Parkinson och livet

Att må bra med sin Parkinson också när allt rullar, det är en konst – eller inte. Egentligen handlar det nog om att våga vara både ärlig mot sig själv och ödmjuk nog att erkänna vad man orkar och klarar. Om någon tycker att det låter enkelt kan jag, luttrad av min egen erfarenhet, garantera att det är betydligt svårare än vad det låter.

En konst att må bra – var ärlig mot dig själv

När man väljer att vara närvarande och delaktig i livet, ser möjligheter och interagerar, då både ger och tar det energi. Den här energin har man gott om innan Parkinson, nu är det en källa som fylls på långsamt och har lätt för att sina.
För att lyckas med konststycket att må bra, och slippa krascha, tänker jag att det finns en stor vinst i att vara ärlig mot sig själv. Den ärligheten innebär lite olika saker för mig, en av de är att jag frågar mig ”hur jag mår”, ”vad jag orkar”. Jag lyssnar in mig själv, och anpassar mig sedan innan det blir för mycket. Det här är svårt! Vem vill tacka nej för att man inte orkar när alla andra gör det? För att göra det hela än mer komplicerat så förändras spelreglerna dessutom, så det som var sanning ena dagen gäller inte nästa!
Det är som gjort för frustration och uppgivenhet, eller för ilska och kamp, eller för att ge upp och sluta leta möjligheter.

Ärlighet och ödmjukhet leder till en paradox

För mig har ärlighet och ödmjukhet blivit svaret. Det har i sin tur lett till en paradox: när jag slappnar av och är helt bekväm med att medvetet tacka nej, eller tacka ja – med att sätta min egen hälsa först – då infinner sig fenomenet att jag orkar mer, att energin räcker längre, och jag mår bättre!
Det är svårt att greppa, och jag vet givetvis inte hur länge det här är en sanning i mitt liv. Men just nu gäller den och kunskapen om den får mig att må bra, och att vara en aktiv deltagare i mitt liv.

En kommentar på “Parkinson och livet

  1. Hej Cissi!
    Såå kloka ord att läsa så här mitt i natten!!
    Hoppas att du mår så bra det bara går,allt efter dagsform som vi alla får rätta oss efter!
    En sak jag fått lära mig genom åren och fått tips om är , att i mitt fall aldrig bestämma el planera ngt trevligt en viss dag. Jag får ha det man nu tänkt göra i åtanke och inte förrän samma dag se om det funkar.
    Allt för att besvikelse på besvikelse inte skall inträffa, utan Glädje om jag lyckas just den dagen med det man planerat.
    Lättare sagt än gjort,men ett bra tips när viljan finns till så mkt ,men kroppen inte orkar.

    ( Läser din fina bok gång på gång,som så klokt är indelad i små kapitel,alltför att kunna lägga ifrån sig boken närsomhelst ,och återuppta läsandet när ” hjärntröttheten” lättat. Roligt att den fått så fint mottagande!)

    Tänker Såå ofta på Dig,och gissa om jag var stållt när min vän dök upp på omslaget på Parkinson journalen😊!
    Du var jättefin på bilden och det var ett trevligt reportage!🌺
    Sköt om dig,så hörs vi framöver!
    Kram🌷Katarina

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.