22 december – värk i kroppen; prova spikmattan

För ungefär femton år sedan köpte jag en spikmatta. Jag var minst sagt skeptisk; men flera av mina träningskompisar och instruktörer pratade om hur den hjälpte de att slappna av och varva ner.

Det var ett lätt beslut att prova spikmattan – och jag fastnade direkt! Till och med barnen, som var ganska små då, använde spikmattan. Efter en dag när de var trötta men uppe i varv och hade svårt att komma till ro frågade de efter spikmattan, la sig på den och somnade lugnt. Det var som trolleri!

För 11 år sen blev spikmattan utsedd till årets julklapp, sedan har det varit ganska tyst om den. Jag tillhör de som fortsatte att använda spikmattan och många gånger har den varit min räddning.
Den har hjälpt mig att lindra smärta i kroppen, den har fått mig att slappna av när jag har varit stressad och den har hjälpt mig att somna och sova i många, långa perioder av kronisk smärta.
Jag använder fortfarande min spikmatta, men nu oftast som massagematta som får spända muskler att slappna av. Har du en spikmatta? Om du har det är mitt tips att plocka fram den och använd den. Använd den för att slappna av, för att kunna sova, för att lindra smärta och värk, för att öka blodgenomströmningen; massage – eller bara för att det är skönt 🙂

Nyfiken?, skeptisk?

För mig räcker kanske skönt som anledning till att använda den, men jag blev nyfiken på att ta reda på mer om vilka fysiska fördelar det finns med spikmatta.

Om du är nyfiken, som jag, eller är du skeptisk och tänker ”hur kan det vara bra att ligga på spikar?” – läs då vidare här

Så funkar en spikmatta

När du lägger dig på mattan kan du uppleva en stickande känsla, som ganska snart övergår till värme och avslappning. Det beror på att spikarnas stimulans skickar smärtsignaler till hjärnan, som i sin tur frisätter endorfiner och lugnande hormoner i kroppen.
Samtidigt stimulerar spikmattan blodcirkulationen, vilket syresätter musklerna och det får dig att känna dig piggare när det är dags att avsluta.

Att använda en spikmatta

Tänk på följande om du inte använt en spikmatta förut:

  • Du kan reglera trycket genom att lägga på ett lakan eller en handduk.
  • Ligg med benen lätt böjda.
  • Använd spikmattan 10-15 minuter den första veckan. Efter det rekommenderas att man ökar med ungefär fem minuter per vecka.
  • Spikmattan kan du använda i sängen eller på golvet.

6 fördelar med spikmatta

  1. Kan lindra smärta och ge en skönt avslappnande känsla.
  2. Kan hjälpa mot stress och sömnlöshet.
  3. Kan frisätta endorfiner och välmåendehormoner.
  4. Syresätter muskler genom att stimulera blodcirkulation.
  5. Massage för hemmabruk.
  6. Mjukar upp stela muskler.

Är du skeptisk och tänker, ”hur kan det vara bekvämt att ligga på spikar?”, Våga prova, du kanske blir positivt överraskad! Du kanske till och med tänker:
”Det här var ju riktigt skönt!”

21 december – gästbloggare: Lars Ersäng

Dagens gästbloggare är är Lars Ersäng; Parkinson och Ironman i samma kropp. Med fokus på träning, motivation och att leva med Parkinsons sjukdom.

Goda vanor förbättrar livet

Jag ställer ibland frågan, ”Vad har du för mål?”
”Har du något livsmål? Något du vill uppnå i ditt liv?”

De flesta jag möter som jag ställer frågan till, förstår den inte. Någon till och med tittar konstigt på mej och jag får förklara vad jag menar.

För säkerhets skull ställer jag nu en ledande fråga, ”Du menar på riktigt att du inte har något mål alls?” Har du något 10- års mål då? Hur vill du leva om 10 år? Vart bor du, hur försörjer du dej?

Flera har ändå en dröm om något meningsfullt. En dröm som jag uppfattar, verkar vara nästintill omöjligt att nå. Men inte något mål.

Jag föreläser om att förverkliga drömmar, om att hitta sin vision, om att inse sin potential. Med övertygelse och passion plocka ner drömmen och nå dit du verkligen vill vara och den du vill vara.
Jag berättar och reflekterar om helt galna upplevelser från världens hårdaste triathlonlopp.  Samt möten på vägen, möten med människor som påverkar livet. Människor inom Parkinson-världen, inom Triathlon-världen och alla andra mer ”normalstörda”.

