Jag vaknade av regnet i natt. Det föll stilla, det var mycket regn; så ljudet var kraftigt. Jag låg med slutna ögon och lyssnade på regnets olika ljud i natten, det blev mjukt och sövande. Snart somnade jag igen..
Jag vaknade igen tidigt på morgonen, som jag ofta gör, redan strax efter fem. Idag var det ingen idé att försöka somna om, lederna värkte och var stela.
Nattens regn – ljuden som jag lyssnat på, och vaggades till sömns av – och morgonens, känns i hela kroppen.
Min Parkinson bråkar med mig idag och alla andra dagar när det är rått, med regn och lägre temperatur. Min Parkinson gillar sol och värme, tänk om det kunde vara varmt jämt! Vad skönt det skulle vara, för oss båda två.
Nu är det bara att krypa in i långbyxor och tröja – långärmad såklart – raggsockar och torgvantar. Och sedan yllepläden svept om kroppen. Ja, allt med förhoppning att värmen skall mjuka upp leder, stelhet och värken mildras.
Det fungerar sådär. Jag vet att ett träningspass hjälper kroppen, men det blir först i eftermiddag, så fram till dess är det värme, kanske lite yoga som gäller.
Mitt liv med Parkinson 