Framtidsspaning om Parkinsonbehandling hos Sviktfas

På julafton damp det ner ett nyhetsbrev från Sviktfas i min mejlkorg som tog upp ämnet ”Hur skall man i framtiden veta vilken behandling som passar mig bäst?”
Det var intressant läsning, inte minst de avslutande funderingarna, och jag vill gärna dela med mig av innehållet:

Texten är skriven av Jack Spira.” Jack Spira har arbetat inom läkemedelsindustrin i över 25 år, främst i Pharmacia men även i ledande positioner i flera globala läkemedelsföretag. Dr Spira har även erfarenhet av att arbeta som konsult för många både svenska och internationella nystartade företag. Han har MD, PhD examen från Karolinska Institutet i Stockholm.

”I min framtidsspaning utgår jag ifrån en artikel av Gupta och medarbetare i USA där de diskuterar kring de olika mediciner/beredningsformer som finns och de nya som är under utveckling för Parkinsons sjukdom. Det handlar inte om nya mediciner utan om olika nya beredningar av ”gamla” kända mediciner, som t.ex. levodopa. Man kan inte annat än fascineras av den mängd alternativ som står till buds eller som är under utveckling. Här är ett principiellt smakprov:

1. Levodopa/karbidopa 

  1. Oralt (standardtabletter och med kontrollerad långsamt upptag, godkänt)
  2. Oralt (vattenlösliga ”mikrotabletter” doserade med en dispenser, godkänt)
  3. Inhalation (genom lungorna godkänt men tillhandahålls ej i Sverige)
  4. ”Dragspelstablett” (oralt, under utveckling)
  5. Intrajejunalt (genom tunntarmen, godkänt)
  6. Intravenöst (genom blodkärl, underutveckling)
  7. Subkutant (under huden, under utveckling)

2. Apomorfin

  1. Intranasalt (genom näsan, under utveckling)
  2. Transdermalt (genom huden, under utveckling)
  3. Rektalt (analt, under utveckling)
  4. Inhalation (genom lungorna under utveckling)
  5. Sublingualt (under tungan godkänt i USA)
  6. Subkutant (under huden, godkänt)
  7. ”Patchpump” (genom huden, under utveckling)

3. Dopaminagonist Rotigone

  1. Transdermalt (genom huden, godkänt)
  2. Subkutant (under huden, under utveckling)
  3. Intranasalt (genom näsan, under utveckling)

Denna lista ovan är inte fullständig, det finns ytterligare ett stort antal ”övriga”! 

Om vi leker med tanken att alla ovan blir godkända och finns tillgängliga, hur skall man veta vad man skall använda?? Eftersom behandlingen ofta är kombinationsbehandling blir dessutom mängden alternativ om inte oändliga så i alla fall väldigt många. Förefaller omöjligt att fatta beslut.

Varje beredningsform har sina fördelar och nackdelar. Det är uppenbart att vi går mot individualiserad behandling, där behandlingen är specifikt anpassad för just denna person. Utan tvekan kommer vi behöva hjälp från olika prover, genetiska tester, inte minst läkare och sannolikt även AI (Artificiell Intelligens) för att kunna välja rätt väg. Detta kan faktiskt redan behövas idag eftersom det redan nu finns många alternativ att välja emellan!! Som i allt annat nuförtiden verkar AI vara en möjlig och kanske även nödvändig lösning. Med varje ny lösning skapas dock nya problem – så man skall inte tro det blir en enkel väg fram!! Min gissning är dock att vi kommer att ha AI inom Parkinson inom en inte all avlägsen framtid. Tiden får visa.” (Hämtat från: sviktfas.se/framtiden-behandling-parkinson/.)

Storm och två små katter som myser

Vissa dagar blir man påmind om hur bra man har det, idag är definitivt en de dagarna. Vinden viner runt huset, med storm i byarna, det regnar och fram på dagen är det mindre sjöar på vägen utanför. När regnet börjar blandas med snö, då är det extra skönt att kunna vara inomhus, tända ljus och fika tillsammans med familjen – varmt och ombonat, småprat och skratt, i motsats till blåsten, regnet och kylan utomhus. Jag känner mig lyckligt lottad.

