Jag vänder mig åt höger, vänder mig åt vänster, ser mig omkring. Ingenting har ändrats, allt är precis som vanligt – samma hus, samma människor, samma gator och torg. Ändå, för mig är allting annorlunda, för jag har förändrats och mitt liv har förändrats: Jag har blivit bäst på att leva.
Parkinson gör mig bäst på att leva!
För det är precis det som har hänt! Jag lever nu, mitt liv. Livet fullt av dofter och känslor. Livet där det finns en mjuk fluffig kattmage att gosa, smaken av ett äpple, en mjuk mule som snuffsar i min nacke. Livet jag njuter av.
Livet med träning som jag kan dela med andra, Livet med vänner som får mig att må bra, Livet som gett mig möjlighet att dela med mig av mina kunskaper och erfarenheter.
Livet där jag får dela med mig av mina drömmar.
Livet som alltid går att vända och vrida på, där ett bakslag kan öppna en dörr man annars aldrig skulle sett, och man kan hitta en väg att gå som man aldrig skulle gått. Livet när man väljer att leva! och leva nu. Där finns möjligheter, upptäckter som väntar…
Livet med sin sorg och med tårar…
I mitt huvud hör jag ofta Miss Li sjunga:
Lev nu, dö sen
För nu tackar jag livet och höjer mitt glas
Jag tar inget för givet, baby, du och jag
För nu tackar jag livet och ingen jävel kan hindra mig
För vem har sagt att dagar som gått kommer igen?
Lev nu, dö sen
Gör det som du gör bäst
Forma ditt öde, rid aldrig på nå´n hög häst
Se mig skratta, se mig gråta, se mig frälsa dem
Sången, med hennes hesa och kraftfulla röst, är som ett mantra som fyller mig med kraft att tänka på nuet och på framtiden. Att se positivt på tillvaron, att leva nu, att drömma och låta mina drömmar bli verklighet – ”…dagar som gått kommer aldrig igen”… Lev nu!
Mitt liv med Parkinson 