December… En månad och tid på året som är fylld med förväntningar och förberedelser. När mina barn var små fylldes de här veckorna, dagarna, med julförberedelser, lussefirande, terminsavslutningar av barnens aktiviteter, julfester (för både barn och vuxna), julkalender m.m. Dessutom en födelsedag den 26 december. Lagom till nyår kunde vi slappna av och landa.
Nu när barnen är stora har ganska mycket förändrats och december är lite lugnare. Fortfarande tycker jag att det är en speciell tid på året; jag gillar att tända ljus som lyser upp i mörkret och jag mår bra av att tänka ut personliga julklappar till nära och kära. Att sedan träffa hela familjen och umgås med varandra är alltid lika roligt. Det är fortfarande en tid på året då det händer rätt mycket, men det allra mesta är roligt och nu är det enklare att välja bort sådant som tar för mycket energi.
I år är det en del större förändringar… Det är första gången då bara ett av barnen bor kvar hemma. Dottern tävlar både första och andra advent. Det blir en decembermånad och advent som ser annorlunda ut än tidigare år…
Men nu till det som är konstigt, det som är en omvänd ordning. Jag har upptäckt att jag blir toktrött, helt utmattad av social samvaro med mycket stimuli; och då tänker jag på olika typer av ljud, ljus m.m. som man utsätts för samtidigt. Jag pratar om en ljud- och ljusmatta där jag ska vara uppmärksam i ett samtal med en eller flera personer, kunna lyssna och prata. Det går en stund, sedan kommer tröttheten och jag behöver kunna gå undan och återhämta mig. Eller åka hem, och gå raka vägen till sängen och vila=sova! Och just de här situationerna är vanliga nu i december. Jag tänker på julfester, adventsfirande – alla de här sociala sammanhangen som man förväntas delta i.
När jag tränar blir det tvärtom; trots högt tempo, pulstoppar, musik och kognitivt tänkande mår jag bra både under tiden och efteråt! Pigg och glad. Full av energi och kraft. Det här som jag borde bli trött av är det som ger mig energi och livskraft, en form av återhämtning under aktivitet. Jag kallar det för omvänd ordning.
Mitt liv med Parkinson 
Oj vad jag kände igen det där med omvänd ordning. Fredagar har jag kommit med i en gympagrupp och det är så tungt så tungt att ta sig dit – och när vi är klara känns allt så mycket bättre i både kropp o knopp. Ikväll är det dessutom julfest på jobbet. Det ska bli kul men jag känner viss oro över att den där totala orkeslösheten ska slå till. Men jag har ordnat så jag blir hämtad efter två timmar – det känns skönt att veta.
Vänligen
Ann-Sofie
GillaGillad av 1 person
Visst är det en konstig känsla?! Att bli så utmattad, orkeslös av/eller i sociala sammanhang med mycket stimuli… och bli ”pigg” av att träna. Jag har varit osäker på om det här har hängt ihop med min Parkinson eller berott på något annat, så hur konstigt det än låter blir det lite av en lättnad att läsa att du har det likadant ♥️. Tack för att du berättar det för mig.
GillaGilla