Här hos oss har vi haft en sån där dag då man bara är, en avslappnad dag då man kan göra sådant som man mår bra av; inga krav, inga måsten, ingen stress och allt bara flyter på. Trots stormen eller kanske tack vare. Ett fridfullt lugn.

Katterna? Jo de känner av stormen och håller sig inomhus, myser och är nöjda. Fast, vår lille storkatt han var allt tvungen att gå ut och kolla läget. Han var snart tillbaka inne igen, blöt och burrig. En handduk, lite mat och strax låg han i soffan och mös.

Själv känner jag ingen större längtan ut till regn och blåst, jag håller mig inomhus idag och mår bra.

26 december – blogmas 2020

Nu har jag kommit till det sista inlägget i min blogmas, och det är min avrundning och personliga reflektion. Här vill jag börja med att berätta att Blogmasen har varit både rolig och utmanande att genomföra. Utmanande, eftersom det har krävts en hel del arbete och planering med de olika inläggen. Ett arbete som jag började i november och som sedan har pågått fram till idag och som kommer att fortsätta några dagar till.
Roligt eftersom jag både har haft ett stimulerande tema att utgå ifrån och, har kunnat vara kreativ.
Jag känner också stor tacksamhet för allt positivt bemötande från sponsorer och gästbloggare, alla som stöttat och peppat mig i arbetet och, viktigast av allt; de positiva kommentarer som jag har fått av er som läser!
Stort tack till er! – ingen nämnd och ingen glömd.

Slutligen vill jag lyfta fram det positiva gensvaret som jag fick av er gästbloggare som jag bjöd in, det gjorde mig väldigt glad, och värmde ända in i själen.
Era fantastiska berättelser som genomsyras av livsglädje, tillsammans med känslan av att leva i nuet och hur man kan se möjligheter i tuffa livssituationer. Att läsa de här inläggen har inspirerat och motiverat mig, och stärkt mig både i hur jag ser på livet just nu och inför framtiden.

STORT TACK till gästbloggarna, och jag hoppas att ni vill göra fler gästspel hos mig och ”Mitt liv med Parkinson”.

Till er läsare

Jag hoppas att ni som har följt med på resan i december har haft behållning av de dagliga inläggen och att de har varit en inspirerande blandning av berättelser, tankar och tips. Med det här inlägget avslutar jag blogmas 2020, men kom ihåg att alla publicerade inlägg finns kvar och kan läsas igen.

Idag skall jag fira min son som fyller 24 år!
Imorgon är en ny dag, kanske kommer ett nytt inlägg.

Jag önskar er alla en god fortsättning på julen.

Inlägg i blogmas 2020

25 december – förväntningar; hur blev det?

Den första december skrev jag om de förväntningar vi har inför jul, advent, lusse och allt som brukar hända i december. Jag frågade mig hur det skulle bli i år, om mina förväntningar var annorlunda, och om det var negativt eller om något skulle kunna vara positivt. Min inställning var att december även i år skulle vara en positiv månad, och att det innebar att jag tänkte nytt. För att hjälpa mig själv att nå målet med en positiv december i en annorlunda och i många fall tuff period skrev jag ner mina förväntningar. När jag skrev funderade jag igenom vilka mina förväntningar var och om det dök upp en tanke som oroade mig (=förväntansoro), analyserade jag den och funderade igenom vad det var som skapade oron. När jag kom fram till ett svar, var nästa steg att hitta en lösning.

Nu på juldagen när jag sitter här med mitt öppna paket och min lista i handen och läser vad jag skrev om hur jag tänkte, hur jag planerade för att lösa det som oroade mig blir jag glad. För det blev bra! De sakerna som oroade mig – framförallt att jag skulle ta på mig för mycket arbete och p.g.a. trötthet inte kunna njuta och ha roligt – det hade jag tänkt igenom och var både mentalt förberedd + att jag hade alternativ till lösning.

