Tips på uppvärmning

Målet med uppvärmning är att förbereda kroppen – muskler och ligament, andning och hjärta – för aktivitet och på så sätt minska risken för skador. Lika självklart och dessutom skönt tycker jag att det är att mjuka upp musklerna innan jag går på en promenad, det känns bra i hela kroppen! Det finns olika rörelser/övningar man kan göra innan träning, idag bjuder jag på en video där jag visar tips på uppvärmning.
Rörelserna jag gör mjukar upp hela kroppen och passar lika bra innan ett fysiskt träningspass som före en promenad eller löprunda. Min Parkinson syns, och känns, när jag gör rörelserna. Det är framförallt balans och stelhet som ställer till det för mig. Men jag känner alltid skillnad i kroppen före och efter!
Våga prova! Och känn efter vad som passar dig.

Uppvärmning – rörelserna

Film på Instagram.
Film på Facebook.

Kliv med en fot i taget => en sida i taget.
Börja med höger fot fram och kliv med vänster.
– kort steg fram, böj över och sträck benet.
– kort steg bak, höft fram, armar rakt uppåt, bakåt sträck.
upprepa 5-6 ggr
– ta ett längre steg fram, i övrigt samma rörelse.
upprepa 5-6 ggr
– ta ett längre steg fram, ut åt sidan vinkla foten, sträck kroppen snett, i övrigt samma rörelse.
upprepa 5-6 ggr
– ta ett längre steg fram, sväng armarna åt sida i midjehöjd, låt huvudet följa med mjukt. Tillbaka till startposition.
upprepa 5-6 ggr
– upprepa rörelserna med höger fot fram och kliv med vänster.

Regn och minnet av mormor; recept på havrekakor

Igår kväll var det än sån där skön och ljum augustikväll. En kväll då värmen från dagen dröjde sig kvar och lockade till att stanna utomhus. På natten började det regna; kanske hade solnedgången i sprakande rött skvallrat om det väntade regnet? Det regnade ordentligt och hos oss fortsatte det att regna hela förmiddagen.
Det här ihållande kraftiga sommarregnet fick mig att tänka på min mormor. Hon brukade säga: ”Nu storstädar änglarna”, när det regnade kraftigt på sommaren. Och i dag måste de ha skurat, putsat och sköljt ordentligt.
Min mormor, ja hon var världsbäst på mycket inte bara på talande ordspråk. Hon var fantastisk på att baka kakor, bullar och tårtor. Laga mat överhuvudtaget, till och med pytt var en delikatess hos henne. Sedan var det då det här med mormors bullar och kakor; hon bakade mazariner och wienerbröd som smälte i munnen. Det som finns att få tag på idag spelar inte i samma liga – och tur är kanske det.
Jag är inte ens i närheten så duktig på att baka som mormor men regnet och minnet av hennes goda kakor fick mig att baka havrekakor med russin och choklad idag.

Så jag har bakat havrekakor nu på förmiddagen. Inte så nyttigt men ack så gott. Havrekaka och ett glas kall mjölk, saft, kaffe eller en kopp te; ren njutning! Mina havrekakor är såklart glutenfria.

Här kommer receptet på havrekakorna, prova gärna att baka.
250 g smör
1,5 dl strösocker
1 dl råsocker
2 äggulor
3 dl havregryn
100 g choklad (50 g vit- och 50 mjölkchoklad)
1,5 dl russin
5 dl havremjöl
2 tsk vaniljsocker
2 tsk bikarbonat

Gör så här:
Värm ugnen till 200°. Värm smöret snabbt i micron några sekunder tills den mjuknar (typ rumsvarmt). Vispa socker och smör pösigt med elvisp. Tillsätt äggulorna och vispa lite till. Vänd i choklad, russin och havregrynen. Blanda havremjöl, bikarbonat och vaniljsocker i en separat bunke. Vänd sedan ner mjölblandningen i smöret. Blanda samman.Rulla degen till bollar och lägg på en plåt med bakpapper. Platta till bollarna lite, de kommer att flyta ut lite på plåten. Baka mitt i ugnen i ca 10-14 min. Ta ut och låt kallna helt på plåten.

Träna rörlighet, tips på två övningar

Ett kännetecken vid Parkinson är att rigiditeten i musklerna ökar och kroppen känns stel och just stelhet är ett av de symptom som jag har. Därför tränar jag rörligheten varje dag. Jag gör olika rörelser för att det ska vara kul och använder både pinne och gummiband.

