Om Boken: grafisk designer och omslaget

~ cicciqwinth ~ 1 kommentar

Tänk att tid kan kännas lång och samtidigt gå snabbt. Det är precis i den konstiga typen av tidsupplevelse som jag befinner mig nu i mitt arbete med boken ”Parkinson Power – Tio kvinnor berättar”. De senaste två veckorna har jag haft möten med min grafiska designer om design av omslag och inlaga. Vi har pratat både omslagsbild och typsnitt för brödtext och rubriker. Det är mycket att tänka på och ta ställning till. Mitt upp i detta kom författarintervju med min förläggare – roligt och intressant.

Om bokens grafiska design

När jag och redaktören var klara med bearbetningen av manuset skickades det till min grafiska designer. Vi hade vårt första möte veckan innan hon fick manuset. Precis som redaktören ville hon veta mer om mig, om boken och om min tanke med den. Jag fick också svara på frågor om färg och form.
Hon ställde några frågor som jag uppfattade som extra betydelsefulla:

  • Vad är det som skall få en läsare att plocka ner din bok ur bokhyllan?
  • Vad skall boken signalera?

På den första frågan var svaret helt självklart för mig: det är titeln som skall göra att läsaren tar ner boken ur hyllan. Titeln: Parkinson Power Tio kvinnor berättar, som visar på den styrka som kvinnorna i boken har, och som väcker nyfikenhet.
På den andra frågan var jag också klar över svaret; boken skulle vara sober, visa på trovärdighet och gemenskap.

Omslaget

Vi pratade om omslaget och hon undrade om jag hade funderat något på hur det skulle kunna se ut. Det hade jag, så jag kunde berätta om mina tankar om ett omslag, med en enkelt tecknad kvinnosiluett.
Sedan fick jag vänta på ett…

…nytt möte med presentation av olika omslag, typsnitt, rubriker – hela inlagans utseende. Så spännande det här var. Första gången jag fick se förslag på omslag – hon visade och berättade. Jag granskade, analyserade och ställde frågor. Kände in – vilken känsla får jag? Vad signalerar det här omslaget?
Sedan valde jag det som var klockrent, och så snyggt. Färg, form, typsnitt, design – allt stämde med mina tankar.

Förlaget planerar boksläpp den 6 augusti!

Jag testar MBT-skor – första veckan

~ cicciqwinth ~ Lämna en kommentar

Första veckan med MBT-skor, det har varit intressant. Inför veckan lade jag upp en planering och hade bestämt mig för att mjukstarta med skorna. Det sprack kan man lugnt säga – eller snarare visade sig andra möjligheter och jag fångade tillfället.
När jag planerade veckan utgick jag ifrån att långsamt vänja kroppen vid skorna, och tänkte använda de både inomhus och utomhus. Först mot slutet av veckan, dvs under helgen, planerade jag att öka promenadsträckan till ungefär 5 kilometer.

Hur det blev

Jag började enligt planen med en kortare promenad utomhus på 2-3 kilometer. Det kändes bra att gå i skorna och det var tydligt för mig att jag var tvungen att koppla på coremuskulaturen. Jag upplevde att hållningen blev bättre och fick också just den återkopplingen från min sambo som var med på promenaden. När hållningen kom på plats, var det enklare att slappna av i axlarna när jag gick.

Andra dagen skulle jag på ett möte och tänkte att det var ett tillfälle att testa både mig och skorna i en annan miljö trots att det inte låg med i min planering. Det innebar att jag befann mig i en mer vardaglig situation med ett blandat rörelsemönster, där man både går och står. Dessutom gick jag i trappor vilket visade sig vara en utmaning för mig, även om det fungerade bra.
Tredje dagen var det ett underbart väder och det blev redan då en längre promenad på närmare fem kilometer tillsammans med sambon. Mot slutet av den här promenaden blev jag lite trött i kroppen och när jag blir det får jag inte riktigt med mig vänsterfoten. När det här hände märkte jag att jag hade god hjälp av skon och enkelt hittade tillbaka till en naturlig rörelse i foten och benet.

Nästa dag kände jag av träningsvärk och det fick bli en vilodag. Eftersom det hade gått så bra att gå 5 kilometerspromenaden blev det ytterligare två längre promenader, en av dem med stavar, under slutet av veckan. Det ledde till att sista dagen fick bli en vilodag.