Här kommer ett exempel på hur jag använde min lista:
– Jag var förväntade mig att jag skulle få vara ansvarig för december och julafton – När jag funderade igenom den här förväntan kom jag fram till att den var högst realistisk eftersom min sambo är mitt uppe i ett krävande projekt i sitt arbete. Med det som utgångspunkt var det mycket lättare att planera, fatta beslut om vem som skulle göra vad och välja bort det som vi kom fram till inte var så viktigt.
Gemensamhet, familjen, må bra – blev vårt fokus.

Julafton med restriktioner…

Min julafton blev annorlunda i år, bra men annorlunda. Vi har alltid firat jul med våra äldre anhöriga men i år, p.g.a. av FHM´s restriktioner, valde vi efter ett gemensamt beslut att inte fira ihop med de. Trots allt, vi har två ungdomar i familjen och man vet ju aldrig… vi valde att vara försiktiga och rädda om varandra.

Vi pratade med varandra digitalt och önskade varandra GOD JUL och vi vara alla glada över dagens teknik som innebar att vi kunde se varandra och prata flera stycken samtidigt.

Med hela familjen samlad, bägge hästarna stallade och två gosiga, nöjda katter firade vi jul med god mat, trevlig samvaro, många skratt, och en och annan julklapp.

24 december – God Jul!

Igår en mysig uppesittarkväll med glögg, julgodis och småprat, precis som det skall vara den 23 december. Det fortsätter idag, julafton, när jag vaknar till minusgrader och klar himmel – precis som det skall vara; nästan 🙂
Nu på förmiddagen kan man ana en svag vintersol och se lite blå himmel; det är välkommet efter de senaste veckornas grå dagar då stunderna när solen synts kan räknas i några få timmar.

Min julafton har börjat bra med traditionsenlig tomtegröt till frukost, en mysig och lång morgon. Jag hoppas att min julafton fortsätter på samma sätt, tillsammans med mina barn och min sambo.

Jag önskar er alla en riktigt God Jul! Ta hand om er och var rädda om varandra.

23 december – måste man göra allt?

23 december – dags att stanna upp.
För mig, som har lättare för att gasa än bromsa, är det nästan nödvändigt att jag stannar upp och ger mig själv lite tid. Dagen före julafton har jag lätt att fastna i allt jag vill göra, därför är det här en dag för eftertanke, funderingar och kanske lite självrannsakan; vad vill jag göra? Vad är viktigt för mig? Vad orkar jag? OCH sist och allra viktigast: Hur mycket av det jag vill göra kan jag göra och ändå må bra? Tillbaka till balansen igen! Det där som är så svårt för mig; att acceptera skillnaden mellan vad jag orkade och kunde göra tidigare och vad jag klarar av idag utan efterräkningar.

För att hitta den här balansen har jag ett annat sätt att använda ”jag måste göra det här…”

Mitt behov av balans för att må bra har inneburit en hel del reflektion över tillvaron, varför jag gör vissa val, varför jag tycker att vissa saker är viktiga. Mina reflektioner har gjort att jag har kommit fram till att det som är betydelsefullt är det ”jag vill” oftast i betydelsen hur kan jag göra, uppleva, delta, etc och samtidigt må bra?
Nu idag, dagen före julafton, har jag en lista med saker som ”måste” göras – allt från matlagning till paketinslagning. Men måste allt det här genomföras? och om jag gör allt på min lista, hur kommer jag att må ikväll och imorgon?

Ärligt talat, kvällen den 23 december är den kvällen då jag vill kunna mysa med familjen, provsmaka julmat och bara må bra. Så jag tänker att om det är det här jag vill vad måste jag göra för att det skall bli så?
Med det ”måste-tänket” blir det lättare att omfördela arbetsuppgifter eller helt enkelt stryka de från listan!
Samma tänk gäller för julafton; vad vill jag: eftersom mitt svar är att det som betyder mest är att vi i familjen kan umgås och fira jul ihop blir det lättare att välja vad som skall göras och hur. Måste är kopplat till må bra, tillsammans och att jag skall vara pigg och orka delta.
Det blir enklare, mer positivt och lättare att välja!

