Det är en tyst morgon, jag tänder det andra ljuset i adventsstaken, sätter mig vid köksbordet och betraktar lågan. Jag känner hur alla tankar saktar in och stillar sig. Det är en lugn och fridfull stund – en stund av harmoni mellan kropp och själ. Jag njuter av stillheten och friden, ger mig själv möjlighet att stanna upp och reflektera.
Jag vill göra ett försök att samla mina tankar och beskriva hur mycket en sång betyder, vilken skillnad den kan göra med en text som går rakt in, som på något sätt beskriver en situation som man själv lever i. Gabriellas sång från ”Så som i himmelen”, är en sådan sång för mig och jag har ofta hämtat kraft från texten, en text där jag kan känna igen livet med Parkinson. En text, en sång som har många bottnar där en av de är mod, mod att våga leva. För det är mitt liv och jag vill leva det! Igår när Jakob Hellman skön Gabriellas sång och berättade att ”det här är en text som beskriver mitt liv”, när han pratade om att han har gömt sig från det som är han men att han nu ville våga leva som den han är, gick det rakt in i mig. Jag har svårt att gråta när jag hör en sång, men när han, efter sin berättelse, sjöng Gabriellas sång rann tårar ner för mina kinder.
Och jag kände ännu starkare hur den sången, den texten beskriver hur det är att leva med Parkinson, men också hur mycket styrka och mod den ger, mod att våga leva här och nu!
Gabriellas sång
Det är nu som livet är mitt Jag har fått en stund här på jorden Och min längtan har fört mig hit Det jag saknat och det jag fått
Det är ändå vägen jag valt Min förtröstan långt bortom orden Som har visat en liten bit Av den himmel jag aldrig nått
Jag vill känna att jag lever All den tid jag har Ska jag leva som jag vill Jag vill känna att jag lever Veta att jag räcker till
Jag har aldrig glömt vem jag var Jag har bara låtit det sova Kanske hade jag inget val Bara viljan att finnas kvar
Jag vill…
Det är i de här tankarna jag hamnar när jag njuter av stillheten och friden, betraktar ljuslågan, och ger mig själv möjlighet att stanna upp och reflektera. Gabriellas sång berör på djupet, får mig att känna gemenskapen med alla som precis som jag lever med Parkinson och är för mig en källa att hämta kraft ifrån. Det blir en stilla stund en tidig morgon den andra advent, det är en skön start på dagen.
Idag hade jag planerat att skriva om lussekatter och pepparkakor, och dela med mig av mina recept. Men det blir inte alltid som man planerar. Kanske kommer det inlägget längre fram.
Ett fotbad är både avslappnande och skönt för trötta fötter, och ändå tycker jag att det är så lätt att glömma bort. Konstigt egentligen, för det är nu på hösten och vintern när fötterna är instängda i strumpor och skor varje dag som de verkligen är värda att skämma bort. När jag väl kommer ihåg att pyssla om fötterna känns det alltid extra skönt.
Igår kväll bestämde jag mig för att det var dags att ta hand om fötterna, ge dem lite extra kärlek; ett litet hemmafotspa. För att få till den där lyxiga känslan tog jag fram extra fluffiga handdukar (det betyder att de är torkade i torktumlaren), dukade fram ljus i olika storlekar, en kanna med mitt favorit thé och ett fat med frukt. Jag förberedde för fotbad, fotskrubb och en avslutande fotinpackning.
Reflektion över gårdagens inlägg om vänskap
Det Charlotte skrev om vänskap stämmer så väl. Det är precis som hon skriver, man kan bli nära och goda vänner även när man träffas i vuxen ålder. Och att vi två tillsammans kan stötta varandra, skratta tillsammans men även hjälpa varandra när det är tungt betyder oerhört mycket – det är gemenskap och vänskap. Jag kan bara upprepa hennes ord; våga ring – om det blir ett nej är det ingen skillnad mot förut men ditt samtal blir oftast ett ja, och gör skillnad både för dig och din vän.
Fotspa – använd det du har i skafferiet!