Plus och minus första veckan

Första veckan har handlat om att lära känna skorna, hur de fungerar och hur det är att använda de i olika situationer. Det har varit en positiv upplevelse att gå i dem, både längre och kortare sträckor. Min största utmaning har varit att stå still och hitta balanspunkten, så det får bli nästa veckas utmaning.
Att jag skulle få träningsvärk hade jag blivit förvarnad om, så det kändes mest som ett kvitto på att jag använde skorna rätt. Att det skulle vara tufft att gå i trappor hade jag inte haft en tanke på, så det var bra att jag upptäckte det redan nu. Det innebär att jag vet om att jag skall vara extra medveten om var och hur jag sätter ner fötterna på trappstegen.
Sammantaget har upplevelsen av skorna varit positiv.
För mig har det som jag har upplevt som mer utmanande inneburit att jag har fått vara mer aktiv i både kropp och tanke och därför bara varit bra. Jag vill ändå lyfta fram det eftersom det är bra att känna till att med en mer instabil sko blir man påmind om sin hållning – hur man står och går – hela tiden.

Planering vecka 2

Den här veckan kommer jag att utmana mig med att stå. Det kräver balans och all hållningsmuskulatur kommer att få jobba. Jag kommer att fortsätta med mina promenader både längre och kortare, med och utan stavar.

  • stå – rakt upp och ner
  • promenader
  • powerwalking

En rolig vecka

~ cicciqwinth ~ Lämna en kommentar

Vilken vecka! Sommaren kom över en natt, med sol, värme och en klarblå himmel, vände från några frostnätter ena veckan till sommar nästa. Fruktträden slog ut i överdådigt prakt tillsammans med vilda blommor som smörblommor, prästkragar, hundkex… Här på västkusten har värmen har hållit i sig i flera dagar och salta bad har lockat. I söndags kväll tog jag årets premiärdopp i ett varmt hav! Just den här kvällen gissar vi på att det var runt 20 grader i vattnet. Igår blev det morgondopp under en en molnig himmel. Det var betydligt friskare i vattnet men vad skönt att kunna börja dagen med en simtur.

Jag har hunnit med att njuta en god lunch på uteservering, det var första gången sedan pandemin! Indiskt i trevligt sällskap fick det bli. Det finns en spirande känsla av livslust, att äntligen finns det möjlighet att göra saker igen – utomhus.

Ibland känns det som att allt händer på en gång. Den gångna veckan har varit just en sådan. Det har varit en blandad kompott av telefonsamtal med spännande nyheter, författarintervju med min förläggare, genomgång av allt det grafiska i boken med den grafiska designern, olika digitala möten och två hästar hemma för grönbete under några halvdagar. Jag har fullt med tankar som jag skall bearbeta och sedan berättar jag mer.
MBT-skorna har jag använt under veckan och hur det har varit kommer senare idag i ett eget inlägg.

Förberedelser: test av MBT-skor

~ cicciqwinth ~ Lämna en kommentar

Val av skomodell att testa

Under de senaste dagarna har jag jämfört två olika modeller av walkingskor. Jag väljer mellan modell Leisha och modell Classic 1997. Jag har provat att stå och gå inomhus för att kunna välja vilken av modellerna jag skall testa.
Det har varit extremt svårt att välja mellan de två skomodellerna. Båda två har egenskaper som tilltalar mig, och båda två har läster som passar mina fötter. Som tur är för mig finns det både likheter och skillnader mellan de två modellernas egenskaper. Eftersom båda två passar bra, har lite olika egenskaper och båda påverkar min Parkinson kommer det att vara skillnaderna och hur jag kan använda de som avgör mitt val.
För att fatta mitt beslut har jag ställt mig själv följande frågor:

  • Hur kan jag använda skon?
  • När kan jag använda skon?
  • Hur många timmar kan jag använda skon? (Dvs orkar foten att jag både står i skon och går.)
  • Kan jag stå i skon? (vid skrivbordet)
  • Kan jag gå i skon?
  • Hur påverkar skon min Parkinson?
  • Tycker jag att skon är snygg?

Modell Leisha
Leisha är en sko som jag kan använda hela dagen – den är följsam, bekväm, bra snörning, lagom instabil och snygg! För mig är Leisha en allroundsko som jag både kan använda i vardagen och göra mer utmanande för träningen som den ger som walkingsko. När jag använder skon märker jag att hållningen blir bättre och jag slappnar av i axlarna.

