Studenttider!

Hos oss är det studenttider. Det är yngsta barnet som tar studenten i år. Vi har planerat för en intensiv vår med olika studentaktiviteter, tufft skolarbete, bal och slutligen själva studentdagen. Nu är vi inne på upploppet. Bal sjätte juni, och allt på den checklistan är avbockat. Trots det är jag förberedd på att något oförutsett kan dyka upp, man vet aldrig vad…

Studentdagen är den tolfte juni. Skor, kläder, mössa och allt annat till vår student är fixat. Nu är det allt kring utspring och mottagning som ska handlas, lagas, ställas i ordning och styras upp. Det är rätt mycket, och det är en viktig dag.

Givetvis hade allt varit mycket enklare utan att mitt i allt detta också ha den oförutsägbara Parkinson. Stresskänsligheten och tröttheten finns där hela tiden och det måste jag ta hänsyn till, utan paus och återhämtning så ställer de till med problem. Jag måste också planera in tid för träning och promenader. Det skulle vara så enkelt att skala bort de rutiner som jag har för att hålla Parkinson nöjd och bara fokusera på allt som jag vill ha gjort. Om jag gör det skulle priset bli mer symptom, sämre ork osv. Inget bra resultat! Så det blir till att planera, strukturera och vända synsätt dvs välja att skala bort annat istället.

Just nu känns det bra att ha en plan, en struktur som fungerar i teorin. Nu är det bara att ta en dag i taget och bocka av på listan.

Aktivitet – återhämtning = en svår balans

Jag tillhör de med Parkinson som blir trött. Jag blir trött både i kroppen och i hjärnan (hjärntrött). Nu har det hunnit gå 8 månader sedan jag fick diagnos Parkinsons sjukdom och jag lär mig nya saker varje dag. Jag söker information och kunskap om sjukdomen för att förstå hur den yttrar sig och hur den förändras över tid. Jag pratar med andra och följer grupper på FB, för att lära mig hur det är att leva med Parkinson. Jag har lärt mig att en del är lika men också att mycket skiljer mellan olika individer. Det är en komplex sjukdom som är unik för varje person som får diagnosen.

En del pratar och skriver om trötthet; att man är trött både i kroppen och i hjärnan, och jag känner igen mig. Jag blir trött i kroppen, på gränsen till utmattning. Känslan i kroppen är att den måste ligga ner och bara slappna av. Det är en känsla som jag har lärt mig kräver att jag tar en paus och vilar varje dag. Om jag är strikt med vilopaus varje dag slipper jag den här totala fysiska utmattningen. Så i min dag måste det finnas balans mellan aktivitet och vila.
Sedan har vi den ”underbara hjärntröttheten” – när hjärnan inte orkar ta in mer och man bara vill sluta sina ögon och gå in i sin egen bubbla. Det här tillståndet hamnar jag lätt i. Vill bara blunda och stänga av allt runtomkring.
VAD ÄR DET SOM HÄNDER? Varför reagerar kroppen och hjärnan på det här sättet? Jag pratade med några i mitt vårdteam och fick följande förklaring:
”Vid Parkinson är musklerna i kroppen spända hela tiden (som muskeltonus efter ett hårt träningspass) det gör att kroppen blir trött. Hjärnan får ofta arbeta för högtryck och tänka aktiv på att kroppen skall göra saker som tidigare skedde mer ”reflexmässigt” – det kan vara sånt som att balansera upp kroppen när man går, sträcka på sig och inte falla framåt, prata med en kraftigare röst, osv. Det gör att hjärnan blir trött. Om man sedan utsätts för mer stimuli orkar, den redan trötta, hjärnan till slut inte.”
Jag märker att om jag lägger till en aktivitet utöver det jag orkar i vardagen med min inplanerad vila, blir resultatet lätt att både kroppen och hjärnan behöver extra återhämtning. Jag märker också att träning, kost och sömn påverkar hur trött jag blir.
Så för mig gäller det att hela tiden ligga steget före och skapa en balans mellan aktivitet och återhämtning samt planera in tid för träning och måltider.

Bodybalance, yogabaserad träning

En dag i veckan lägger jag in ett pass Bodybalance, ofta blir det på måndagar. Bodybalance är en klass som bygger på yoga, den innehåller också både Tai Chi och pilates. Man förbättrar sin rörlighet och ökar sin corestyrka. Idag var det dags för en ny release (ny koreografi) och dessutom teamklass. Teamklass betyder två instruktörer, vilket är extra stimulerande. Det var en riktigt rolig koreografi med utmanande balans, rolig styrka och skön stretch. Tai Chi delen var stora rörelser där man skulle sträcka på sig ordentligt i ett mjukt flöde. Yoga, benstyrka, pilates och sedan stretch med kärlek till höften. Det blir riktigt bra. Träning som sträcker upp och rätar ut kroppen, skapar bra muskelminnen. Me like!

Balans, tränas varje dag

Innan jag fick min diagnos och blev medveten om Parkinson och hans påverkan på mig, så tränade jag balans. ”Balansen är en färskvara”, och ”Balansen måste tränas hela tiden”, ”Slutar man att träna balansen försämras den snabbt” – det här var något som jag hörde från olika instruktörer, pratade med vänner och familj om. Jag var och är helt övertygad om att det stämmer! Balans måste tränas varje dag och då talar vi om friska personer och normalt åldrande. Med Parkinson som ett extra tillskott i livet blir det ännu viktigare att träna balans.

Min balans har, trots träning, helt klart blivit sämre de senaste två åren. Men den är ändå rätt okej och jag märker att den blir bättre när jag tränar den och utmanar mig själv i olika positioner. Yogan är ett utmärkt tillfälle där kan balansen tränas på olika sätt och man märker själv vilken dagsform balansen har. Fysisk träning utmanar också balansen på olika sätt och stärker samtidigt kroppen, allt beroende på vilka övningar man gör.
Eftersom jag är övertygad om att balans är en färskvara smyger jag in lite balansträning i vardagen, flera gånger om dagen. Det kan vara sådana ”enkla” saker som att stå på ett ben när jag tar av och på mig byxorna, att ta trapporna både upp och ner, gå upp på en pall eller stol utan att ta stöd med händerna, jag har en pilatesboll i vardagsrummet och sitter på den (lyfter ett ben eller två) m.m. Här får man vara kreativ och hitta vardagliga/naturliga ”balansövningar”. Det är utmanande att träna balans, det är svårt många gånger men det ger resultat. Dessutom har balansen en direkt inverkan på vad man klarar av att göra – stå, gå, cykla, t.o.m. bara att fungera i vardagen.