Parkinsonpodden – om fysisk träning

Vilket härligt väder vi bjöds på den här helgen. Det kändes verkligen som vår. Solen sken och värmde, citronfjärilar fladdrade och både Scilla och Vintergäck blommade. Mitt i all denna vår busade kissarna och var bara inne och åt innan de skulle ut till dofter och lek igen. Nu, måndag morgon, sover de som slagna hjältar.

Igår, när jag powerwalkade, lyssnade jag på Parkinsonpodden. Jag lyssnade på avsnitt 4 med Erika Franzén, som handlar om fysisk träning vid Parkinson. Erika lyfter fram att det är lika viktigt med fysisk träning som att ta sina mediciner. Hon berättar att det finns forskning som visar på att fysisk träning skjuter på utvecklingen av symptom. När jag hör det här nickar jag igenkännande för det stämmer så väl in på mig; jag tror att det är träningen som har gjort att mina symptom kom så långsamt. Erika betonar vikten av fysisk träning; att man ska träna utifrån sin egen kropp och förmåga. Träning, säger hon, hjälper inte bara kroppen utan den får oss att må bra, bli glada (endorfiner) och att sova bättre. Dessutom påverkas kognitionen, hjärnan kopplas på vid olika rörelser. Erika nämner också att fysisk träning påverkar kopplingen mellan hjärnan och musklerna, så att rörelsen sker snabbare. Spännande forskning! Jag hoppas verkligen att det kommer att forskas mer om kopplingen mellan hjärnan och fysisk träning; hur det påverkar utvecklingen av Parkinson.

Jag fortsätter med min träning, träningen får mig att må bra och jag blir glad, pigg och stark. Balansen har blivit bättre, powerwalkandet har hjälpt till med hållningen och gjort det lättare att gå, den fysiska träningen gör mig starkare och glad. Jag motiveras av mina utmaningar och motivation till träning är nyckeln till att det blir en livsstil.

Bästa fysioterapeuten

Jag har definitivt haft turen att få en helt fantastiskt fysioterapeut. Hon är en kunnig fysioterapeut och hon har kunskap om Parkinson och träning som är bra. Idag träffade jag henne eftersom jag var bekymrad för mitt vänstra ben och fot. De hänger ju inte riktigt med, varken när jag går eller tränar. Jag märker att det har blivit bättre av att jag har promenerat med stavar, men problemen finns kvar och dessutom smärtar benet ibland – så jag var lite bekymrad. Jag har funderat på om jag ska fortsätta som jag gör och planerar med ökad belastning och längre powerwalk eller om jag ska backa. Bästa fysioterapeuten som med en gång förstår vad jag pratar om och förklarar vad det är som händer i min kropp, varför det händer. Inte stoppar vi där utan nu är basen lagd för vad jag kan göra, vilket visar sig vara ”fortsätt med den träning du gör, den är helt rätt för dig. Du lägger bara till stretching av baksida lår.” Och ja, jag kan fortsätta enligt min planering! Så skönt.

Jag har verkligen den bästa fysioterapeuten; hon coachar mig, stöttar mig och peppar mig. Men bäst av allt hon ser mig och min Parkinson som unik och presenterar en lösning som passar mig! Det är motiverande och jag kan fortsätta hitta glädjen i min träning.

PW i morgonsolen

Idag vaknar jag tidigt, redan halv sex är jag uppe och brygger morgonkaffe. Jag ser hur solen går upp och njuter av tystnaden och stillheten; bara jag, mitt kaffe och lille fluffen. Solen skiner från en klarblå himmel och jag bestämmer mig för att ta en PW i morgonsolen. Ute är det friskt, det var minusgrader i natt, men solen värmer skönt och jag går med ljudbok i örat och solen i ansiktet. Det blir en kortare PW på c:a 2 kilometer och det är verkligen en njutning att kunna promenera. Jag tänker på förra våren då var det en kamp bara att gå kortare sträckor och nu, nu kan jag ta en PW i morgonsolen – vilken lycka! Livet förändras och just idag njuter jag av sol, krispig luft och en tidig PW; ett litet guldkorn i min vardag.

Stegutmaningen – två veckor avklarade

Nu är jag två veckor in i min stegutmaning. Och, ja, mitt stegmål har peppat mig. Jag vill gärna nå mitt mål för dagen och jag vill definitivt nå antalet steg per vecka. De här två första veckorna har målet varit 5 000 steg per dag, totalt 35 000 steg per vecka. Vissa dagar har det varit en större utmaning än andra att gå dagens steg. Andra dagar har jag med lätthet nått mitt stegmål och långt över det. Antalet steg har varit lagom utmanande – inte för jobbigt att nå men ändå krävt att jag aktivt går.
Från och med idag ökar jag mitt stegmål med 500 steg per dag, det blir 5 500 steg per dag i två veckor. Och nu vet jag vad det handlar om, det krävs planering och en promenad varje dag om jag ska nå mitt mål. Totalt 38 500 steg i veckan, jag ökar långsamt och hoppas på att slippa bakslag.

Stegutmaningen, upp och ner

Stegutmaningen är verkligen en riktig utmaning som dessutom ger mig en och annan tankeställare. En vanlig dag, eller snarare en vanlig regnig dag, när jag är hemma, rör jag mig inte jättemycket. Lite skrämmande hur få steg det blir! Jag mäter antalet steg med en stegräknare i telefonen och hur korrekt den visar vet jag inte. Jag bär inte heller med mig telefonen hela dagarna och jag mäter inte heller antalet steg i samband med träning. Men det är, trots felmarginalen, skrämmande få steg de här dagarna – kanske max 2 000. Nu visar sig en av de positiva effekterna av stegutmaningen; jag har blivit medveten om det här! Det betyder också att jag måste röra mig mer inomhus de där regniga, ruffiga dagarna. Kanske ta en kortare promenad i regnet?
Mer  positivt med stegutmaningen och mina powerwalks är att hållningen blir bättre, stavarna gör att kroppen blir rakare, stegen blir längre. Jag märker att jag går snabbare och har lättare att hitta en bra rytm. Stavarna gör att armarna måste röra sig i takt med stegen, pendla, och det är en skön känsla när det fungerar. Extra bonus är att gångkondisen och balansen blir bättre.

Stegutmaningen har gjort att jag går mer och den har visat att jag kan förbättra min gång genom powerwalks. Att det har kommit förbättringar redan efter knappt två veckor är en stark motivation till att fortsätta med powerwalks – jag tror på träningen med stavarna – och att aktivt följa utvecklingen och notera förändringar.