För min personliga del handlar mina mål om att träna och bygga upp förutsättningar för att genomföra en Ironman. Min första Ironman genomförde jag i Kalmar år 2016. Det var fyra år efter att jag fått diagnosen Parkinsons Sjukdom fastställd.
På grund av pandemin är det mesta inställt vad avser tävlingar i triathlon och många är framflyttade minst ett år. Just denna dag i skrivande stund, 2:a Advent, skulle jag har varit i Chile och genomfört ”XTRI Patagonman”. Ett av mina större mål och den största utmaningen hittills. Förhoppningen är kunna tävla under senare delen av 2021. Om kroppen kan då.

Goda vanor

Allt handlar om små goda vanor som på lång sikt förbättrar livet. Att lägga till en ny vana eller ta bort en ovana hjälper till att på sikt förändra sig som människa. Om man vill och är beredd på det.
Att förbereda sig för något som ska ske om 1 år förutsätter att man kan planera och se varje legokloss, varje träningspass, som en viktig del i det man bygger upp.
Ju mer legobygget blir klart, ju viktigare att varje kloss får sin plats, varje träningspas har sitt syfte i en helhet.

Det går inte att fuska och tro att första månaden går att genomföra halvhjärtat. Hur ser legobygget ut om det saknas en månads träning av grundarbetet, det som är grunden i legobygget? Ett missat träningspass går inte att ta igen. Ett eller två missade pass någon gång gör i och för sig ingen skillnad. För många missade pass påverkar målet till att bli förskjutet på tiden eller att man får sänka ambitionsnivån. Självklart, i en plan tar man med perioder av avbrott för livet i övrigt.

Kontinuitet i träningen är A och O. Det skapar goda vanor.
Kontinuitet kräver planering till en början. Med tiden är kontinuiteten en vardag, den bara finns där. Kontinuitet triumfar allt.

När man väl bestämt sig för att nå sitt mål, då börjar processen och resan. När man har målet klart för sig kommer nästa steg som är viktig.
Man behöver dela upp resan i mindre delmål och avstämningspunkter på vägen.

Man måste lita till processen och att det man gör idag är viktigt och har en betydelse för målet. Att lita på processen, på det man gör idag, kommer påverka slutresultatet. Därför hjälper kortsiktiga delmål som tillsammans gör att man når slutmålet.

Jag hörde för inte så länge sedan att, ”resultatet av det liv och den människa man är, kommer med eftersläpning från de vanor man har och har haft under en tid, en lång tid”.  Människans instinkt kräver egentligen snabba resultat. En nedärvd instinkt i vårt DNA som kräver att kortsiktig ansträngning ska ge direkt belöning för den insats som görs.

Att göra en första ansträngning idag, som ska ge belöning om ett år, att stå på mållinjen då, är svårt at ta in.
Det går att ta in till viss del, att se målbilder, att tänka sig in i situationen när man når målet och får belöningen. 

Det är de goda vanorna som påverkar resultatet, det är vanorna som gör att man kan nå målet. Att nå själva målet förändar dej bara i liten omfattning, för ett kort ögonblick, en stund. Att nå målet förändrar i liten omfattning. Det som verkligen förändrar är processen fram till målet. Alla förberdelser och delmål på vägen. Men det är medaljen, målgången och slutet på resan man minns bäst. Men, det är egentligen inte slutmålet som blir det viktiga. Det är bara en liten bekräftelse.

Goda vanor. Låt säga att du har ett rum som ser ut som en tornado dragit förbi. Du tar tag i saken och städar upp hela rummet, snyggt och fint. Det blev ju riktigt bra!

Nu, ja!

Om två veckor ser rummet ut på samma sätt. Det ser ut som att en tornado har dragit förbi. Självklart är det dina dåliga vanor som stökar till rummet, som alltid.  Ännu en gång. Dags att städa upp igen. När du är klar tänker du, vad skönt, det blev ju bra!

Nu, ja!

Nu till det viktiga. Det du behöver, är inte ett rent och snyggt rum. Det du behöver, är goda rutiner och vanor, som gör att rummet inte ser ut som att en tornado dragit fram. Med goda vanor kommer du automatiskt ha ett snyggt rum. Utan att ens anstränga sig.

