Stegutmaningen går mot sitt slut

Nu är jag inne på sluttampen av min stegutmaning. Tänk vad fort veckorna gått! Jag startade stegutmaningen i början av mars och har midsommarveckan som slut. Mitt mål med utmaningen är att jag ska klara av att gå 10 000 steg om dagen. Det har varit en spännande resa och det har hänt en hel del under veckorna som gått. Jag har loggat mina steg och hittat olika strategier för att nå dagens mål.

I början av utmaningen fick jag peppa mig själv att ta de promenader som jag behövde för att nå mitt veckomål. Jag underlättade för mig själv genom att använda skor med rundad sula och stavar. Jag ökade antalet steg med 500 per dag över två veckor för att ge mig själv tid att befästa det nya antalet steg. Det fungerade bra.

De sista veckorna har flera saker ändrats – jag har längtat efter mina promenader, jag går lika gärna i vanliga skor och utan stavar som med, jag har blivit uppmärksam på hur mycket jag rör mig och jag utmanar mig att gå till och från olika platser.
Jag har fått ut så mycket mer av stegutmaningen än att gå ett visst antal steg varje dag. Nu handlar det mer om att återupptäcka glädjen i att promenera och att bli medveten om hur lätt det är att inte röra på sig. Det handlar om alla de där vardagssituationerna där man kan välja att röra på sig mer eller mindre, det handlar också om att våga prova och inte begränsa sig. Jag har nått mitt mål att gå mina 10 000 steg om dagen och fortsätter utmaningen för att befästa både mina promenader och mina strategier.

Hur bra kan man må?

Kan man påverka hur man mår? Kan man må bra i kroppen? Vad är det som krävs för att man ska kunna må bra? Att det inte finns någon Quick fix utan att det krävs ett långsiktigt dagligt arbete för att skapa sitt eget välmående är jag övertygad om. För mig är vägen till att må bra allsidig träning, mat och sömn ( läkemedel och kosttillskott).

Att leva med Parkinson är oftast ett slitjobb. Man kämpar varje dag och ändå vet man inte vilket resultat man får. Det enda man kan vara säker på är att Parkinson finns där och ställer till det, oftast när man minst anar det. Det är så lätt att kunskapen om Parkinsons påverkan gör att man ger upp, skapar begränsningar och låter bli att träna kropp och hjärna.

Den senaste veckan har jag lagt fullt fokus på min hälsa – på allsidig träning, promenader, kost och sömn. Jag har gjort mycket mer än vad jag trodde var möjligt och mår oförskämt bra. Jag har lämnat stavarna hemma och gått powerwalks utan dem. Jag har använt min triggerboll varje dag för att hjälpa kroppen.

Jag har promenerat mellan sex kilometer och 1,5 mil varje dag – utan stavar. Jag har fokuserat på träningen och varvat funktionell träning, kondition och rörlighet. Kroppen har svarat helt fantastiskt och blivit mjukare, rörligare och starkare. Jag har tränat axelrotationer och stretchat både axlar och bröst, resultatet har blivit en mycket bättre hållning.

Hur bra kan man må? Just nu mår jag oförskämt bra och känner att det går att bli starkare och rörligare. När jag ger mig själv förutsättningar att utvecklas och vågar ta i utan att begränsa mig själv bromsar jag Parkinsons påverkan på min kropp. Jag tom förbättrar den! Jag är inte unik, det finns forskning som styrker träningens effekt på kroppen och hjärnan när man lever med Parkinson.

Bromsen för vad och hur man vågar träna sitter helt klart i huvudet och gör att man förväntar sig att det inte går. Man kan mer än vad man tror och det är allt för enkelt att begränsa sig själv med ett ”det där kan inte jag göra”. Den här veckan har jag medvetet bestämt mig för att göra allt som jag skulle gjort utan diagnos och det har fungerat. Jag har arbetat med att synliggöra för mig själv vilka begränsningar som jag skapar utifrån mina förväntningar på vad jag inte borde kunna göra. Jag väljer aktivt i mitt liv och ser mig själv utifrån att jag kan, jag vill och jag vågar.

En investering i mig själv och mitt välmående som har gett resultat och visar hur bra man kan må.

PW i morgonsolen

Idag vaknar jag tidigt, redan halv sex är jag uppe och brygger morgonkaffe. Jag ser hur solen går upp och njuter av tystnaden och stillheten; bara jag, mitt kaffe och lille fluffen. Solen skiner från en klarblå himmel och jag bestämmer mig för att ta en PW i morgonsolen. Ute är det friskt, det var minusgrader i natt, men solen värmer skönt och jag går med ljudbok i örat och solen i ansiktet. Det blir en kortare PW på c:a 2 kilometer och det är verkligen en njutning att kunna promenera. Jag tänker på förra våren då var det en kamp bara att gå kortare sträckor och nu, nu kan jag ta en PW i morgonsolen – vilken lycka! Livet förändras och just idag njuter jag av sol, krispig luft och en tidig PW; ett litet guldkorn i min vardag.