Det blir jul och vi får vara tillsammans om än inte, som det var planerat från början, med föräldrar, syskon och syskonbarn. Det blir på ett annat sätt – varken sämre eller bättre bara på ett annat sätt. Hur man än väljer och hur man än tänker är det omtanken om varandra som är det som betyder mest och att vi firar jul på avstånd är en förutsättning för att vi skall kunna fira jul tillsammans igen.
Jag känner mig lyckligt lottad som har sambo och två barn i min hemmiljö som jag kommer att fira jul tillsammans med – de som inte är med i år, utan firar på annat håll, de fattas mig och de finns med i mitt hjärta.

22 december – värk i kroppen; prova spikmattan

För ungefär femton år sedan köpte jag en spikmatta. Jag var minst sagt skeptisk; men flera av mina träningskompisar och instruktörer pratade om hur den hjälpte de att slappna av och varva ner.

Det var ett lätt beslut att prova spikmattan – och jag fastnade direkt! Till och med barnen, som var ganska små då, använde spikmattan. Efter en dag när de var trötta men uppe i varv och hade svårt att komma till ro frågade de efter spikmattan, la sig på den och somnade lugnt. Det var som trolleri!

För 11 år sen blev spikmattan utsedd till årets julklapp, sedan har det varit ganska tyst om den. Jag tillhör de som fortsatte att använda spikmattan och många gånger har den varit min räddning.
Den har hjälpt mig att lindra smärta i kroppen, den har fått mig att slappna av när jag har varit stressad och den har hjälpt mig att somna och sova i många, långa perioder av kronisk smärta.
Jag använder fortfarande min spikmatta, men nu oftast som massagematta som får spända muskler att slappna av. Har du en spikmatta? Om du har det är mitt tips att plocka fram den och använd den. Använd den för att slappna av, för att kunna sova, för att lindra smärta och värk, för att öka blodgenomströmningen; massage – eller bara för att det är skönt 🙂

Nyfiken?, skeptisk?

För mig räcker kanske skönt som anledning till att använda den, men jag blev nyfiken på att ta reda på mer om vilka fysiska fördelar det finns med spikmatta.

Om du är nyfiken, som jag, eller är du skeptisk och tänker ”hur kan det vara bra att ligga på spikar?” – läs då vidare här

Så funkar en spikmatta

När du lägger dig på mattan kan du uppleva en stickande känsla, som ganska snart övergår till värme och avslappning. Det beror på att spikarnas stimulans skickar smärtsignaler till hjärnan, som i sin tur frisätter endorfiner och lugnande hormoner i kroppen.
Samtidigt stimulerar spikmattan blodcirkulationen, vilket syresätter musklerna och det får dig att känna dig piggare när det är dags att avsluta.

Att använda en spikmatta

Tänk på följande om du inte använt en spikmatta förut:

  • Du kan reglera trycket genom att lägga på ett lakan eller en handduk.
  • Ligg med benen lätt böjda.
  • Använd spikmattan 10-15 minuter den första veckan. Efter det rekommenderas att man ökar med ungefär fem minuter per vecka.
  • Spikmattan kan du använda i sängen eller på golvet.

6 fördelar med spikmatta

  1. Kan lindra smärta och ge en skönt avslappnande känsla.
  2. Kan hjälpa mot stress och sömnlöshet.
  3. Kan frisätta endorfiner och välmåendehormoner.
  4. Syresätter muskler genom att stimulera blodcirkulation.
  5. Massage för hemmabruk.
  6. Mjukar upp stela muskler.

Är du skeptisk och tänker, ”hur kan det vara bekvämt att ligga på spikar?”, Våga prova, du kanske blir positivt överraskad! Du kanske till och med tänker:
”Det här var ju riktigt skönt!”

21 december – gästbloggare: Lars Ersäng

Dagens gästbloggare är är Lars Ersäng; Parkinson och Ironman i samma kropp. Med fokus på träning, motivation och att leva med Parkinsons sjukdom.

Goda vanor förbättrar livet

Jag ställer ibland frågan, ”Vad har du för mål?”
”Har du något livsmål? Något du vill uppnå i ditt liv?”

De flesta jag möter som jag ställer frågan till, förstår den inte. Någon till och med tittar konstigt på mej och jag får förklara vad jag menar.

