Först ut bland gästbloggarna är Charlotte Elgh, 48 år. Charlotte fick diagnosen Parkinson 2014 och Polyneuropati 2016. Hon driver företaget Kraften att leva, som hon startade i höstas, för att inspirera och motivera med sina egna erfarenheter och kunskaper från när livet tagit en ny väg.

Nya vänner i vuxen ålder

Alla säger att det är så mycket svårare att få nya vänner i vuxen ålder och jag tror bara för att de flesta säger att det är svårare, så gör det att man inte vågar ta kontakt. För idag finns det många olika sätt att ta kontakt men varför gör man det inte. Om man tänker att jag ska ringa en gammal vän men den vill säkert inte prata med mig så vågar man inte ringa. Men om du inte ringer så står du där frågande och fortsätter fundera men ringer du så får du svar.

”Hur har jag då hittat mina nya vänner i vuxen ålder?”

Direkt när jag fick min diagnos Parkinson i september 2014 så sökte jag andra yngre med Parkinson för jag insåg att det måste finnas fler än jag som har Parkinson, vara mitt i livet, jobba heltid och ha familj. Detta beslut gjorde att jag rätt fort fick kontakt med andra i och runt Göteborg där jag bodde då. Det var främst via Parkinsonföreningen och via Facebook jag fick dessa kontakter och den vänskap som utvecklats därifrån är idag den trygghet och gemenskap jag behöver just nu.

 Det finns flera olika grupper på Facebook som vänder sig till oss med Parkinson och en av grupperna heter Yngre Parkinson och där kommer det med jämna mellanrum in nya medlemmar och nyfiken som jag är så kollar jag var de nya medlemmarna bor. Det var där jag i oktober 2018 hittade Cecilia och bjöd inne henne till de fysiska träffarna i Göteborg, som jag och en annan vän startat för oss yngre med Parkinson och närstående. Träffarna var en gång/månad mellan oktober och maj och det var bara att dyka upp.

Cecilia kunde inte komma till novemberträffen men hon kom i december. Det var första gången vi träffades men på grund av att mitt liv var rätt tufft just då så jag mindes inte ens att det var jag som tagit kontakt med henne och bjudit in henne till träffarna. Då blev jag lite rädd och undrade hur det var med mig, men kände mig ändå trygg med de andra vännerna på träffen. Så kom julen och det blev ett nytt år och efter det så ville en vän att jag och Cecilia skulle träffas igen då han tyckte att vi hade mycket gemensamt i vårt sätt att tänka efter att livet tagit en ny väg för oss båda.

Det blev starten på en mycket varm vänskap och stöttning framåt.

Ett exempel på något som jag och Cecilia gjort var att vi var med på Sveriges första SM i bordtennis för oss med Parkinson som anordnades i Stockholm i slutet på februari 2020.

Att man ser att det går att få nya vänner i vuxen ålder är vi ett bra exempel på och det genom att jag skickade ett meddelande och att Cecilia svarade.  Idag jobbar jag med att få människor att må bättre i vardagen, vilket stärker mig jättemycket och det spelar ingen roll om man har en diagnos eller inte, är närstående, chef eller kollega. Alla behöver vi någon att kunna luta oss mot oavsett om det är en kronisk diagnos vi har gemensamt eller om det är att sticka som är ett gemensamt intresse.

Vill även berätta en annan historia om en nu väldigt fin vän till mig och min man. För ungefär 2,5 år sedan så hittade jag Leif Hjort på en grupp på Facebook och tog kontakt via messenger. Efter det har vi haft en hel del telefonkontakt men också kontakt via mejl. Det är en vän som jag kan ringa om jag inte mår bra, skulle vara ledsen en dag och jag vet att han bara finns där och lyssnar.

Han ringde till exempel upp och frågade hur det gått efter att jag haft min första stora föreläsning på Neurodagen i Uddevalla 2019. Han bor i Motala och hade ingen möjlighet att komma men han tänkte på mig den dagen. Vilket var väldigt roligt och då spelar det ingen roll att vi inte hade träffats för jag känner och vet att han betyder mycket för mig.

Vi träffades faktiskt fysiskt nu i höst i Motala för första gången och eftersom vi pratat mycket i telefon under ca 2 års tid så kändes det som vi hade känt varandra väldigt länge.

Vad var det som gjorde då att vi träffades nu, jo det var så att jag skrev en dikt i somras. Fråga mig inte varför, för jag är inte duktig på att skriva annars. Fick för mig att jag ville ha dikten tonsatt och frågade Leif om han kände någon som kunde titta på texten. Det hade han, hans dotter Anna som jag inte kände alls fick texten och några veckor senare fick jag, det var en lördag vid lunchtid ett röstmeddelande från Leif. Jag bara grät, hans dotter hade tonsatt min text på ett fantastiskt sätt och vi som inte ens träffats eller pratat med varandra. Så vi, jag och min man fick också samtidigt när vi träffade Leif, träffa hans dotter Anna och vi kommer också hålla kontakten fram igenom. Vad hände med låten kanske ni undrar, ni får vänta och se.

Så vad kan du göra för att få kontakt med en gammal eller ny vän? Jo ring den gamla kompisen du inte hört av på länge eller skicka ett sms. Eller har du gått med i en Facebook grupp som har ett ämne som intresserar dig och du märker att någon verkar extra intressant där som du skulle vilja ha kontakt med. Skicka då ett meddelande till den personen och fråga det du funderar på. För tänk så här att ett nej har du redan, du kan bara få ett ja. Vem vet det kan vara en framtida väldigt god vän.

Jag har flera vänner jag fått i vuxen ålder på olika sätt och ni finns med mig i mitt hjärta även om ni inte nämns här. Har också på senare tid tagit kontakt med gamla vänner sedan grundskolan som jag inte haft kontakt med på många år, vilket leder till mycket skratt och minnen sedan den tiden.
Att ha kontakt via messenger, telefon eller det nya idag via digitala kanaler gör att man fortfarande känner den varma gemenskap vi delar med varandra.

Så lyft luren, skicka ett meddelande, våga ta kontakt med någon du tänkt på eller våga söka nya vänner. Ingenting är omöjligt.

Och med det sagt vill jag skicka med dig ett citat från Nalle Puh;

Du är modigare än du vet, starkare än du tror och klokare än du förstår.

Kram till er alla //Charlotte