När jag gör mitt fotspa hemma och har tid vill jag gärna göra mina produkter själv och gärna av sådant som jag har hemma i skafferiet. När jag botaniserade bland kryddor och oljor igår valde jag att använda bikarbonat, rapsolja och citron till mitt fotbad. Visste ni det, att bikarbonat är perfekt att ha i fotbad för att få mjuka och fina fötter? Det var nytt för mig! Och första gången jag provade var igår. Bikarbonatet exfolierar och mjukar upp förhådnad hud samtidigt som man får njuta av ett lyxigt fotbad!
Så här gjorde jag mitt fotspa 1. jag gjorde i ordning fotbadet 2. satt bekvämt med fötterna i badet i ungefär en kvart och njöt av mitt the och min frukt 3. sedan filade jag fötterna försiktigt och smörjde in dem med skrubben 4. efter det sköljde jag av skrubben med varmt vatten och torkade fötterna med en handduk 5. sist masserade jag in inpackningen, och njöt av mitt the medan jag väntade på att inpackningen fick verka i 15 minuter 6. jag avslutade med att skölja bort inpackningen med ljummet vatten, torkade fötterna och tog på ett par mjuka myssockor
Tänk på! Fötterna kan bli hala av oljan och var noga med att rengöra badkaret eller duschen efteråt.
Recept på det fotbad, fotskrubb och fotinpackning som jag använde
Fotbad (blanda ihop i baljan) En balja med ljummet eller varmt vatten, 5l 2 msk Bikarbonat 2 msk citron Några droppar olja (rapsolja/olivolja)
Fotskrubb – (Blanda ingredienserna i en skål) 1 deciliter havssalt eller strösocker 1/4 deciliter Kokosolja 1 tsk rivet skal av lime
Fotinpackning – (Blanda ingredienserna i en liten skål) 1 msk Honung 1 msk Kokosolja
Välkommen till blogmasens första tävling
…med tre presentkort på 1 timmes coaching i potten. Du läste kanske gårdagens gästinlägg, skrivet av Charlotte Elgh. Det är Charlotte som skänker tre (3) stycken presentkort á ett tillfälle på 60 minuter med coaching vardera – kanske precis det just du vill prova? Var med och tävla, vi väljer ut tre vinnare.
Tävlingen går till så här:
Svara på följande: (skriv dina svar i bloggens kommentarsfält) Vilka olika former av coaching erbjuder Charlotte Elgh – Kraften att leva? och Skriv vilken form av coaching du är intresserad av och motivera varför just du ska vinna presentkortet?
T.o.m. torsdag 10 december klockan 12:00 kan du tävla. Vinnaren kontaktas sedan via den mail som använts och presenteras i samband med nästa tävling.
O.B.S. Dina kommentarer dyker inte upp på en gång, jag måste godkänna dem först p.g.a. spamfilter.
Inspiration och gemenskap
Om tävlingen: * Tävlingen avslutas den 10 december klockan 12.00 * För att kunna vinna i tävlingen måste man dels ha svarat rätt på frågan, skrivit vilken form av coaching man är intresserad av och skrivit motiveringen * Cecilia och Charlotte utser vinnarna * Vinnarna publiceras i samband med blogmasens tävling de 12 december * Ev vinstskatt betalas av vinnarna
Först ut bland gästbloggarna är Charlotte Elgh, 48 år. Charlotte fick diagnosen Parkinson 2014 och Polyneuropati 2016. Hon driver företaget Kraften att leva, som hon startade i höstas, för att inspirera och motivera med sina egna erfarenheter och kunskaper från när livet tagit en ny väg.
Nya vänner i vuxen ålder
Alla säger att det är så mycket svårare att få nya vänner i vuxen ålder och jag tror bara för att de flesta säger att det är svårare, så gör det att man inte vågar ta kontakt. För idag finns det många olika sätt att ta kontakt men varför gör man det inte. Om man tänker att jag ska ringa en gammal vän men den vill säkert inte prata med mig så vågar man inte ringa. Men om du inte ringer så står du där frågande och fortsätter fundera men ringer du så får du svar.
