krävs? Hur stor är risken för smitta? Det har krävts en del anpassning. Det har fungerat okej, ganska smidigt för det mesta. Men som sagt, i torsdags kom frustrationen. ”Jag vill inte längre!” Jag tror att det som blev droppen var trädgården. Jag gillar verkligen att odla, plantera och fixa. Det är avkopplande, jag får utlopp för min kreativitet. Jag njuter av att kunna äta mat som vi har odlat själva och att plocka blommor från min trädgård.
Men, handen på hjärtat, jag vill själv kunna åka till blomsterbutikerna och köpa fröer och lökar till min trädgård. Växter och jord, det jag tycker om.
Visst kan man handla på nätet, beställa hem, det är helt okej. Men Jag gillar att botanisera i handelsträdgården och blomsterbutiken. Frustrerad frågade jag om sonen kunde köpa sättlök; rödlök och gul lök, kanske schalotten? Han lovade att fixa när han var iväg men kom tillbaka utan – För dyr tyckte han. Jag kunde bara hålla med, 80 kr för en förpackning sättlök var i mesta laget.

Så jakten på sättlök fortsätter. Pratade med dottern, jag har sa hon, du kan få gul lök av mig. Så check på gul lök och jakten på de andra två fortsätter. Idag har jag satt squashfrön, kanske lite sent men det är bara att gilla läget.
Potatisen är i jorden det känns bra. Jag har skördat mina första rabarber som räckte till en paj. Min spenat har kommit upp och är nog klar att skördas om en vecka. T.o.m. min vitlök sticker upp.
Sonen har hämtat jord och hälften av pallkragarna är jordförbättrade och dessutom planterade i. Förhoppningsvis kommer det mer jord i veckan till de som är kvar.
Jag hoppas kunna anlägga en ny rabatt i veckan – med blommor som vi kan njuta av. Fler idéer finns, jag får se vad jag orkar med.

I fredags kom sambon och sa du, nu vaccinerar de i fas fyra. Man kan ta sprutan på vilken vårdcentral man vill. Precis rätt tillfälle för mig att få höra det! Det kändes som suveräna nyheter. Vi letade efter tider men hittade inga den närmaste veckan så vi bestämde oss för att avvakta.
På lördag morgon var jag på nätet igen och sökte efter tider och hittade en ledig tid samma dag! Gissa om jag blev både förvånad och glad på samma gång. Jag bokade naturligtvis tiden. Sambon gick in på samma ställe, men inga fler tider fanns. Vi bestämde oss för att åka båda två, kanske att det fanns ett återbud. Kanske att det gick att ordna på plats.

Väl framme på vårdcentralen, vid anmälan, fick jag en kalldusch. Nej, du står inte med på min lista. Har du bokat på nätet? Igår? Ja sa jag, jag bokade på nätet nu på morgonen. Jaha då finns det ingen tid, för det är fel på bokningssystemet. Va! Skojar du. Men det gick ju att boka. Går det att ordna ändå? Jag har Parkinson och vill verkligen få vaccinationen.
Nej det verkade inte så utan jag skulle helt enkelt få boka en ny tid. Precis när jag var på väg att gå kom en sköterska med bestämda steg rakt mot mig. ”Är det du som är Cecilia?”, frågade hon. Ja, sa jag. Jag bokade på nätet i morse. Just det sa hon och vände sig till sin kollega med orden: ”Hon står inte med på din lista men hon står på vår lista.”

Sedan gick det fort. Vi pratade lite, jag fick sprutan som inte kändes överhuvudtaget, väntade en kvart och sedan åkte vi hem. Klart. Känslan gick från lite pirrig inför att ta vaccinationen, till oro över att det inte skulle bli av, till lite spänd inför eventuella biverkningar och slutligen lättnad.
Från Frustration på torsdagen till lättnad på lördagen – ibland händer saker verkligen vid rätt tillfälle!

Jag är lite öm i armen där jag fick sprutan, annars mår jag bra. Jag har sovit gott och vaknat med känslan av att nu vänder det! Lite i taget kommer jag att återerövra bitar av vardagen, och min trädgård!