För säkerhets skull ställer jag nu en ledande fråga, ”Du menar på riktigt att du inte har något mål alls?” Har du något 10- års mål då? Hur vill du leva om 10 år? Vart bor du, hur försörjer du dej?

Flera har ändå en dröm om något meningsfullt. En dröm som jag uppfattar, verkar vara nästintill omöjligt att nå. Men inte något mål.

Jag föreläser om att förverkliga drömmar, om att hitta sin vision, om att inse sin potential. Med övertygelse och passion plocka ner drömmen och nå dit du verkligen vill vara och den du vill vara.
Jag berättar och reflekterar om helt galna upplevelser från världens hårdaste triathlonlopp.  Samt möten på vägen, möten med människor som påverkar livet. Människor inom Parkinson-världen, inom Triathlon-världen och alla andra mer ”normalstörda”.

För min personliga del handlar mina mål om att träna och bygga upp förutsättningar för att genomföra en Ironman. Min första Ironman genomförde jag i Kalmar år 2016. Det var fyra år efter att jag fått diagnosen Parkinsons Sjukdom fastställd.
På grund av pandemin är det mesta inställt vad avser tävlingar i triathlon och många är framflyttade minst ett år. Just denna dag i skrivande stund, 2:a Advent, skulle jag har varit i Chile och genomfört ”XTRI Patagonman”. Ett av mina större mål och den största utmaningen hittills. Förhoppningen är kunna tävla under senare delen av 2021. Om kroppen kan då.

Goda vanor

Allt handlar om små goda vanor som på lång sikt förbättrar livet. Att lägga till en ny vana eller ta bort en ovana hjälper till att på sikt förändra sig som människa. Om man vill och är beredd på det.
Att förbereda sig för något som ska ske om 1 år förutsätter att man kan planera och se varje legokloss, varje träningspass, som en viktig del i det man bygger upp.
Ju mer legobygget blir klart, ju viktigare att varje kloss får sin plats, varje träningspas har sitt syfte i en helhet.

Det går inte att fuska och tro att första månaden går att genomföra halvhjärtat. Hur ser legobygget ut om det saknas en månads träning av grundarbetet, det som är grunden i legobygget? Ett missat träningspass går inte att ta igen. Ett eller två missade pass någon gång gör i och för sig ingen skillnad. För många missade pass påverkar målet till att bli förskjutet på tiden eller att man får sänka ambitionsnivån. Självklart, i en plan tar man med perioder av avbrott för livet i övrigt.

Kontinuitet i träningen är A och O. Det skapar goda vanor.
Kontinuitet kräver planering till en början. Med tiden är kontinuiteten en vardag, den bara finns där. Kontinuitet triumfar allt.

När man väl bestämt sig för att nå sitt mål, då börjar processen och resan. När man har målet klart för sig kommer nästa steg som är viktig.
Man behöver dela upp resan i mindre delmål och avstämningspunkter på vägen.

Man måste lita till processen och att det man gör idag är viktigt och har en betydelse för målet. Att lita på processen, på det man gör idag, kommer påverka slutresultatet. Därför hjälper kortsiktiga delmål som tillsammans gör att man når slutmålet.

Jag hörde för inte så länge sedan att, ”resultatet av det liv och den människa man är, kommer med eftersläpning från de vanor man har och har haft under en tid, en lång tid”.  Människans instinkt kräver egentligen snabba resultat. En nedärvd instinkt i vårt DNA som kräver att kortsiktig ansträngning ska ge direkt belöning för den insats som görs.

Att göra en första ansträngning idag, som ska ge belöning om ett år, att stå på mållinjen då, är svårt at ta in.
Det går att ta in till viss del, att se målbilder, att tänka sig in i situationen när man når målet och får belöningen. 

Det är de goda vanorna som påverkar resultatet, det är vanorna som gör att man kan nå målet. Att nå själva målet förändar dej bara i liten omfattning, för ett kort ögonblick, en stund. Att nå målet förändrar i liten omfattning. Det som verkligen förändrar är processen fram till målet. Alla förberdelser och delmål på vägen. Men det är medaljen, målgången och slutet på resan man minns bäst. Men, det är egentligen inte slutmålet som blir det viktiga. Det är bara en liten bekräftelse.

