En helt vanlig helg – i mitt liv med Parkinson

En inte helt ovanlig lördag, uppe i ottan som vanligt; medicinerna gör att jag vaknar tidigt oftast runt fem. Jag har börjat acceptera den tidiga morgonen, numer ser jag morgontimmarna som lite egentid. Jag läser, dricker morgonkaffe, ser dagen gry, njuter av fågelsång och av katterna – som kommer tassande. I lördags var det en härligt disig sommarmorgon, som lovade en riktigt varm dag, och det blev det; termometern visade upp mot 30 grader.
Mediciner och så frukost efter en halvtimme. Ibland glömmer jag att äta frukost på morgonen, precis som så många andra med Parkinson är jag inte alltid hungrig.
Den här helgen är vikt åt dressyrmeeting i Kungsbacka, dottern tävlar – två heldagar, men både vi och hästen sover hemma natten mellan lördag och söndag.

Eftermiddagsstart på lördagen gav oss en relativt lugn förmiddag vi körde hemifrån vid halv elva. Solen sken och det var en riktigt härlig dag, förmodligen en av de sista varma dagarna i sommar. På tävlingsplatsen var det full aktivitet med ekipage som kom och åkte – Corona ställer bl.a. krav på antal deltagare/besökare som är på anläggningen.
Samtidigt med dotterns klass reds det Grand Prix, vi passade på att njuta en kort stund av de duktiga ekipagen. Trötta och glada var vi hemma tjugo i åtta på kvällen, nu var det bara att ladda om inför söndagen. Söndagen kom, dottern hade start på förmiddagen så vi hade planerat för en tidig morgon, vi åkte redan 06.15. Dagen flöt på bra och vi var hemma igen vid tretiden – och kunde summera en bra tävlingshelg.

När jag skriver det här är det helg igen och en vecka har swishat förbi. Den här helgen är tävlingsfri och jag funderar kring hur livet med Parkinson fungerar för mig när vi är iväg på tävling. Olika minnesbilder och tankar far igenom mitt huvud, och det är tydligt för mig att min Parkinson styr – min grundinställning: ”Om jag inte bråkar med Parkinson, bråkar inte Parkinson med mig!”. Den följer jag! Livet blir enklare och positivare.
Känslan under och efter en tävling är också betydelsefull; tävlingsdagarna ger en boost av energi och glädje. Alltså vill jag såklart vara med!
För att jag skall må så bra som möjligt och kunna hålla Parkinson i schack är planering A och O. Jag har hittat en rutin som fungerar – det handlar om att hålla tiderna för mediciner och vara noga med maten, och passa på att vila när vi kör. Att ha med matsäck är bra både för mig och de andra. En liten detalj som underlättar är en enkel bärbar pall som jag kan sitta på när jag behöver. En annan del i rutinen är att vi är noga med att alla har sina uppgifter, det skapar ett lugn för oss allihop.

En helt vanlig helg i mitt liv med Parkinson.
Nästa helg är det tävling igen och jag hoppas att vår YR ryttare även då får ha två medhjälpare med sig, om inte får den förälder som trejlar följa med… dvs jag får stanna hemma och sköta markservicen.

2 reaktioner till “En helt vanlig helg – i mitt liv med Parkinson

  1. Hej Cissi!🌸
    Alltid trevligt att läsa din blogg !
    Att du trots en hel del uppoffringar ,verkar kunna njuta av livet så gott det bara går🌷!
    Är själv tyvärr i mkt dåligt skick ,
    men min atypiska variant av parkinsonism följer ju inga gängse mönster..
    ( även om vi alla har olika sjukdomsbild ,biverkningar och symtom)
    Blir tyvärr bara svagare och svagare pga näringsbrist och kakexi, men det finns kanske ngn där uppe:),som hjälper mig trots allt. 🙏
    Eller är det pga att jag är så jäkla envis 🙂,och fått ta en dag i taget,som det gått ”so far”??

    Önskar världsläget med Covid lugnar sig ,och att det nu verkar finnas vaccin i sikte inom inte alltför lång framtid? Som det ställt till för oss alla I hela världen!!
    Känns mkt overkligt, även om det har gått en lång tid nu.
    Hade varit Såå kul om ditt event hade blivit av längre fram 😀,och att jag kunnat närvara!
    Ha en fortsatt skön sensommar ,och hoppas du kan få fortsätta att må så bra som möjligt!!☀️
    Kram 🌺
    Katarina i Ängelholm

    Gilla

    1. Hej Katarina!
      Envishet ger definitivt livskraft! Släpp aldrig den. Säkert är det envishet ihop med kreativitet som gör att man kan hitta nya vägar, eller lösningar. Envis och nyfiken. Det känns som om du också har en stark livsvilja och jag hoppas att den kan bära dig, nu när du behöver det. Jag håller med dig om att det skulle vara skönt om coviden lugnar ner sig, vaccinet blir klart/godkänt utan alltför tuffa biverkningar.
      Och jag hoppas att eventet blir av och att vi kan ses.
      Mejla mig gärna och berätta hur du mår, så tråkigt att höra att du är i dåligt skick.
      Kram
      Cicci

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.