”Hur har jag då hittat mina nya vänner i vuxen ålder?”
Direkt när jag fick min diagnos Parkinson i september 2014 så sökte jag andra yngre med Parkinson för jag insåg att det måste finnas fler än jag som har Parkinson, vara mitt i livet, jobba heltid och ha familj. Detta beslut gjorde att jag rätt fort fick kontakt med andra i och runt Göteborg där jag bodde då. Det var främst via Parkinsonföreningen och via Facebook jag fick dessa kontakter och den vänskap som utvecklats därifrån är idag den trygghet och gemenskap jag behöver just nu.
Det finns flera olika grupper på Facebook som vänder sig till oss med Parkinson och en av grupperna heter Yngre Parkinson och där kommer det med jämna mellanrum in nya medlemmar och nyfiken som jag är så kollar jag var de nya medlemmarna bor. Det var där jag i oktober 2018 hittade Cecilia och bjöd inne henne till de fysiska träffarna i Göteborg, som jag och en annan vän startat för oss yngre med Parkinson och närstående. Träffarna var en gång/månad mellan oktober och maj och det var bara att dyka upp.
Cecilia kunde inte komma till novemberträffen men hon kom i december. Det var första gången vi träffades men på grund av att mitt liv var rätt tufft just då så jag mindes inte ens att det var jag som tagit kontakt med henne och bjudit in henne till träffarna. Då blev jag lite rädd och undrade hur det var med mig, men kände mig ändå trygg med de andra vännerna på träffen. Så kom julen och det blev ett nytt år och efter det så ville en vän att jag och Cecilia skulle träffas igen då han tyckte att vi hade mycket gemensamt i vårt sätt att tänka efter att livet tagit en ny väg för oss båda.
Det blev starten på en mycket varm vänskap och stöttning framåt.
Ett exempel på något som jag och Cecilia gjort var att vi var med på Sveriges första SM i bordtennis för oss med Parkinson som anordnades i Stockholm i slutet på februari 2020.
Att man ser att det går att få nya vänner i vuxen ålder är vi ett bra exempel på och det genom att jag skickade ett meddelande och att Cecilia svarade. Idag jobbar jag med att få människor att må bättre i vardagen, vilket stärker mig jättemycket och det spelar ingen roll om man har en diagnos eller inte, är närstående, chef eller kollega. Alla behöver vi någon att kunna luta oss mot oavsett om det är en kronisk diagnos vi har gemensamt eller om det är att sticka som är ett gemensamt intresse.
Vill även berätta en annan historia om en nu väldigt fin vän till mig och min man. För ungefär 2,5 år sedan så hittade jag Leif Hjort på en grupp på Facebook och tog kontakt via messenger. Efter det har vi haft en hel del telefonkontakt men också kontakt via mejl. Det är en vän som jag kan ringa om jag inte mår bra, skulle vara ledsen en dag och jag vet att han bara finns där och lyssnar.
Han ringde till exempel upp och frågade hur det gått efter att jag haft min första stora föreläsning på Neurodagen i Uddevalla 2019. Han bor i Motala och hade ingen möjlighet att komma men han tänkte på mig den dagen. Vilket var väldigt roligt och då spelar det ingen roll att vi inte hade träffats för jag känner och vet att han betyder mycket för mig.
Vi träffades faktiskt fysiskt nu i höst i Motala för första gången och eftersom vi pratat mycket i telefon under ca 2 års tid så kändes det som vi hade känt varandra väldigt länge.
Vad var det som gjorde då att vi träffades nu, jo det var så att jag skrev en dikt i somras. Fråga mig inte varför, för jag är inte duktig på att skriva annars. Fick för mig att jag ville ha dikten tonsatt och frågade Leif om han kände någon som kunde titta på texten. Det hade han, hans dotter Anna som jag inte kände alls fick texten och några veckor senare fick jag, det var en lördag vid lunchtid ett röstmeddelande från Leif. Jag bara grät, hans dotter hade tonsatt min text på ett fantastiskt sätt och vi som inte ens träffats eller pratat med varandra. Så vi, jag och min man fick också samtidigt när vi träffade Leif, träffa hans dotter Anna och vi kommer också hålla kontakten fram igenom. Vad hände med låten kanske ni undrar, ni får vänta och se.