Goda vanor. Låt säga att du har ett rum som ser ut som en tornado dragit förbi. Du tar tag i saken och städar upp hela rummet, snyggt och fint. Det blev ju riktigt bra!

Nu, ja!

Om två veckor ser rummet ut på samma sätt. Det ser ut som att en tornado har dragit förbi. Självklart är det dina dåliga vanor som stökar till rummet, som alltid.  Ännu en gång. Dags att städa upp igen. När du är klar tänker du, vad skönt, det blev ju bra!

Nu, ja!

Nu till det viktiga. Det du behöver, är inte ett rent och snyggt rum. Det du behöver, är goda rutiner och vanor, som gör att rummet inte ser ut som att en tornado dragit fram. Med goda vanor kommer du automatiskt ha ett snyggt rum. Utan att ens anstränga sig.

Jag tror på att de små goda vanorna på lång tid förändrar stort.

Att göra en armhävning om dagen förändrar inte din styrka, på en gång, nu direkt. Men, det ökar möjligheten till att förbättra din styrka på lång sikt.

Att meditera en minut om dagen gör inte att du får ett harmoniskt liv. Men, det ökar möjligheten till att hitta en harmoni och lugn du får av meditation.

Målet är inte att springa ett marathon. Målet är att bli en marathonlöpare.

Målet är inte att skriva en bok, målet är att bli en författare.

Med tiden kommer du få den identitet du söker och den du vill vara. När du kommit dit, är ansträngningen du gjorde från start, något du idag inte alls anstränger dej för. Den finns bara där, därför att du numera är en sådan person. Små förändringar av vanor förändrar din identitet på lång tid.

Goda vanor blir enkla vanor när man hittat glädjen i dem.

20 december – om att träna hemma och adventstävling; vinn produkter från Abilica Sweden!

Efter Tomtelatte och fudge med vit choklad kanske man längtar efter att röra på kroppen, varm och – förhoppningsvis – full av energi!
Så vad passar då bättre än ett träningspass som man kan genomföra hemma?
Jag tränar för att hantera min Parkinson, för att må bra och för att jag gillar att träna. Jag sätter upp mål och delmål. Motiverar mig med olika utmaningar och det brukar fungera för mig.
Och just det här med inspiration, övningar som är motiverande och stimulerande, möjlighet att hitta träningsglädje, disciplin, utmaningar, planering, struktur… där är vi alla olika när det gäller vad som kan få oss att träna.
Personligen trivs jag bäst med gruppträning; där peppar man varandra, men det har gått bort sedan mars. Nu tränar jag oftast inomhus och då vill jag använda redskap som är enkla och gärna multifunktionella. Balansplattan och balanskudden, som jag har skrivit om tidigare, är exempel på det precis som gummiband, pilatesboll, kettlebell och pinnen.
Efter ett träningspass mår min kropp bra av att stretcha och varva ner, ibland tar jag mig tid att avsluta med spikmattan och en triggerboll

Abilica sponsrar med suveräna produkter för träning och återhämtning som ni kan vinna.
Först kommer träningsprogrammet och efter det ligger tävlingen, Lycka till!

Träningsprogram

Börja alltid ditt träningspass med uppvärmning, då minskar du risken för skador. Värm upp och avsluta gärna med pulshöjning: t.ex. snabba fötter, höga knän, jogg/tramp på stället.

I det här programmet tränar du styrka, rörlighet och balans. Du använder gummiband, handduk och en pinne/kvastskaft/stav. Programmet är tänkt som en cirkel där du byter övning efter en bestämd tid och pausar 10-15 sek. mellan de olika övningarna. Kör 2-3 varv.

