Träna rörlighet, tips på två övningar

~ cicciqwinth ~ Lämna en kommentar

Ett kännetecken vid Parkinson är att rigiditeten i musklerna ökar och kroppen känns stel och just stelhet är ett av de symptom som jag har. Därför tränar jag rörligheten varje dag. Jag gör olika rörelser för att det ska vara kul och använder både pinne och gummiband.

Just axlar, skuldror och höfter är några ställen på kroppen som går att komma åt med gott resultat. Idag har jag valt två övningar med pinne. Man kan med fördel göra både två och tre varv (eller fler) för att vara mjuk och snäll mot kroppen.

– sträck armarna över huvudet i form av ett v luta kroppen åt sidan med raka armar, huvudet ska följa med i rörelsen. Luta dig sedan åt andra hållet. Töjningen känns i hela sidan.

– lägg pinnen på skuldrorna, fäll dig fram i höften, håll i pinnen och vrid kroppen från sida till sida.

Film på Instagram

Film på Facebook

En resa på okänd mark

~ cicciqwinth ~ Lämna en kommentar

Det första året med Parkinson är ju till ända och nu har det andra året börjat. Vad händer? Min bas är annorlunda eftersom jag vet lite mer om sjukdomen, har ett bra vårdteam och börjar få koll på mina symptom och vad som triggar dem. Jag har också en del kunskap om hur jag kan hantera min Parkinson. Det är år ett, utvärderat, sammanfattat, avklarat.
Nu till år två. Med den kunskap jag har nu som bas fortsätter mitt liv med Parkinson. Min plan – såklart att jag har en plan 🙂 – för det här andra året är att dels fokusera på sådant som jag vet att jag mår bättre av, dels att utforska nya områden.
– Ledord: jag vill, jag kan,jag vågar
– Träning, jag kommer fortsätta att utforska vilken typ av träning som påverkar mig och hur. Här är mitt mål att prova nya träningsformer och se vad de ger.
– Kosten…alltid viktig.
– Vad triggar mina symptom och kan jag göra något åt de situationerna?
– Att livet är mer än Parkinson och att det är viktigt att våga leva.
– Intressen som har fått stå åt sidan, kanske kan något bli aktuellt igen.

Det här är en plan som egentligen kan uttryckas i meningen: ”Jag vill leva ett bra och innehållsrikt liv, där Parkinson får vara medresenär och inte dominant”. Och vem med en kronisk sjukdom vill inte ha det så?

Det är fortfarande en resa på okänd mark, Parkinson är en oberäknelig typ och poppar ibland upp där man minst anar.

Om att träna med Parkinson och tips på tre övningar

~ cicciqwinth ~ Lämna en kommentar

Motivation och drivkraft

Hur ska man tänka om man vill träna och aktivera sig själv? Parkinson finns där och ställer till det på olika sätt. Att jag mår bättre av att träna – lindrar mina symptom med träningen – är en stark drivkraft. Jag vill gärna dela med mig av mitt träningstänk och några olika övningar som man kan göra hemma eller på gymmet.
Vissa övningar går lättare att genomföra än andra så för att motivera sig att göra det som tar emot är ett tips att blanda övningar man har lätt för med de som är svårare att genomföra. Ett annat tips, som ökar motivationen, är att tänka på att genom träning förbättrar man sina förutsättningar att må bra längre och bibehålla de fysiska resurserna. Och kanske det viktigaste tipset; träning skall vara rolig och enkel att genomföra.