Så vad kan du göra för att få kontakt med en gammal eller ny vän? Jo ring den gamla kompisen du inte hört av på länge eller skicka ett sms. Eller har du gått med i en Facebook grupp som har ett ämne som intresserar dig och du märker att någon verkar extra intressant där som du skulle vilja ha kontakt med. Skicka då ett meddelande till den personen och fråga det du funderar på. För tänk så här att ett nej har du redan, du kan bara få ett ja. Vem vet det kan vara en framtida väldigt god vän.
Jag har flera vänner jag fått i vuxen ålder på olika sätt och ni finns med mig i mitt hjärta även om ni inte nämns här. Har också på senare tid tagit kontakt med gamla vänner sedan grundskolan som jag inte haft kontakt med på många år, vilket leder till mycket skratt och minnen sedan den tiden. Att ha kontakt via messenger, telefon eller det nya idag via digitala kanaler gör att man fortfarande känner den varma gemenskap vi delar med varandra.
Så lyft luren, skicka ett meddelande, våga ta kontakt med någon du tänkt på eller våga söka nya vänner. Ingenting är omöjligt.
Och med det sagt vill jag skicka med dig ett citat från Nalle Puh;
Du är modigare än du vet, starkare än du tror och klokare än du förstår.
Efter en lång dag framför datorn, med digitala möten, plockar jag av mig hörlurarna. Klockan är halv fem, det är redan becksvart ute och jag känner mig ganska mör. Jag avrundar dagens arbete och stänger av datorn. Det är dags att laga middag, och jag skänker en tacksam tanke till min leverantör av matkasse eller snarare middagskasse, det blir så mycket enklare när någon annan har planerat, det finns recept och råvaror. Vi har provat olika leverantörer av matkassar och oss passar CityGross bäst. Recepten är enkla att följa, råvarorna är alltid bra och maten blir klar på 30-40 minuter. Det är ett enkelt sätt att få middagen på bordet och alla klarar av att laga maten. Just den här dagen blir det soppa – en len grönsakssoppa med knäckebröd till. Passar bra en dag som har varit grå och lite ruggig – en skål med varm soppa, knäckebröd och ett ljus i adventsstaken tänt.
Senare på kvällen plockar jag fram min ask med pärlor, nål och tråd. Det var av en slump som jag började tillverka egna smycken. Det började som ett spontant projekt och har fortsatt eftersom jag tycker att det är roligt att få skapa med färg och form, en bonus är att det dessutom är bra för finmotoriken. För mig har det också blivit en stund för återhämtning och eftertanke; att sitta med de små, små pärlorna är avkopplande och ett sätt att varva ner och runda av dagen. Nu gör jag örhängen med jultema som jag hoppas kommer att bli uppskattade paket.
Balanskudde tränar balans och koordination
Jag har turen att ha två fantastiskt kunniga och inspirerande fysioterapeuter. Båda två ger mig övningar som är utformade för den träning jag behöver och som jag tycker är inspirerande och utmanande. Senast fick jag med mig olika övningar att träna på en balansplatta. En bra ide tyckte jag eftersom balansplattan är liten, man kan träna hemma och man kan träna både styrka och balans. Det var bara en liten detalj; jag ägde ingen balansplatta! Men det gör jag nu – efter att ha beställt på nätet och fått hem både en balansplatta, och en balanskudde. Balanskudden är helt perfekt för både balansträning och koordinationsträning – man kan stå på den, sitta på den eller ligga på den! Dessutom kan man avsluta sitt träningspass med fotmassage – ena sidan är knottrig! Både balansplattan och balanskudden är en del av den träningsutrustning som jag är van vid så det känns lite ”hemtamt” att kunna plocka fram de och göra sina övningar hemma. Dessutom är de roliga och lockar till lek och skratt med resten av familjen.
