Våren och sommaren är den tid på året då jag fyller på med kraft. Jag lagrar bilder, dofter, ljud, smaker… som finns runtomkring mig. Och det fantastiska ljuset. Det är något speciellt med ljuset; det är vackert, alla färger på växterna blir nästan självlysande. Och det är ljust långt in på natten, det blir aldrig riktigt mörkt. På morgonen finns ljuset där och väcker mig, lugnt och varsamt. Jag fyller på min inre kraftkälla och passar på att njuta under tiden. Det är här jag hittar styrka när det är grått och kylan kryper in i kroppen, när det är mörkt nästan dygnet runt och solen knappt tittar fram.
Allt blir så mycket lättare när det är ljust och varmt. Lättare att stå emot negativa tankar, lättare att röra sig utan tjocka kläder, lättare att vara utomhus… Lättare att hitta nya utmaningar i livet. För visst är det så att Parkinson finns där och lever sitt eget liv och kommer med nya påhitt. Och jag funderar, tänker, skapar strategier som fungerar.
Min grundläggande strategi är struktur och planering och att aldrig kämpa emot Parkinson för sjukdomen vinner alltid, jag väljer istället att kämpa med sjukdomen. Att kämpa tillsammans med Parkinson ställer krav på kraft och ork, och någonstans – gärna på olika ställen och på olika sätt – måste man hitta kraften och styrkan. Därför samlar jag kraft och fyller på med det som ger mig styrka, det som gör mig glad och lycklig. När tillvaron sedan känns motig kan jag ta fram ”koltrastens sång en ljum sommarkväll”, eller ”smaken av en solvarm jordgubbe”, eller ”morgonpromenaden med sommarens alla dofter”. Då, när livet ställer krav på lite extra kraft, är det guld värt att ha en inre kraftkälla. Nu passar jag på och fyller på min – och njuter av sommaren.
Mitt liv med Parkinson 