Träna med utgångspunkt i Parkinson

Jag tränar med utgångspunkt i Parkinson, och för att förbättra de symptom jag har. Det betyder att jag tränar styrka, rörlighet, balans och puls, och att jag lägger extra fokus utifrån mina symptom. Det blir en kombination med övningar som stärker kroppen och övningar som utmanar mig.
Tänket med Parkinson innebär dels att jag fokuserar på att träna de muskler och rörelser som jag upplever är viktiga, dels att träna för att bibehålla och förbättra de resurser jag har. Så jag tränar min sämre sida för att den ska bibehållas och bli bättre, och min bättre sida för att den måste fungera bra så länge som möjligt.
Jag börjar alltid mitt träningspass med uppvärmning och avslutar med nedvarvning och stretch.
När jag tränar lägger jag fokus på:
Stark rumpa och ben: muskler som bär upp kroppen vid många olika rörelser.
Stark rygg: för att orka hålla ryggen så rak som möjligt.
Stark mage/Core: muskulatur som bär upp hela bålen.
Starkt axelparti och skuldror: för att orka sträcka upp kroppen (Core).
Öka rörligheten i axelparti och skuldror: för att motverka stelhet.
Puls: för att stärka hjärtat, för att hjälpa lymfa och blodomlopp att rensa ut slaggprodukter.

Tips på tre övningar för hållning och rörlighet

Börja med uppvärmning! Gör den du brukar göra. Jag kommer också att tipsa om en uppvärmning jag ofta använder. Här kommer tips på övningar som är bra för hållning och rörlighet. I de här rörelserna använder jag en pinne, det går utmärkt med ett kvastskaft eller liknande.

– Knäböj med armarna sträckta uppåt.

– Axelrotation, börja med armarna sträckta framför dig, lyft uppåt över huvudet och så långt bak som din kropp tillåter! Vi är alla olika och många kommer precis bakom huvudet.

– Vridning, börja framför,vik snett, rakt bakom nacken, ner på motsatt sida. Här ser man tydligt på filmen hur Parkinson påverkar mig i rörelsen.

På mitt Instagram finns en film med de här tre rörelserna.

mitt_liv_med_parkinson

Länk till Facebook med samma film.

Ett stilla regn föll i natt…

~ cicciqwinth ~ Lämna en kommentar

Jag vaknade av regnet i natt. Det föll stilla, det var mycket regn; så ljudet var kraftigt. Jag låg med slutna ögon och lyssnade på regnets olika ljud i natten, det blev mjukt och sövande. Snart somnade jag igen..

Jag vaknade igen tidigt på morgonen, som jag ofta gör, redan strax efter fem. Idag var det ingen idé att försöka somna om, lederna värkte och var stela.
Nattens regn – ljuden som jag lyssnat på, och vaggades till sömns av – och morgonens, känns i hela kroppen.
Min Parkinson bråkar med mig idag och alla andra dagar när det är rått, med regn och lägre temperatur. Min Parkinson gillar sol och värme, tänk om det kunde vara varmt jämt! Vad skönt det skulle vara, för oss båda två.
Nu är det bara att krypa in i långbyxor och tröja – långärmad såklart – raggsockar och torgvantar. Och sedan yllepläden svept om kroppen. Ja, allt med förhoppning att värmen skall mjuka upp leder, stelhet och värken mildras.

Det fungerar sådär. Jag vet att ett träningspass hjälper kroppen, men det blir först i eftermiddag, så fram till dess är det värme, kanske lite yoga som gäller.

Ett år med Parkinson

~ cicciqwinth ~ Lämna en kommentar

Det är ett år sedan jag fick min Parkinsondiagnos. Jag minns den dagen. Det var då allt föll på plats, det som hände med mig fick sin förklaring och det var då mitt liv med Parkinson började. I år – 27 juli 2019 – det var en dag som kom och gick. Jag var med dottern på tävling den här dagen, som så många andra nu under tävlingssäsongen.

Ett år har gått – jag stannar upp och funderar, tänker; hur har det varit? Det är ett år som har gått fort, det är ett år då det har hänt väldigt mycket, det är ett år då jag har landat och börjat hitta rutiner som fungerar för mig. Jag har varit på många undersökningar och behandlingar. Gjort nya bekantskaper, träffat vänner. På många olika sätt har jag lärt känna mig själv igen, en pågående resa i förändring.

Under det här året har jag tänkt mycket, analyserat hur min kropp mår nu och hur jag mådde innan diagnosen. Det är en stor skillnad! Jag har under det här året testat gränser och utmanat mig själv och lärt mig att ibland är det jag som sätter gränserna. Ibland finns gränsen bara i mitt huvud och när jag utmanar gränsen spricker den, går upp i rök som ett troll när det träffas av solens strålar. Och ibland finns gränsen där och jag måste lära mig att bromsa i tid eller leva med konsekvensen. Det är en viktig kunskap och det ger mig frihet att kunna välja och trygghet att vara förberedd på hur jag påverkas.