Classic 1997
Classic 1997 är en sko som är mer instabil och utmanande för mig än Leisha. En suverän sko att träna hållning och core med. Precis som Leisha är den bekväm, följsam och snygg, fast med en mer normal snörning. För mig innebär Classic en större utmaning. Jag kan stå och gå i skon men den ställer direkt större krav på mig och jag får anstränga mig mer. När jag använder skon blir hållningen bättre, jag känner själv hur axlarna slappnar av och armarna pendlar mjukare.

Motivering till valet av modell

Det har, som sagt, inte varit lätt att välja mellan modellerna  – vilket är ett bra betyg till skorna!
Bägge paren har läster som passar mig bra, är lätta att ta på, bekväma att stå och gå i. Jag var länge inne på att välja Leisha, som kändes som en sko jag skulle kunna använda hela dagen utan problem. 
Valet föll slutligen på Classic 1997 pga att de är lite mer instabila och därför ger mig en större utmaning när jag använder dem plus att jag får en naturlig träning tex när jag står.

Mina förväntningar av testperioden

Jag förväntar mig att skon kommer att påverka min Parkinson positivt genom att min balans blir bättre, att hållningen påverkas positivt och att jag får en ökad mjukhet i axlar och skuldror. Jag hoppas dessutom att det blir en positiv påverkan på fotisättningen.

Mitt planerade upplägg vecka ett

Jag kommer att mjukstarta användandet av skorna för att undvika överansträngning.
Det innebär att jag vill vänja kroppen vid skorna och kommer att använda de en del inomhus och en del utomhus vid promenader. Mot slutet av veckan hoppas jag att jag har kunnat öka promenadsträckan.

  • Inomhus: 1-2 timmar; t ex vid datorarbete
  • Utomhus: promenad varje dag (c:a 2-3 km)

Läs om:

MBT skornas positiva effekt

MBT skor har en positiv effekt på hela kroppen. Förutom rygg-, höft- och knäledsproblem kan den patenterade instabila sulan även avhjälpa och lindra olika fotproblem såsom hälsporre eller plantar fasciit, hälkuddesbesvär, hälseneinflammation, hallux valgus, hammartå, hallux rigidus och andra tåbesvär. Därtill har MBT visat sig ha en positiv påverkan på knä- och höftledsartros samt kan hjälpa diabetiker som har svullna fötter med ökad blodcirkulation genom den instabila sulan.

MBT skon ger följande fördelar:

  • Minskad belastning i knäled, rygg och höftled
  • Kan lindra vid hälsporre och nersjunken framfot
  • Ökad muskelaktivitet
  • Ökad blodcirkulation
  • Förbättrad kroppshållning
  • Förbättrad balans

Hämtat från MBT:s hemsida.

Samarbete med MBT och test av deras walking-skor

~ cicciqwinth ~ 1 kommentar

I veckan inledde jag ett samarbete med MBT. Jag kommer att testa ett par av deras walkingskor och se hur, och om, de har en positiv påverkan på min Parkinson. Under fem veckor framöver kommer jag att posta ett inlägg varje tisdag där jag berättar om min resa med MBT-skorna. Under de här veckorna kommer jag att dela med mig av mina tankar, olika upplevelser – positiva och negativa, vad som händer när jag använder skorna, om och hur de påverkar min Parkinson. Dessutom kommer jag att berätta lite om Parkinson och MBT, samt förhoppningsvis kunna ge lite tips på vad som kan vara bra att tänka på om man funderar på att köpa MBT-skor.

Varför MBT?

Varje dag året runt hanterar jag mina symptom med träning och olika former av rörelse. En del av träningen går ut på att bibehålla styrka, rörlighet och balans, annan träning har som mål att förbättra och utmana . Biodynamisk träning är en form som jag gillar eftersom den utmanar mig, träning i vardagen en annan eftersom den är så naturlig. MBT-skor, med sin rundade sula som både underlättar när man går och aktiverar kroppen, skapar möjlighet för både vardaglig naturlig träning och för utmanande.
När jag läste om MBT-skorna och hur de aktiverar coren, utmanar och stimulerar både balansen och hållningen, tänkte jag att det här verkar vara något som inte bara passar mig utan alla oss med Parkinson.