Just axlar, skuldror och höfter är några ställen på kroppen som går att komma åt med gott resultat. Idag har jag valt två övningar med pinne. Man kan med fördel göra både två och tre varv (eller fler) för att vara mjuk och snäll mot kroppen.

– sträck armarna över huvudet i form av ett v luta kroppen åt sidan med raka armar, huvudet ska följa med i rörelsen. Luta dig sedan åt andra hållet. Töjningen känns i hela sidan.

– lägg pinnen på skuldrorna, fäll dig fram i höften, håll i pinnen och vrid kroppen från sida till sida.

Film på Instagram

Film på Facebook

En resa på okänd mark

Det första året med Parkinson är ju till ända och nu har det andra året börjat. Vad händer? Min bas är annorlunda eftersom jag vet lite mer om sjukdomen, har ett bra vårdteam och börjar få koll på mina symptom och vad som triggar dem. Jag har också en del kunskap om hur jag kan hantera min Parkinson. Det är år ett, utvärderat, sammanfattat, avklarat.
Nu till år två. Med den kunskap jag har nu som bas fortsätter mitt liv med Parkinson. Min plan – såklart att jag har en plan 🙂 – för det här andra året är att dels fokusera på sådant som jag vet att jag mår bättre av, dels att utforska nya områden.
– Ledord: jag vill, jag kan,jag vågar
– Träning, jag kommer fortsätta att utforska vilken typ av träning som påverkar mig och hur. Här är mitt mål att prova nya träningsformer och se vad de ger.
– Kosten…alltid viktig.
– Vad triggar mina symptom och kan jag göra något åt de situationerna?
– Att livet är mer än Parkinson och att det är viktigt att våga leva.
– Intressen som har fått stå åt sidan, kanske kan något bli aktuellt igen.

Det här är en plan som egentligen kan uttryckas i meningen: ”Jag vill leva ett bra och innehållsrikt liv, där Parkinson får vara medresenär och inte dominant”. Och vem med en kronisk sjukdom vill inte ha det så?

Det är fortfarande en resa på okänd mark, Parkinson är en oberäknelig typ och poppar ibland upp där man minst anar.

Om att träna med Parkinson och tips på tre övningar

Motivation och drivkraft

Hur ska man tänka om man vill träna och aktivera sig själv? Parkinson finns där och ställer till det på olika sätt. Att jag mår bättre av att träna – lindrar mina symptom med träningen – är en stark drivkraft. Jag vill gärna dela med mig av mitt träningstänk och några olika övningar som man kan göra hemma eller på gymmet.
Vissa övningar går lättare att genomföra än andra så för att motivera sig att göra det som tar emot är ett tips att blanda övningar man har lätt för med de som är svårare att genomföra. Ett annat tips, som ökar motivationen, är att tänka på att genom träning förbättrar man sina förutsättningar att må bra längre och bibehålla de fysiska resurserna. Och kanske det viktigaste tipset; träning skall vara rolig och enkel att genomföra.

Träna med utgångspunkt i Parkinson

Jag tränar med utgångspunkt i Parkinson, och för att förbättra de symptom jag har. Det betyder att jag tränar styrka, rörlighet, balans och puls, och att jag lägger extra fokus utifrån mina symptom. Det blir en kombination med övningar som stärker kroppen och övningar som utmanar mig.
Tänket med Parkinson innebär dels att jag fokuserar på att träna de muskler och rörelser som jag upplever är viktiga, dels att träna för att bibehålla och förbättra de resurser jag har. Så jag tränar min sämre sida för att den ska bibehållas och bli bättre, och min bättre sida för att den måste fungera bra så länge som möjligt.
Jag börjar alltid mitt träningspass med uppvärmning och avslutar med nedvarvning och stretch.
När jag tränar lägger jag fokus på:
Stark rumpa och ben: muskler som bär upp kroppen vid många olika rörelser.
Stark rygg: för att orka hålla ryggen så rak som möjligt.
Stark mage/Core: muskulatur som bär upp hela bålen.
Starkt axelparti och skuldror: för att orka sträcka upp kroppen (Core).
Öka rörligheten i axelparti och skuldror: för att motverka stelhet.
Puls: för att stärka hjärtat, för att hjälpa lymfa och blodomlopp att rensa ut slaggprodukter.

