Ett år med Parkinson

Det är ett år sedan jag fick min Parkinsondiagnos. Jag minns den dagen. Det var då allt föll på plats, det som hände med mig fick sin förklaring och det var då mitt liv med Parkinson började. I år – 27 juli 2019 – det var en dag som kom och gick. Jag var med dottern på tävling den här dagen, som så många andra nu under tävlingssäsongen.

Ett år har gått – jag stannar upp och funderar, tänker; hur har det varit? Det är ett år som har gått fort, det är ett år då det har hänt väldigt mycket, det är ett år då jag har landat och börjat hitta rutiner som fungerar för mig. Jag har varit på många undersökningar och behandlingar. Gjort nya bekantskaper, träffat vänner. På många olika sätt har jag lärt känna mig själv igen, en pågående resa i förändring.

Under det här året har jag tänkt mycket, analyserat hur min kropp mår nu och hur jag mådde innan diagnosen. Det är en stor skillnad! Jag har under det här året testat gränser och utmanat mig själv och lärt mig att ibland är det jag som sätter gränserna. Ibland finns gränsen bara i mitt huvud och när jag utmanar gränsen spricker den, går upp i rök som ett troll när det träffas av solens strålar. Och ibland finns gränsen där och jag måste lära mig att bromsa i tid eller leva med konsekvensen. Det är en viktig kunskap och det ger mig frihet att kunna välja och trygghet att vara förberedd på hur jag påverkas.

Jag har också lärt mig att jag är hjärntrött, ett Parkinsonsymptom, så jag orkar inte med för mycket intryck. Jag blir utmattad och måste vila och ibland sova, för att återhämta mig.

Mycket av det jag tycker om att göra är fortfarande en del av mitt liv, annat har jag fått lägga åt sidan. När jag orkar, vill och kan ska jag utforska de sakerna från mitt nya perspektiv. Men nya saker har också kommit in i mitt liv och med dem nya utmaningar.

Ett år med Parkinson, mitt första, det har varit lärorikt, fullt av både bra och dåliga saker. Ett spännande och omtumlande år. Och det finns så otroligt mycket mer att uppleva, utforska, upptäcka – och dela med sig av. Min resa har bara börjat.

Jag lever mitt liv med Parkinson men är först och främst alltid mig själv!