Jag har fått en kontaktperson hos MBT som guidar mig på min väg med deras skor, svarar på mina frågor och lotsar mig rätt. Hon är både kunnig och erfaren, trevlig och positiv. Vid vårt första samtal lärde hon mig en hel del matnyttigt om MBT men också om hur och varför MBT-skorna är bra när man har Parkinson. Vi diskuterade olika modeller och sulor, vilka skulle vara rätt för mig?

MBT-walkingskor finns med tre olika sulor

De tre olika sulorna beskrivs på följande sätt på MBT:s hemsida:

  • MBT Activate har en extra mjuk och stötdämpande sula som absorberar stötar effektivt och minimerar trycket på fötterna. Sulan är lätt rundad och mindre instabil än de andra två sultyperna.
    Passar dig som vill ha en fotriktig och underbart mjuk sko som minskar risken för överbelastning av foten. MBT Activate är en bra om du önskar en sko med mindre instabil sula, som ändå ger dig överlägsen komfort jämfört med andra komfortskor.
  • MBT Dynamic är den mest vanliga sultypen. Den rundade sulans instabilitet bidrar till att musklerna aktiveras och stärks när kroppen balanserar och kompenserar för instabiliteten. Tillsammans med den mjuka hälkudden med balanspunkt och den lite styvare sulan i framfoten minskas belastningen på kroppens leder och hållningen förbättras. Populär modell som används av personer som går och står mycket på jobbet eller fritiden.
  • MBT Performance har en högre grad av instabilitet. Kroppen får arbeta lite mer för att balansera och kompensera instabiliteten. Muskulaturen stärks i ännu större utsträckning, belastning på rygg och leder minskas och hållning förbättras. Den här modellen passar som både jobbskor och fritidsskor för den som vill ha en lite större utmaning.

Två modeller – hur skall jag välja?

Under vårt samtal föreslog min kontaktperson att jag skulle prova två olika modeller och sedan välja en av dem. Mina skor kom i onsdags. Två modeller – Leisha och 1997 – bägge sitter bra på fötterna och är fantastiskt sköna på. Leisha är en modell som passar mig och jag kan gå runt helt naturligt inomhus. 1997 utmanar mig mer och det känns väldigt stimulerande. Två skor med olika egenskaper, båda passar bra och jag skall välja ett par! Hur?
Jag ringde min kontaktperson och berättade om mitt dilemma – bekväma eller utmanande. Frågade henne till råds. Denna fantastiska människa hade givetvis en lösning: prova skorna inomhus; två tre dagar med den ena modellen sedan den andra. Efter de dagarna borde du veta vilka som passar dig bäst.

Så där är jag nu. Jag provar inomhus, både med att gå och att stå. Redan provdag 1, märkte jag att hållningen blev bättre, axlar och skuldror slappnade av och armarna pendlade mer naturligt.
Nu skall jag prova och fundera, sedan skall jag välja vilken modell jag skall testa under den kommande månaden. På tisdag berättar jag vilken modell jag slutligen beslutade mig för och hur min resa med MBT börjar.
Fortsättning följer.

Träningsinstruktör – utomhusträning i sommar

~ cicciqwinth ~ Lämna en kommentar

Efter sex veckor är jag nu diplomerad uteinstruktör. Det har varit fyra intensiva veckor med utbildning + två bonusveckor att testa olika rörelser, coacha och planera. Nu blir det fokus på utomhusträning i sommar och till hösten! Med gummiband, staket, och fokus på rörelse. Mina ledord just nu är att med hjälp av nyfikenhet flytta fokus till möjligheter, strävan och rörelseglädje.

Så om vi blir ett gäng som är intresserade lägger jag in ett träningstillfälle i veckan i sommar – efter att jag har tagit min andra dos vaccin. Jag återkommer med tid och plats.
Jag ser fram emot att få introducera en dynamisk träningsform.

En vecka med extra allt – vaccinbiverkningar, manusarbete och möten

~ cicciqwinth ~ Lämna en kommentar

Oftast känns det bra att vara med ungdomarna i stallet, den här helgen kändes det extra bra! Dubbla träningar och att få se hur de har utvecklats på bara en vecka, det gör mig ödmjuk och stolt. Ödmjuk för att jag fortfarande får lov att vara med. Att jag blir inbjuden att vara en del av deras liv och att de vill dela det med mig. Så; stolt och ödmjuk på en och samma gång.