Jag har också lärt mig att jag är hjärntrött, ett Parkinsonsymptom, så jag orkar inte med för mycket intryck. Jag blir utmattad och måste vila och ibland sova, för att återhämta mig.

Mycket av det jag tycker om att göra är fortfarande en del av mitt liv, annat har jag fått lägga åt sidan. När jag orkar, vill och kan ska jag utforska de sakerna från mitt nya perspektiv. Men nya saker har också kommit in i mitt liv och med dem nya utmaningar.

Ett år med Parkinson, mitt första, det har varit lärorikt, fullt av både bra och dåliga saker. Ett spännande och omtumlande år. Och det finns så otroligt mycket mer att uppleva, utforska, upptäcka – och dela med sig av. Min resa har bara börjat.

Jag lever mitt liv med Parkinson men är först och främst alltid mig själv!

Värme, hav och yoga

~ cicciqwinth ~ Lämna en kommentar

De senaste dagarna har det varit riktigt varmt och soligt hos oss. Vinden har fläktat skönt, svalkande i värmen. Sol och värme, det gillar jag. Havet lockar och är en av mina favoriter året om. Nu är det med stor glädje jag hoppar rakt ner i vattnet och simmar. Vilken känsla! Inga Parkinsonsymptom som bromsar. Faktiskt känner jag inga alls i havet. Det är en härlig känsla och njutning. Tänk vad värme, sol och hav kan göra för både kropp och själ.

Vi har byggt en terrass i trädgården och det är en perfekt plats för yoga. På morgonen är det bara att öppna dörren till verandan och gå ut på terrassen. Där rullar jag ut yogamattan och lyssnar till fåglarna, känner solens strålar och gör min yoga. Här stillas tanken och kroppen mjuknar. Det är en bra start på dagen.

Så sommaren med en värmande sol, salta bad och möjlighet till träning utomhus är verkligen min tid på året. Det är nu jag mår som bäst och min Parkinson verkar rätt nöjd. Jag passar på att njuta och gör saker jag mår bra av. Känner mig lyckligt lottad.

Sol och regn följt av mera sol

~ cicciqwinth ~ Lämna en kommentar

Man kan lugnt säga att det har varit en intensiv period med tidiga mornar, matsäck och iväg med trailer, dotter och häst. Dotterns tävlingar gick bra, hästen skötte sig perfekt och får en guldstjärna. Det var soligt och varmt, det tog nog lite på oss allihop sista dagen, då det var gott om blinningar…fy.
Väderomslaget på söndagen var tufft för mig, då talade Parkinson om att det där gillade han inte; värk i alla leder kom som ett brev på posten. Med värken kom så givetvis orolig sömn och då blir jag rätt trött på dagarna.
Sen kom ju värmen tillbaka och genast lugnar värken (=Parkinson) ner sig på den fronten.
Men jag vaknar fortfarande i ottan varje dag; mellan fem och halv sex, pigg, så det är ingen idé att ens försöka somna om. Sedan är jag trött fram på dagen och behöver vila. Så´nt är livet med Parkinson för min del, men hellre pigg och uppe tidigt än ledvärken!
Jag hoppas ändå att värmen håller i sig ett tag; den gör gott för min kropp.

Till helgen är det tävlingar igen för dottern – det ska bli spännande att se hur det går. De har jackat upp nivån under träningarna så det kan gå hur som helst! Och jag är glad för att jag kan se fram emot de här dagarna, att jag vet att jag fungerar bra, jag behöver inte oroa mig för hur det skall bli. Alla de där orostankarna om vad Parkinson kan ställa till med finns inte just nu – Jag vet att jag fungerar (jag har hittat en bra rytm), och då slappnar jag av. Det är nästan, men bara nästan, som vanligt.