  1. Skulderbladen – gummiband sträck ut armarna framför dig gummibandet vid handlederna dra ihop skulderbladen. Obs viktigt att det är mitt i ryggen vid skulderbladen som du jobbar – inte axlar! En liten rörelse som tränar hållning och motverkar framåtrotation. 45-60 sek
  2. Core – stå i plankposition på knä eller tå, placera ena handen på en handduk, dra handduken med handen åt sidan, sedan tillbaka och möt vänster hand som gör rörelsen på andra sidan, byt till höger hand igen – 45-60 sekunder.
  3. Ben och rumpa – sätt gummibandet vid smalbenen, sjunk ner i knäböjsposition och gå åt sidan tre steg samtidigt som du håller kvar knäböjspositionen, gå tre steg åt vänster tre steg åt höger. – 45-60 sek
  4. Skaters utan hopp -Stå med benen axelbrett flytta vänstra benet i sidled bakom det högra, sjunk ner i knäet. Följ mjukt med i pendelrörelsen som sker i armarna. Flytta tillbaka till axelbrett och flytta höger ben bakom vänster på samma sätt. Pendla med armarna. Tänk på att vara mjuk i knäna. 45-60 sek. (Gör övningen som stretch eller snabbare för att få upp pulsen.)
  5. Rygglyft med pinne – ligg på mage med armarna utsträckta framför dig, håll i pinnen med ett grepp som är axelbrett, lyft pinnen ungefär 5 cm och dra den mott bröstet samtidigt som du lyfter överkroppen (OBS! det är en ganska liten rörelse och ryggen som arbetar) sträck ut armarna upprepa. 45-60 sek.
  6. Mage och balans – sätt dig på rumpan, sug in magen, sträck ut armar och händer framför dig sjunk ned bakåt och håll emot med magen, samtidigt drar du höger hand/arm ner mot höften som om du spänner en pilbåge, det blir en twist i sidan. Tillbaka upp och sträck ut armen. Gör samma rörelse på vänster sida. Upprepa. 45-60 sek.
  7. Latsdrag med pinne
  8. Avsluta med spikmatta

Tävlingen är avslutad och stort Grattis! till Anna-Karin Borg som är tävlingens vinnare.

Tävlingen 20 december

Du kan delta i tävlingen här på bloggen eller välj att delta på Instagram; mitt_liv_med_parkinson

Så här tävlar du

  1. På Bloggen:
    Skriv i kommentarsfältet:
    (O.B.S. Dina kommentarer dyker inte upp på en gång, jag måste godkänna dem först p.g.a. spamfilter.)
    * vilken produkt du vill vinna
    * ett julrim som passar produkten

    På Instagramkontot Mitt-liv-med-Parkinson:
    * vilken produkt du vill vinna
    * ett julrim som passar produkten
    * taggarna: #Blogmas2020 #MittlivmedParkinson #Abilica
  2. Tävlingen:
    Du kan tävla t.o.m. onsdag 23 december klockan 12:00. 
    Vinnaren kontaktas sedan via den mejl som använts och presenteras den 25 december.

De här produkterna kan du vinna

Gummiband
Träningstips

Abilica cx-wheel
Träningstips

Abilica Softgrip. Tränar händer, fingrar och underarmar

Inspiration och gemenskap

Om tävlingen:
* Tävlingen avslutas den 23 december klockan 12.00
* Man kan delta i tävlingen på Bloggen och på Instagramkontot Mitt-liv-med-Parkinson
* För att kunna vinna i tävlingen måste man dels skriva vilken produkt man vill vinna, och ett julrim som passar produkten samt (på Instagram) använda taggarna #Blogmas2020 #MittlivmedParkinson #Abilica
* Cecilia utser vinnarna
* Vinnarna publiceras den 25 december
* Ev vinstskatt betalas av vinnarna

19 december – Gästbloggare: Carina Mannefred

Dagens gästbloggare är Carina Mannefred; utvecklingsledare på Regionalt cancercentrum väst och verksamhetsansvarig på Kraftens hus Borås. För mig är Carina en inspiratör och förebild.

Tack Cecilia för frågan om att skriva i din Blogmas, det värmer i hjärtat att jag fått ditt förtroende.