Sedan var det det där med biverkningar av vaccinet. Samma dag kände jag mig bara lite öm vid stickstället, sov gott på natten och dagen efter släppte ömheten allt mer. Frampå seneftermiddagen började jag känna av huvudvärk, och tänkte att det kan vara biverkan eller inte. Hade sedan ingen direkt aptit vid middagen. Somnade som vanligt på kvällen, men vaknade vid halv tre på natten – illamående, huvudvärk och muskelvärk. Inte alltför hemsk men tillräcklig för att inte kunna sova. Helt klart typiska biverkningar på vaccinet! Jag tog en Panodil och somnade så småningom igen.
På morgonen dagen efter mådde jag okej, ett svagt illamående dröjde sig kvar tillsammans med muskelvärken. Men det släppte frampå dagen och på eftermiddagen mådde jag bra igen.

Boken har stått i fokus även den här veckan. Jag har haft möte med min grafiska designer som skall ta fram både omslag och förslag på hur inlagan skall se ut. Det finns så mycket att tänka på! Och det är inte alltid självklart hur det skall vara.
Jag har också haft möte med min redaktör, som finslipar på manuset, där finns fortfarande en del finlir kvar – men nu börjar manuset och boken att ta form.

Just nu känns det lite extra skönt med helg, med tid att landa och reflektera över tillvaron.

Isolering, frustration och vaccination

~ cicciqwinth ~ Lämna en kommentar

Ett år med isolering, drygt. I torsdags kände jag att jag började få nog! Det har varit tungt ett tag att inte ha den frihet som man är van vid. Alltid behöva tänka ett steg extra eller två om allt som på något sätt involverar andra människor. Kan jag hålla det avstånd som krävs? Hur stor är risken för smitta? Det har krävts en del anpassning. Det har fungerat okej, ganska smidigt för det mesta. Men som sagt, i torsdags kom frustrationen. ”Jag vill inte längre!” Jag tror att det som blev droppen var trädgården. Jag gillar verkligen att odla, plantera och fixa. Det är avkopplande, jag får utlopp för min kreativitet. Jag njuter av att kunna äta mat som vi har odlat själva och att plocka blommor från min trädgård.
Men, handen på hjärtat, jag vill själv kunna åka till blomsterbutikerna och köpa fröer och lökar till min trädgård. Växter och jord, det jag tycker om.
Visst kan man handla på nätet, beställa hem, det är helt okej. Men Jag gillar att botanisera i handelsträdgården och blomsterbutiken. Frustrerad frågade jag om sonen kunde köpa sättlök; rödlök och gul lök, kanske schalotten? Han lovade att fixa när han var iväg men kom tillbaka utan – För dyr tyckte han. Jag kunde bara hålla med, 80 kr för en förpackning sättlök var i mesta laget.

Så jakten på sättlök fortsätter. Pratade med dottern, jag har sa hon, du kan få gul lök av mig. Så check på gul lök och jakten på de andra två fortsätter. Idag har jag satt squashfrön, kanske lite sent men det är bara att gilla läget.
Potatisen är i jorden det känns bra. Jag har skördat mina första rabarber som räckte till en paj. Min spenat har kommit upp och är nog klar att skördas om en vecka. T.o.m. min vitlök sticker upp.
Sonen har hämtat jord och hälften av pallkragarna är jordförbättrade och dessutom planterade i. Förhoppningsvis kommer det mer jord i veckan till de som är kvar.
Jag hoppas kunna anlägga en ny rabatt i veckan – med blommor som vi kan njuta av. Fler idéer finns, jag får se vad jag orkar med.

I fredags kom sambon och sa du, nu vaccinerar de i fas fyra. Man kan ta sprutan på vilken vårdcentral man vill. Precis rätt tillfälle för mig att få höra det! Det kändes som suveräna nyheter. Vi letade efter tider men hittade inga den närmaste veckan så vi bestämde oss för att avvakta.
På lördag morgon var jag på nätet igen och sökte efter tider och hittade en ledig tid samma dag! Gissa om jag blev både förvånad och glad på samma gång. Jag bokade naturligtvis tiden. Sambon gick in på samma ställe, men inga fler tider fanns. Vi bestämde oss för att åka båda två, kanske att det fanns ett återbud. Kanske att det gick att ordna på plats.