En helg i Falsterbo

~ cicciqwinth ~ Lämna en kommentar

Nyss hemkommen från Falsterbo. Full av intryck, inspiration och glädje. Det har varit många timmar på dressyrläktaren, fantastiska hästar och skickliga ryttare. Det har varit ett nöje att på nära håll – här i Sverige – få se några av världens bästa ryttare dansa med sina hästar. Vädret har dessutom varit på vår sida, solsken med en fläktande bris och en termometer som stått på strax över tjugo grader varje dag.

Varje dag laddade vi upp med sallad, dricka, frukt – och så skönt det var att slippa stå i matkö och trängas. Vi kunde enkelt äta när det passade i dagens program; det mådde jag bara bra av. Över lag har de här dagarna bara varit ”må-bra-dagar” inget annat.

Och min Parkinson fungerade bra i sol och värme, med många promenader och utomhus hela dagarna. Klagade inte på något sätt. Jag kan ha hittat ett förhållningssätt och ett sätt att vara som fungerar för mig just nu! Ungefär så här; jag såg fram emot de här dagarna och bestämde mig för att ta dagen som den kom, göra det jag ville. Positiv inställning. Drack mycket vätska och åt sallad till lunch. Vädret, lagom värme, gjorde nog också gott. Dessutom mycket promenerande, höll kroppen igång.

Nu laddar vi om för dotterns tävlingar; tre dagar på rad med en start om dagen. Så nu är det dags för nya utmaningar, förberedelser och livet med tävlingshäst där inget är givet ełler förutsägbart. Matsäcken packas, inklusive dricka, kaffe och bullar. Det finns många duktiga ekipage att titta på och lära av. Jag hoppas på lagom varmt väder, lite vind som fläktar och några trevliga dagar.

Morgonyoga

~ cicciqwinth ~ Lämna en kommentar

Torsdag morgon: Poolside yoga, idag med solens värmande strålar som sakta väcker liv i kroppen. Först en tyst stund, med tid att reflektera och stilla tankarna. Det är lugn yoga där vi hälsar solen, som övergår i krigarpositioner och töjningar, mjukt för kroppen och stillhet för sinnet. Till slut landar vi ner på mattan och låter den bära kroppen – en lugn stund innan dagen börjar.

Den här yogan på morgonen mår jag bra av, min kropp blir mjukare och jag känner mig mindre stel. Det infinner sig ett lugn i sinnet och jag känner mig mer fokuserad.

Regn och solsken – och känslan när man kan röja i förrådet

~ cicciqwinth ~ Lämna en kommentar

I söndags öste regnet ner hos oss. Ganska skönt, trots alla mulna dagar har vi inte fått mycket regn så det behövdes verkligen. Det blev en dag med thé. slappa och korsord – en bra chans att träna hjärnan. Igår, måndag, var solen tillbaka igen. Allt var lite extra grönt utomhus och sträckte sig emot solen. En perfekt dag att röja i förrådet.
Det känns så skönt att kunna hugga i och bära, lyfta, strukturera, skapa ordning. Släpet fylldes med gamla leksaker, uttjänad elektronik och annat smått och gott. Nästa steg blir att få upp nya hyllor där det behövs, och kanske slänga lite till… Sambon har många ”bra-att-ha” saker i förrådet, jag tycker att en hel del är skräp och onödiga att spara; så en genomgång till skadar inte.
Först skall släpet besöka tippen och tömmas, sedan kan vi fylla det igen. Tänk vad ljus och värme hjälper till för att man skall få energi till att göra saker! Kanske var dagen med regn och vila nödvändig också, för att kunna samla kraft och planera för röjningen. Planering, att ha en tänkt struktur (eller nedskriven), typ: ”Vad skall göras?”, ”Vilket är syftet?” o.s.v. gör stor skillnad för min hjärntrötthet. Att jag sedan måste äta regelbundet och ta en vilopaus eller två för att inte krascha, det har jag lärt mig är nödvändigt. När jag väljer att inte göra det, väljer att avstå vilopauserna, då kommer både den fysiska tröttheten och hjärntröttheten samma dag/kväll och ibland är jag kraftigt påverkad av trötthet även dagen därpå.
Jag lär mig och allt eftersom jag lär mig är det jag som väljer.