Jag tror på att de små goda vanorna på lång tid förändrar stort.

Att göra en armhävning om dagen förändrar inte din styrka, på en gång, nu direkt. Men, det ökar möjligheten till att förbättra din styrka på lång sikt.

Att meditera en minut om dagen gör inte att du får ett harmoniskt liv. Men, det ökar möjligheten till att hitta en harmoni och lugn du får av meditation.

Målet är inte att springa ett marathon. Målet är att bli en marathonlöpare.

Målet är inte att skriva en bok, målet är att bli en författare.

Med tiden kommer du få den identitet du söker och den du vill vara. När du kommit dit, är ansträngningen du gjorde från start, något du idag inte alls anstränger dej för. Den finns bara där, därför att du numera är en sådan person. Små förändringar av vanor förändrar din identitet på lång tid.

Goda vanor blir enkla vanor när man hittat glädjen i dem.

20 december – om att träna hemma och adventstävling; vinn produkter från Abilica Sweden!

Efter Tomtelatte och fudge med vit choklad kanske man längtar efter att röra på kroppen, varm och – förhoppningsvis – full av energi!
Så vad passar då bättre än ett träningspass som man kan genomföra hemma?
Jag tränar för att hantera min Parkinson, för att må bra och för att jag gillar att träna. Jag sätter upp mål och delmål. Motiverar mig med olika utmaningar och det brukar fungera för mig.
Och just det här med inspiration, övningar som är motiverande och stimulerande, möjlighet att hitta träningsglädje, disciplin, utmaningar, planering, struktur… där är vi alla olika när det gäller vad som kan få oss att träna.
Personligen trivs jag bäst med gruppträning; där peppar man varandra, men det har gått bort sedan mars. Nu tränar jag oftast inomhus och då vill jag använda redskap som är enkla och gärna multifunktionella. Balansplattan och balanskudden, som jag har skrivit om tidigare, är exempel på det precis som gummiband, pilatesboll, kettlebell och pinnen.
Efter ett träningspass mår min kropp bra av att stretcha och varva ner, ibland tar jag mig tid att avsluta med spikmattan och en triggerboll

Abilica sponsrar med suveräna produkter för träning och återhämtning som ni kan vinna.
Först kommer träningsprogrammet och efter det ligger tävlingen, Lycka till!

Träningsprogram

Börja alltid ditt träningspass med uppvärmning, då minskar du risken för skador. Värm upp och avsluta gärna med pulshöjning: t.ex. snabba fötter, höga knän, jogg/tramp på stället.

I det här programmet tränar du styrka, rörlighet och balans. Du använder gummiband, handduk och en pinne/kvastskaft/stav. Programmet är tänkt som en cirkel där du byter övning efter en bestämd tid och pausar 10-15 sek. mellan de olika övningarna. Kör 2-3 varv.

  1. Skulderbladen – gummiband sträck ut armarna framför dig gummibandet vid handlederna dra ihop skulderbladen. Obs viktigt att det är mitt i ryggen vid skulderbladen som du jobbar – inte axlar! En liten rörelse som tränar hållning och motverkar framåtrotation. 45-60 sek
  2. Core – stå i plankposition på knä eller tå, placera ena handen på en handduk, dra handduken med handen åt sidan, sedan tillbaka och möt vänster hand som gör rörelsen på andra sidan, byt till höger hand igen – 45-60 sekunder.
  3. Ben och rumpa – sätt gummibandet vid smalbenen, sjunk ner i knäböjsposition och gå åt sidan tre steg samtidigt som du håller kvar knäböjspositionen, gå tre steg åt vänster tre steg åt höger. – 45-60 sek
  4. Skaters utan hopp -Stå med benen axelbrett flytta vänstra benet i sidled bakom det högra, sjunk ner i knäet. Följ mjukt med i pendelrörelsen som sker i armarna. Flytta tillbaka till axelbrett och flytta höger ben bakom vänster på samma sätt. Pendla med armarna. Tänk på att vara mjuk i knäna. 45-60 sek. (Gör övningen som stretch eller snabbare för att få upp pulsen.)
  5. Rygglyft med pinne – ligg på mage med armarna utsträckta framför dig, håll i pinnen med ett grepp som är axelbrett, lyft pinnen ungefär 5 cm och dra den mott bröstet samtidigt som du lyfter överkroppen (OBS! det är en ganska liten rörelse och ryggen som arbetar) sträck ut armarna upprepa. 45-60 sek.
  6. Mage och balans – sätt dig på rumpan, sug in magen, sträck ut armar och händer framför dig sjunk ned bakåt och håll emot med magen, samtidigt drar du höger hand/arm ner mot höften som om du spänner en pilbåge, det blir en twist i sidan. Tillbaka upp och sträck ut armen. Gör samma rörelse på vänster sida. Upprepa. 45-60 sek.
  7. Latsdrag med pinne
  8. Avsluta med spikmatta

