Världsparkinsonsdagen 11 april
Det är några år sedan jag fick läkarens besked om diagnosen. Då hade jag ingen aning om att det finns en dag för Parkinsons Sjukdom. Det finns något för årets alla dagar. Det finns några som jag anser vara relativt oviktiga och så finns det dagar med större betydelse, som denna dag, 11 april. En viktig dag för att uppmärksamma Parkinsons sjukdom och allt runt omkring det.
Jag skulle kunna vältra mej i eländet och tycka synd om alla drabbade och mej själv om vilken otur jag fick i livet. Bli bitter och smått avundsjuk på alla andra, som är friska. Samt med det låta 11 april stå för något negativt. Men, inte. Det är inte till nytta för någon med det förhållningssättet. Det släpper jag.
Den 11 april är dagen då vi uppmärksammar det som är positivt. Ja, alltså, sjukdomen i sig är totalt negativ. Men, när man tittar en bit ut och lyfter blicken och får ett helikopterperspektiv runt omkring finns saker, händelser, möten och erfarenheter som är positiva och som jag nog inte skulle få uppleva utan Parkinsons. Vi ska inte fira dagen, men 11 april ska vara en dag som skapar möjligheter och lösningar och goda exempel. Visa framstegen i forskning, lösningar för ett bättre liv, skapa nya värdefulla möten digitalt och även irl, men på ett säkert sätt. Se det positiva i den livserfarenhet det ger med sig.
För min del kommer 11 april att innehålla fysisk aktivitet, både cykling och löpning. Träning som jag anpassar efter dagsform, efter mina besvär. Träning not nya mål. Mot mål som jag har klarat av tidigare år. Men även helt nya mål, ännu svårare mål. Fysiskt och mentalt.
Träning är just träning. Träning är övning. Att öva sig målmedvetet. Öva på det man inte kan idag. Men, som med rätt övningar kommer att leda till att man kan klara målet. Övning är ett sätt att lära sig sådant man inte kan.
Det är en sjukt bra känsla!
Lars Ersäng
Mitt liv med Parkinson 