Här kommer några övningar för balanskudden som Abilica har på sin hemsida
1.Övning: Balansera på ett ben Tränar: Generell balans, speciellt i ankelleden Antal upprepningar: Stå så länge du kan på kudden. Upprepa 2 gånger på varje ben Stå med ett ben på SoftBalance. Håll ståbenet rakt. Placera gärna händerna på höfterna eller i kors över bröstet. Fäst blicken på en fast punkt i ögonhöjd. Håll kroppen så stilla som möjligt. Om det är svårt kan du låta armarna hänga. Om det är för lätt kan du stänga ögonen eller kasta en boll i väggen och ta emot.
2.Övning: Balansera på ett ben med böjda knän Tränar: Generell balans, speciellt i knäleden. Framsidan låret Antal upprepningar: Stå så länge du kan på kudden. Upprepa 2 gånger på varje ben Stå med ett ben på SoftBalance. Håll ståbenet lätt böjt. Placera gärna händerna på höfterna eller i kors över bröstet. Fäst blicken på en fast punkt i ögonhöjd. Håll koppen så stilla som möjligt. Om det är för svårt kan du låta armarna hänga. Om det är för lätt kan du stänga ögonen eller kasta en boll i väggen och ta emot.
3.Övning: Båten Tränar: Magmuskulaturen, stabilitet i bäcken och rygg Antal upprepningar: Håll så länge du kan uppe på kudden. Upprepa 3 gånger Sitt med rumpan mitt på SoftBalance. Håll ihop benen och lyft dem lite grann från golvet. Luta överkroppen bakåt. Fäst blicken på en fast punkt. Håll koppen så stilla som möjligt. Variera hur du håller armarna för olika svårighetsgrader.
4.Övning: Benlyft i sidled Tränar: Utsidan av låren. Sätet. Stabilitet i mage, bäcken och rygg Antal upprepningar: Gör 12 repetitioner innan du byter sida. Upprepa 3 gånger totalt på varje sida Ligg på sidan med SoftBalance under höften. Stötta dig med armbåge och hand på den undre armen och handen på den övre armen. Ligg med kroppen helt rak. Lyft båda benen från golvet. Lyft sedan det övre benet rakt upp från det undre benet. Övningen görs sakta och kontrollerat. Sänk sakta ner benet mot det andra och upprepa.
5.Övning: Diagonalt lyft Tränar: Sätesmuskulatur, rygg, stabilitet i höftled, rygg och bäcken Antal upprepningar: Upprepa övningen 12 gånger innan du byter sida. Upprepa serien 3 gånger totalt på varje sida Stå på alla fyra med raka armar. Placera det ena knät på SoftBalance och det andra på golvet. Håll ryggen rak, vänd blicken ned mot golvet. Lyft det ben som inte står på SoftBalance uppåt bakåt tills låret blir en vågrät förlänging av kroppen. Böj knät så att fotsulan pekar upp mot taket. Håll kvar en stund innan du sänker ner benet och upprepar. Flytta SoftBalance till det andra knät.
Från en frostig helg med lite solsken och en känsla av vinter till mulet, grått, och ruggigt. Inget lockande väder precis…men ändå går jag ut, en powerwalk håller värmen uppe.
Det är flera år sedan jag köpte mina första stavar och de har jag promenerat många mil med. En grå och en orange, närmast outslitliga; jag har aldrig behövt byta någon trasig del, trots idogt användande. De här stavarna var min räddning när Parkinson gav mig problem med att gå – de hjälpte mig med balansen och stöttade mig, gjorde att jag vågade röra mig lite mer, lite fortare och ta större steg.
Men det senaste året har jag ofta fått väldigt ont i handlederna efter att jag har använt dem. Jag har inte direkt kopplat ihop smärtan i handlederna med stavarna, det möjliga sambandet förstod jag när jag läste om stavgång hos en fysioterapeut. Där rådde man de som fick ont i handlederna vid stavgång med stela stavar att använda fjädrande. Jag bestämde mig direkt, om det var fjädrande stavar som behövdes för att jag skulle slippa eller minska smärtan, så fick det bli det.
