Livet fortsätter som vanligt med olika aktiviteter för hela familjen. På lördagen var jag på mediyoga – det blev 75 minuter med yoga, avslappning och meditation. Lämnade träningen med ett stort lugn i kroppen. Yoga passar mig så bra! Jag mjukar upp min stela kropp och lugnar ner stressen i både sinnet och kroppen. Har du inte provat så gör det! Jag upplever att hälsoeffekten är positiv.
På söndagen var vi uppe tidigt och redan vid åtta var hästen iordninggjord och lastad för trailning till tränaren. Framme vid nio, och igång med träning vid halv tio. Som vanligt filmade jag så dottern kan titta och reflektera efteråt.
Det blev ett bra träningspass för dem.
Min kropp gillade tyvärr inte den här utflykten, var mer skakig än vanligt, men det berodde nog mest på det uschliga vädret (hoppas jag :)).
Efter att lille hästen vart hemma igen åkte vi till thaibuffé och njöt av god mat.
En riktigt lyckad helg trots allt.
Författare: cicciqwinth
Jag är mitt i livet, aktiv med träning, motiveras av utmaningar och trivs bättre utomhus än inomhus. Med diagnosen Parkinsons sjukdom sommaren 2018, har jag fått planera om och anpassa mycket i mitt liv. Med en positiv inställning går det mesta. Jag berättar om mitt liv, min vardag, träning, tankar, m.m. på min blogg: Mitt liv med Parkinson - följ mig gärna!
Yoga – stretch och rörelse
Onsdag kväll och dags för mindyoga och avslappning. Med yogan hittar jag lugn och stretch i kroppen. Mindyoga med både yin och yan gör underverk för min stela kropp. Kvällens positioner gör vi som flöden där vi följer vårt eget andetag och kroppen mjuknar efterhand. Att mjukt yoga i en lugn lokal med tända ljus och låg musik, mjukt ledda av en instruktör är en lisa för själen. De avslutande positionerna är yinyoga, mjukt och stilla, där kroppen får en chans att mjukna och landa. Sist en avslappning där kroppen sakta flyter bort. En kväll i veckan som ger lugn till både kroppen och sinnet.
I bilen på vägen hem känner jag att jag ikväll fått mina stela axlar att slappna av. Namaste
Att plötsligt leva med mr P
Det är skillnad på att misstänka att man drabbats av en kronisk neurologisk sjukdom och att få en diagnos som bekräftar att livet aldrig mer blir sig likt. Innan diagnosen fanns det flera olika alternativ; en del bättre, en del sämre. Nu finns livet med mr P och hur jag skall förhålla mig till den diagnosen och vad den gör med mig.
Att bli starkare eller svagare.
Att ge upp eller kämpa.
Att stanna upp och reflektera över förändringsmöjligheter eller göra som man alltid gjort.
Att sörja och deppa eller glädjas över livet.
Det finns många val som man kan välja att göra eller låta bli. Jag tänker välja och prova mig fram – trial and error är en utmärkt läromästare. Det blir en ny väg att gå och den kommer att kantas av både rosor och törnen, ibland rak och lätt, ibland krokig och snårig. En väg väl värd att gå.
