Vad händer när man får en kronisk sjukdom som Ps? Är man bruten, traisg och går inte att fixa? Bara att gilla läget och acceptera att man har gått sönder? eller är det som med ett kalejdoskåp, det blir nya bilder varje gång man skakar bitarna. Nya mönster, vackra och magiska, det blir något nytt. Jag gillar tanken om hur förändringar i livet kan upplevas som kalejdoskopet; det blir något nytt och vackert – spännande. Kanske handlar det om att våga omfamna och ta till sig förändringar och se de som en utmaning, en möjlighet att växa som människa. Jag vägrar att se mig som bruten och ge upp!
Kategori: bloggingfundamentals
3D träning – styrka och puls
En av veckans träningshöjdpunkter – 3D med både styrka och puls. Ett högintensivt träningspass där man varierar styrka med pulstoppar. Här gäller det att vara alert då det är en hel del koordination också. Superbra träning för mig med PS eftersom det blir en kognitiv träning också!
Jag har alltid älskat de högintensiva träningspassen, de som låter mig köra mig helt slut. Efter Parkinsondiagnosen befarade jag att jag inte skulle kunna fortsätta med dem, men det går! och det funkar absolut bra.
Här gäller det att koppla på vilja och samarbeta med kroppen, att aldrig ge upp utan söka nya sätt som passar mig.
Jag vill och jag kan! Jag gör!
Helg med yoga och dotterns träning
Livet fortsätter som vanligt med olika aktiviteter för hela familjen. På lördagen var jag på mediyoga – det blev 75 minuter med yoga, avslappning och meditation. Lämnade träningen med ett stort lugn i kroppen. Yoga passar mig så bra! Jag mjukar upp min stela kropp och lugnar ner stressen i både sinnet och kroppen. Har du inte provat så gör det! Jag upplever att hälsoeffekten är positiv.
På söndagen var vi uppe tidigt och redan vid åtta var hästen iordninggjord och lastad för trailning till tränaren. Framme vid nio, och igång med träning vid halv tio. Som vanligt filmade jag så dottern kan titta och reflektera efteråt.
Det blev ett bra träningspass för dem.
Min kropp gillade tyvärr inte den här utflykten, var mer skakig än vanligt, men det berodde nog mest på det uschliga vädret (hoppas jag :)).
Efter att lille hästen vart hemma igen åkte vi till thaibuffé och njöt av god mat.
En riktigt lyckad helg trots allt.
Mitt liv med Parkinson 