De fjädrande rosa stavarna kom i ett brunt paket och de syns! Jag valde rosa stavar, den färgen blir jag glad av – och ett stort plus att en del av beloppet skänktes till Rosa bandet. Nu har jag haft mina rosa stavar i ungefär två veckor och använt de mer eller mindre varje dag. När jag jämför de olika stavarna med varandra så är det några saker som är viktiga för mig; smärtan i handleden förstås, hur de ligger i handen, hur de känns att använda och hur mycket träning jag får av dem. Resultat: Jag upplever att de rosa är mjukare att gå med, jag gillar greppet i de rosa bättre eftersom det är tjockare men de har bara en rem som stöd vilket är ett minus, positivt för mig är jag kan ta i mer när jag använder de och det gör att jag kan träna en större del av kroppen. Det blir helt enkelt mer träning och samtidigt upplever jag att de är en hjälp och ett stöd om jag blir lite yr. Och dessutom, det jag läste om smärtan i handlederna stämmer; jag får inte alls lika ont.
Månadslista, frågor att fundera på
Månadslistan kan man använda för att tänka igenom en del av det man har framför sig eller planerar under månaden. Man får lite hjälp av frågorna. Jag använder den som inspiration och för att fundera på vad jag ser fram emot. Så här ser min lista ut för december:
Min första tanke: Äntligen december, och lite pirrigt. Men spännande. Jag skall jobba med: Jag skall jobba med bloggen. Allt som behöver filmas, skrivas, planeras, editeras, packas, postas. Jag skall skriva: En sammanfattning av året som gått. Med tankar och reflektioner. Maträtt jag vill testa: Indiska grillade rätter. I veckan beställde vi mat på en indisk restaurang som öppnade i somras. Det var helt galet gott – indiskt grillat, det har jag bara ätit i London tidigare och blev stormförtjust. Nu vill jag testa fler grillade rätter! Den här boken skall jag läsa: Stefan Einhorns bok ”Hur man fördärvar sitt liv – eller inte” Jag har mest lagt tid på detta som nu äntligen kommer att förverkligas: Min första blogmas. En målsättning som är möjlig att nå: Att julen blir bra för alla närstående. Jag är mest kluven till: Balansen mellan allt jag vill göra, energi och trötthet – det gör mig så frustrerad. Det här ger mig energi just nu: Jag håller på och förbereder för 2021, planerar för det kommande året och vad som skall hända då. Det ger mig en massa positiv energi. Det här ser jag mest fram emot: Julafton med tomtegröt, glögg, gran och mys med familjen.
I söndags tände vi det första adventsljuset. Det fick mig att tänka på alla förväntningar vi har. Våra traditioner, de gemensamma och familjens. Jag funderade på vilka förväntningar jag har på julen i år? På advent, lusse och på hur den här månaden kommer att bli? Annorlunda mot tidigare år? Definitivt! Är det bara negativt eller skulle något kunna vara positivt? Och vad vill jag, eller hur vill jag att den här annorlunda tiden skall vara? Svaret kom direkt; jag vill att december skall vara en positiv månad och då måste jag nog tänka lite nytt men vad? Jag funderade vidare och bestämde mig för att ett sätt skulle vara skriva ner mina förväntningar på ett papper, och sedan göra ett vackert paket som jag kan öppna på juldagen. När jag sedan skrev ner mina förväntningar och det dök upp en tanke som oroade mig, försökte jag komma på en lösning, ett annat sätt som skulle kunna vända det hela till något nytt; något som var positivt. På juldagen när jag öppnar mitt paket, tänk då kan jag läsa hur jag tänkte och se hur det blev.