Tips på tre övningar för hållning och rörlighet

Börja med uppvärmning! Gör den du brukar göra. Jag kommer också att tipsa om en uppvärmning jag ofta använder. Här kommer tips på övningar som är bra för hållning och rörlighet. I de här rörelserna använder jag en pinne, det går utmärkt med ett kvastskaft eller liknande.

– Knäböj med armarna sträckta uppåt.

– Axelrotation, börja med armarna sträckta framför dig, lyft uppåt över huvudet och så långt bak som din kropp tillåter! Vi är alla olika och många kommer precis bakom huvudet.

– Vridning, börja framför,vik snett, rakt bakom nacken, ner på motsatt sida. Här ser man tydligt på filmen hur Parkinson påverkar mig i rörelsen.

På mitt Instagram finns en film med de här tre rörelserna.

mitt_liv_med_parkinson

Länk till Facebook med samma film.

Ett stilla regn föll i natt…

Jag vaknade av regnet i natt. Det föll stilla, det var mycket regn; så ljudet var kraftigt. Jag låg med slutna ögon och lyssnade på regnets olika ljud i natten, det blev mjukt och sövande. Snart somnade jag igen..

Jag vaknade igen tidigt på morgonen, som jag ofta gör, redan strax efter fem. Idag var det ingen idé att försöka somna om, lederna värkte och var stela.
Nattens regn – ljuden som jag lyssnat på, och vaggades till sömns av – och morgonens, känns i hela kroppen.
Min Parkinson bråkar med mig idag och alla andra dagar när det är rått, med regn och lägre temperatur. Min Parkinson gillar sol och värme, tänk om det kunde vara varmt jämt! Vad skönt det skulle vara, för oss båda två.
Nu är det bara att krypa in i långbyxor och tröja – långärmad såklart – raggsockar och torgvantar. Och sedan yllepläden svept om kroppen. Ja, allt med förhoppning att värmen skall mjuka upp leder, stelhet och värken mildras.

Det fungerar sådär. Jag vet att ett träningspass hjälper kroppen, men det blir först i eftermiddag, så fram till dess är det värme, kanske lite yoga som gäller.

Ett år med Parkinson

Det är ett år sedan jag fick min Parkinsondiagnos. Jag minns den dagen. Det var då allt föll på plats, det som hände med mig fick sin förklaring och det var då mitt liv med Parkinson började. I år – 27 juli 2019 – det var en dag som kom och gick. Jag var med dottern på tävling den här dagen, som så många andra nu under tävlingssäsongen.

Ett år har gått – jag stannar upp och funderar, tänker; hur har det varit? Det är ett år som har gått fort, det är ett år då det har hänt väldigt mycket, det är ett år då jag har landat och börjat hitta rutiner som fungerar för mig. Jag har varit på många undersökningar och behandlingar. Gjort nya bekantskaper, träffat vänner. På många olika sätt har jag lärt känna mig själv igen, en pågående resa i förändring.

Under det här året har jag tänkt mycket, analyserat hur min kropp mår nu och hur jag mådde innan diagnosen. Det är en stor skillnad! Jag har under det här året testat gränser och utmanat mig själv och lärt mig att ibland är det jag som sätter gränserna. Ibland finns gränsen bara i mitt huvud och när jag utmanar gränsen spricker den, går upp i rök som ett troll när det träffas av solens strålar. Och ibland finns gränsen där och jag måste lära mig att bromsa i tid eller leva med konsekvensen. Det är en viktig kunskap och det ger mig frihet att kunna välja och trygghet att vara förberedd på hur jag påverkas.

Jag har också lärt mig att jag är hjärntrött, ett Parkinsonsymptom, så jag orkar inte med för mycket intryck. Jag blir utmattad och måste vila och ibland sova, för att återhämta mig.

Mycket av det jag tycker om att göra är fortfarande en del av mitt liv, annat har jag fått lägga åt sidan. När jag orkar, vill och kan ska jag utforska de sakerna från mitt nya perspektiv. Men nya saker har också kommit in i mitt liv och med dem nya utmaningar.

Ett år med Parkinson, mitt första, det har varit lärorikt, fullt av både bra och dåliga saker. Ett spännande och omtumlande år. Och det finns så otroligt mycket mer att uppleva, utforska, upptäcka – och dela med sig av. Min resa har bara börjat.

Jag lever mitt liv med Parkinson men är först och främst alltid mig själv!

