Upptäcksresande i mig själv

Min herr Parkinson har gjort att jag har blivit en upptäcksresande i mig själv. Jag är fortfarande samma person, med tankar och drömmar, jag inspireras och drivs vidare av utmaningar och jag är lika nyfiken på livet och att lära mig nya saker. Ändå måste jag lyssna och lära känna mig själv ihop med min herr Parkinson. Och han är inte helt lätt att komma underfund med. På många sätt är jag inte som förr och reagerar inte som förväntat. Det blir att börja om och hitta ett nytt rätt! Ibland handlar det om att acceptera att orken tryter, det går inte att gasa sig igenom dagen utan det måste finnas utrymme för återhämtning och vila. Ibland handlar det om att anpassa den jag är och det som driver och inspirerar mig till de gränser herr Parkinson sätter (och ibland rundar jag honom på insidan tack vare att jag tänker efter före). Varje dag lär jag mig något nytt om hur min kropp och mitt sinne fungerar nu, vad som påverkar positivt och negativt. Sedan får jag sammanställa och analysera, prova och utvärdera; vilka konsekvenser är jag beredd att acceptera för att kunna göra något som jag tycker om? och samtidigt komma ihåg att imorgon är en ny dag och då kanske herr Parkinson sätter upp nya spelregler. Så min upptäcksresa har bara börjat och den lär pågå länge än.