Lär känna din Parkinson
Att lära känna sin Parkinson är det bästa råd jag kan ge både mig själv och någon annan som lever med Parkinson. Och det är ett råd som tål att upprepas och påminna sig själv om. För mig är balansen mellan aktivitet och vila en av de allra viktigaste sakerna för att jag skall må bra. Det är också den allra största utmaningen eftersom det på många sätt går tvärs emot min personlighet. Jag gillar att pressa mig, göra lite mer, nå lite längre. Men det har Parkinson satt stopp för – åtminstånde så kan jag inte längre göra som jag har gjort tidigare. Nu påminner jag mig själv om det – efter att jag glömde bort det i förra veckan! – Hitta balansen, planera in vila och ta inte på dig för mycket. Kanske är det någon mer än jag som behöver bli påmind?
Träna balansen
En annan balans som måste tränas är den fysiska, som är en färskvara. Det positiva med balans är att den kan tränas och förbättras. Här kommer några basövningar som är lätta att göra hemma, både inne och ute. Tänk på att göra övningarna på ett säkert sätt, ta det försiktigt och ha något som du kan gripa tag i. Stanna på din nivå och var nöjd med den, utmana dig efter dina förutsättningar.
Stå med fötterna ihop – prova att blunda, se hur länge du kan stå.
Stå med fötterna ihop och lyft det ena benet så att du balanserar på ett ben (30-60 sek) – stå kvar på ett ben prova att blunda (30-60 sek). Byt ben.
Stå med fötterna ihop lyft det ena benet och placera foten på ankeln (med tån i golvet), på vaden eller ovanför knäet (aldrig på knät). Prova att sträcka upp armar och händer över huvudet, kanske svaja som ett träd när det blåser. Utmana din balans på din nivå. (Trädets position i yoga). Byt ben.
Stå med fötterna ihop, lyft ena benet och sträck armarna upp över huvudet, fäll sedan kroppen framåt, och armarna ner mot golvet som om du skulle plocka upp något, det lyfta benet följer med bakåt eller också sträcker du ut det rakt bak (utmanar balansen mer). Lyft sedan kroppen, benet och sträck upp armarna igen. Gör 5-8 rep och byt ben.
Inspiration och gemenskap Blogmas 2020 1-24 december
När vi tänder det första ljuset i advent brukar hela familjen vara samlad, och så fortsätter det i december – en månad full av umgänge med både familj och vänner. December är för de allra flesta en tid som är full av gemenskap och umgänge; vi pysslar, bakar, träffar både familj, vänner, grannar och arbetskamrater äter julbord och dricker glögg, vi smusslar med paket och skriver julkort – ja, ni vet, alla har vi våra traditioner och de allra flesta handlar om gemenskap. Men i år blir det annorlunda. I år kommer många att välja att isolera sig, välja att skydda sina nära och kära genom att låta bli att träffas IR. Då kan vi behöva lite inspiration, lite motivation, lite stöd, lite alternativ, sådant som gör att vi kan välja att skapa en alternativ gemenskap!
Mitt bidrag är en ”blogmas” (julkalender) med tema; inspiration och gemenskap
Temat i min blogmas är inspiration, motivation och gemenskap, gemenskap utan att umgås IR. Varje dag mellan den första och tjugofjärde december publiceras ett inlägg. Min förhoppning är att alla ni som läser bloggen kommer att vara lika nyfikna på blogmasen som på en julkalender med luckor.
För att ge er möjlighet till att känna det där pirret; blandningen av nyfikenhet och glädje, har jag gästbloggare, tävlingar med fina priser (Stefan Einhorns nya bok; ”Konsten att fördärva sitt liv – eller inte” , träningsprodukter för hemmaträning …), en och annan träningsvideo, baktips, tankar och funderingar och allt blandat med jul.
Första advent kommer jag att presentera gästbloggarna och när deras inlägg publiceras – notera datumet, jag vågar lova: ingen kommer att bli besviken!
Jämförelse och utvärdering av stela contra fjädrande stavar
I ett av inläggen lovar jag att skriva om mina stavar, som jag använder på mina powerwalks. Jag kommer att redogöra för mina intryck och personliga åsikter om de två olika typerna. De fjädrande stavarna kom för två dagar sedan så jag skall ge de lite tid – och mig själv – innan jag delar med mig av mitt omdöme. Välkomna – jag hoppas att ni kommer att tycka om min blogmas.
Mitt liv med Parkinson 