Jag har funderat på hur jag kommer att klara av en powerwalk – hur det är att gå med stavarna nu när jag promenerar varje dag. Igår eftermiddag blev det av. Upplevelsen var intressant. Stavarna gjorde att jag kom igång snabbare trots att jag var stel och snubblade till då och då, stelheten släppte och höfterna blev rörligare. Den rörlighet jag brukar känna i slutet av promenaden, när jag gått ungefär fyra kilometer kom nu redan efter 500 m! Jag upptäckte också att när jag går med stavar märker jag snabbare om och när jag blir framåtlutad i hållningen, och kan korrigera det. Jag korrigerar genom att sträcka upp mig – bak med axlar, ned med skulderbladen – och få fram höften i korrekt position.
Jag provade också att gå fortare än jag normalt gör och det fungerade – stavarna stöttade mig när det kändes vingligt!
När jag promenerar brukar jag pendla med armarna, det var svårt med stavarna som begränsade rörelsen bakåt för mig. Jag blev stel i axlarna och bröstpartiet. Jag kom på att jag kunde minska stelheten genom att dels sätta ner stavarna längre fram och skapa en rotation i axel/bröst och dels genom att helt enkelt promenera kortare sträckor utan stavarna.
Det var riktigt positivt att så tydligt uppleva att mina promenader ger resultat och att det finns möjlighet till ytterligare förbättring.
Mitt liv med Parkinson 