Vem är jag då?
Jag är en kvinna i medelåldern, jag är både är mamma, farmor, maka, svärmor, syster, dotter, moster, vän, arbetskamrat… men framför allt är jag medmänniska i olika relationer. Det är många roller vi ska axla i livet och relationer som vi måste ta ansvar för. Jag älskar att vara med mina barnbarn, det gör mig lycklig och ger kraft. De lockar fram barnet i mig och gör att jag är närvarande i nuet. Det går inte att tänka på andra saker när man är tillsammans med barn, de pockar hela tiden på uppmärksamhet och märker direkt om man inte är närvarande. Som vuxen har jag ansvar i denna relation ❤

Jag tycker också om att ta på mig jeans och stövlar och gå ut i min underbara trädgård. Det ger energi och glädje att mylla i jorden och ta hand om det som växer, och senare få njuta av att kunna plocka in egenodlade blommor. Likaså att få vara vid havet och där njuta av årstidernas växlingar. Att vara i naturen ger mig mycket energi som jag kan använda i olika sammanhang. Jag tror att vi alla behöver stanna upp och fundera över vad som ger kraft i livet. Vad ger dig kraft?

Jag har nästan hela mitt yrkesliv arbetat som kurator inom sjukvården och samtalat med många cancerdrabbade och deras familjer. Jag har fått ta del av många familjers livsberättelse och delat både glädje och sorg. Dessa möten med människor i en utsatt situation har lärt mig att ta vara på livet här och nu. Jag har kommit till insikt om vikten av att prioritera att vara med nära och kära och att dammtussarna finns kvar tills jag väljer att ta hand om dem. Men det är en konst att leva här och nu, och jag jobbar varje dag med att själv bli mer närvarande i nuet. Om man läser på i ämnet så handlar det om att släppa fokus på alla tankar som snurrar, och det är inte alltid lätt. Ett sätt som jag lärt mig är att fokusera på andningen. Jag får ofta påminna mig själv att stanna upp och andas långa, djupa andetag. Men det är inte enkelt i den stressiga tillvaro vi lever i. Är du bra på att vara närvarande i nuet?  Har du några knep för att bli mer närvarande?

Sedan 2016 har jag haft förmånen att vara med och utveckla Kraftens hus, Sveriges första stödcenter för cancerberörda, som är initierat och designat av, för och med cancerberörda. Genom att erbjuda cancerberörda emotionellt, socialt och praktiskt stöd har Kraftens hus utvecklat en ny roll i den svenska välfärden. En cancerdrabbad, som ofta besöker oss, uttrycker värdet av verksamheten så här:

Kraftens hus ger mig mod att se in i framtiden. Sen Kraftens hus öppnade funderar jag inte så mycket på att dö, istället får jag kraft att leva här och nu”.

Det är en ynnest och stimulerande att vara en del av detta innovationsprojekt och det har varit fantastiskt att arbeta tillsammans med så många kompetenta människor, det ger mig både kraft och glädje!

2020 har varit ett annorlunda år som inneburit prövningar och nya vanor. Handsprit, distans och digitala möten har blivit vardag och samtalsämnet har varit virus, virus, virus. Vi har fått förhålla oss till att hålla i och hålla ut. Vi har fått rekommendationer att hålla distans, att inte träffas fysiskt, att bara vara med dem vi bor tillsammans med. I den här tiden när människor har svårt att föreställa sig framtiden då är det betydelsefullt att plocka fram hoppet. Hopp betyder förtröstan, förväntan, tillförsikt och ljusglimt. Hoppet kan hålla människor vid liv, hoppet kan få människor att kämpa, hoppet kan ge styrka att möta ännu en dag. Hopp kan vara som en dröm och en del drömmar ger kraft av sig själv, andra drömmar måste förverkligas annars försvinner de bort. Håll fast vid ditt hopp i denna annorlunda tid, håll ut för det kommer att bli bra!

Julen närmar sig med stormsteg och jag ser framemot en tid för avkoppling och eftertanke och gemenskap med familjen. Men jag längtar efter en vardag där vi kan mötas fysiskt, kramas och vara tillsammans igen. För vi måste alla våga tro att det blir bra till slut ändå ❤

Jag önskar er alla en God Jul
och
ett riktigt Gott Nytt År!