Väl framme på vårdcentralen, vid anmälan, fick jag en kalldusch. Nej, du står inte med på min lista. Har du bokat på nätet? Igår? Ja sa jag, jag bokade på nätet nu på morgonen. Jaha då finns det ingen tid, för det är fel på bokningssystemet. Va! Skojar du. Men det gick ju att boka. Går det att ordna ändå? Jag har Parkinson och vill verkligen få vaccinationen.
Nej det verkade inte så utan jag skulle helt enkelt få boka en ny tid. Precis när jag var på väg att gå kom en sköterska med bestämda steg rakt mot mig. ”Är det du som är Cecilia?”, frågade hon. Ja, sa jag. Jag bokade på nätet i morse. Just det sa hon och vände sig till sin kollega med orden: ”Hon står inte med på din lista men hon står på vår lista.”

Sedan gick det fort. Vi pratade lite, jag fick sprutan som inte kändes överhuvudtaget, väntade en kvart och sedan åkte vi hem. Klart. Känslan gick från lite pirrig inför att ta vaccinationen, till oro över att det inte skulle bli av, till lite spänd inför eventuella biverkningar och slutligen lättnad.
Från Frustration på torsdagen till lättnad på lördagen – ibland händer saker verkligen vid rätt tillfälle!

Jag är lite öm i armen där jag fick sprutan, annars mår jag bra. Jag har sovit gott och vaknat med känslan av att nu vänder det! Lite i taget kommer jag att återerövra bitar av vardagen, och min trädgård!

Råmanusbearbetning

~ cicciqwinth ~ 3 kommentarer

Just nu känns det som att jag befinner mig i en bubbla. En skrivbubbla. Under två veckor bearbetar min redaktör, Maria, och jag råmanuset. Det är en process som jag lägger ner all min energi på. Vi började samarbetet med ett långt samtal, via zoom. Ett samtal som vi hade innan Maria hade läst manuset eftersom hon ville lära känna mig och min intention med boken. Det blev ett långt samtal, vi pratade i över en timme. Om syftet med boken. Om hur arbetsprocessen skulle gå till. Vad jag kunde vänta mig.

Sedan läste hon råmanus. Efter en knapp vecka kom ett mejl; Maria skrev att hon var berörd. Att hon hade varit tvungen att lägga ifrån sig manuset då och då. Att det är starkt. Jag kunde slappna av, lite.

Jag är tillbaka i skrivbubblan, korrigerar i texten, lägger till, förtydligar, och berörs än en gång av hur det är att vara kvinna och upptäcka att man har Parkinson. Berörs av styrkan som finns hos oss och hur alla kvinnorna i boken på olika sätt hittar en inneboende kraft. Men det är mycket arbete, och många beslut. Ibland till synes enkla som, ”Hur skall innehållsförteckningen se ut?” ”Var skall den ligga?” Sedan kommer svårare beslut som om en text skall flyttas, om ett stycke skall vävas in i ett annat, och om något skall strykas eller inte.

Nu börjar det ändå att ta form. Idag skickade jag korrigerat manus till Maria. Nu skall allt granskas igen, stavning och grammatik.

Nu börjar boken ta form, på riktigt. Det känns stort!

Parkinson och träning. Nyfikenhet och utmaning.

~ cicciqwinth ~ Lämna en kommentar

Två veckor in i kursen till träningsinstruktör. Två veckor fulla av träning, tankar, reflektioner och framförallt en träningsform som passar mig och min Parkinson perfekt!
Jag tränar för att må bra – den frasen betyder för mig att jag tränar för att:

  • bli starkare – klara av att bära, lyfta m.m.
  • ha bra balans – tex. kunna promenera i ojämn terräng
  • uthållig – orka med allt jag vill göra
  • sköta om min kropp
  • bromsa min Parkinson

sedan blir jag glad av att träna, jag sover bättre, tänker bättre, min kropp fungerar bättre, och jag motverkar stelheten. Så träning får mig helt enkelt att må bra!

När man tränar med gummiband, sandsäck och pinne så blir träningen precis så tuff och utmanande som man klarar av. Man tränar balansen på en rad olika, naturliga sätt, samma sak med styrka och rörlighet. Något som tilltalar mig är att hjärnan utmanas, och du analyserar vad du gör, hur det känns; ställer dig själv frågor som: ”Vad kan jag förändra?”

Jag kommer att berätta mer framöver. Är någon intresserad av att träna med mig så håll ögonen öppna för jag kommer att hålla träningspass nu under våren och sommaren.