Värme, hav och yoga

De senaste dagarna har det varit riktigt varmt och soligt hos oss. Vinden har fläktat skönt, svalkande i värmen. Sol och värme, det gillar jag. Havet lockar och är en av mina favoriter året om. Nu är det med stor glädje jag hoppar rakt ner i vattnet och simmar. Vilken känsla! Inga Parkinsonsymptom som bromsar. Faktiskt känner jag inga alls i havet. Det är en härlig känsla och njutning. Tänk vad värme, sol och hav kan göra för både kropp och själ.

Vi har byggt en terrass i trädgården och det är en perfekt plats för yoga. På morgonen är det bara att öppna dörren till verandan och gå ut på terrassen. Där rullar jag ut yogamattan och lyssnar till fåglarna, känner solens strålar och gör min yoga. Här stillas tanken och kroppen mjuknar. Det är en bra start på dagen.

Så sommaren med en värmande sol, salta bad och möjlighet till träning utomhus är verkligen min tid på året. Det är nu jag mår som bäst och min Parkinson verkar rätt nöjd. Jag passar på att njuta och gör saker jag mår bra av. Känner mig lyckligt lottad.

Sol och regn följt av mera sol

Man kan lugnt säga att det har varit en intensiv period med tidiga mornar, matsäck och iväg med trailer, dotter och häst. Dotterns tävlingar gick bra, hästen skötte sig perfekt och får en guldstjärna. Det var soligt och varmt, det tog nog lite på oss allihop sista dagen, då det var gott om blinningar…fy.
Väderomslaget på söndagen var tufft för mig, då talade Parkinson om att det där gillade han inte; värk i alla leder kom som ett brev på posten. Med värken kom så givetvis orolig sömn och då blir jag rätt trött på dagarna.
Sen kom ju värmen tillbaka och genast lugnar värken (=Parkinson) ner sig på den fronten.
Men jag vaknar fortfarande i ottan varje dag; mellan fem och halv sex, pigg, så det är ingen idé att ens försöka somna om. Sedan är jag trött fram på dagen och behöver vila. Så´nt är livet med Parkinson för min del, men hellre pigg och uppe tidigt än ledvärken!
Jag hoppas ändå att värmen håller i sig ett tag; den gör gott för min kropp.

Till helgen är det tävlingar igen för dottern – det ska bli spännande att se hur det går. De har jackat upp nivån under träningarna så det kan gå hur som helst! Och jag är glad för att jag kan se fram emot de här dagarna, att jag vet att jag fungerar bra, jag behöver inte oroa mig för hur det skall bli. Alla de där orostankarna om vad Parkinson kan ställa till med finns inte just nu – Jag vet att jag fungerar (jag har hittat en bra rytm), och då slappnar jag av. Det är nästan, men bara nästan, som vanligt.

En helg i Falsterbo

Nyss hemkommen från Falsterbo. Full av intryck, inspiration och glädje. Det har varit många timmar på dressyrläktaren, fantastiska hästar och skickliga ryttare. Det har varit ett nöje att på nära håll – här i Sverige – få se några av världens bästa ryttare dansa med sina hästar. Vädret har dessutom varit på vår sida, solsken med en fläktande bris och en termometer som stått på strax över tjugo grader varje dag.

Varje dag laddade vi upp med sallad, dricka, frukt – och så skönt det var att slippa stå i matkö och trängas. Vi kunde enkelt äta när det passade i dagens program; det mådde jag bara bra av. Över lag har de här dagarna bara varit ”må-bra-dagar” inget annat.

Och min Parkinson fungerade bra i sol och värme, med många promenader och utomhus hela dagarna. Klagade inte på något sätt. Jag kan ha hittat ett förhållningssätt och ett sätt att vara som fungerar för mig just nu! Ungefär så här; jag såg fram emot de här dagarna och bestämde mig för att ta dagen som den kom, göra det jag ville. Positiv inställning. Drack mycket vätska och åt sallad till lunch. Vädret, lagom värme, gjorde nog också gott. Dessutom mycket promenerande, höll kroppen igång.

Nu laddar vi om för dotterns tävlingar; tre dagar på rad med en start om dagen. Så nu är det dags för nya utmaningar, förberedelser och livet med tävlingshäst där inget är givet ełler förutsägbart. Matsäcken packas, inklusive dricka, kaffe och bullar. Det finns många duktiga ekipage att titta på och lära av. Jag hoppas på lagom varmt väder, lite vind som fläktar och några trevliga dagar.