Tävlingen är avslutad och stort Grattis! till Anna-Karin Borg som är tävlingens vinnare.

Tävlingen 20 december

Du kan delta i tävlingen här på bloggen eller välj att delta på Instagram; mitt_liv_med_parkinson

Så här tävlar du

  1. På Bloggen:
    Skriv i kommentarsfältet:
    (O.B.S. Dina kommentarer dyker inte upp på en gång, jag måste godkänna dem först p.g.a. spamfilter.)
    * vilken produkt du vill vinna
    * ett julrim som passar produkten

    På Instagramkontot Mitt-liv-med-Parkinson:
    * vilken produkt du vill vinna
    * ett julrim som passar produkten
    * taggarna: #Blogmas2020 #MittlivmedParkinson #Abilica
  2. Tävlingen:
    Du kan tävla t.o.m. onsdag 23 december klockan 12:00. 
    Vinnaren kontaktas sedan via den mejl som använts och presenteras den 25 december.

De här produkterna kan du vinna

Gummiband
Träningstips

Abilica cx-wheel
Träningstips

Abilica Softgrip. Tränar händer, fingrar och underarmar

Inspiration och gemenskap

Om tävlingen:
* Tävlingen avslutas den 23 december klockan 12.00
* Man kan delta i tävlingen på Bloggen och på Instagramkontot Mitt-liv-med-Parkinson
* För att kunna vinna i tävlingen måste man dels skriva vilken produkt man vill vinna, och ett julrim som passar produkten samt (på Instagram) använda taggarna #Blogmas2020 #MittlivmedParkinson #Abilica
* Cecilia utser vinnarna
* Vinnarna publiceras den 25 december
* Ev vinstskatt betalas av vinnarna

19 december – Gästbloggare: Carina Mannefred

Dagens gästbloggare är Carina Mannefred; utvecklingsledare på Regionalt cancercentrum väst och verksamhetsansvarig på Kraftens hus Borås. För mig är Carina en inspiratör och förebild.

Tack Cecilia för frågan om att skriva i din Blogmas, det värmer i hjärtat att jag fått ditt förtroende.

Vem är jag då?
Jag är en kvinna i medelåldern, jag är både är mamma, farmor, maka, svärmor, syster, dotter, moster, vän, arbetskamrat… men framför allt är jag medmänniska i olika relationer. Det är många roller vi ska axla i livet och relationer som vi måste ta ansvar för. Jag älskar att vara med mina barnbarn, det gör mig lycklig och ger kraft. De lockar fram barnet i mig och gör att jag är närvarande i nuet. Det går inte att tänka på andra saker när man är tillsammans med barn, de pockar hela tiden på uppmärksamhet och märker direkt om man inte är närvarande. Som vuxen har jag ansvar i denna relation ❤

Jag tycker också om att ta på mig jeans och stövlar och gå ut i min underbara trädgård. Det ger energi och glädje att mylla i jorden och ta hand om det som växer, och senare få njuta av att kunna plocka in egenodlade blommor. Likaså att få vara vid havet och där njuta av årstidernas växlingar. Att vara i naturen ger mig mycket energi som jag kan använda i olika sammanhang. Jag tror att vi alla behöver stanna upp och fundera över vad som ger kraft i livet. Vad ger dig kraft?

Jag har nästan hela mitt yrkesliv arbetat som kurator inom sjukvården och samtalat med många cancerdrabbade och deras familjer. Jag har fått ta del av många familjers livsberättelse och delat både glädje och sorg. Dessa möten med människor i en utsatt situation har lärt mig att ta vara på livet här och nu. Jag har kommit till insikt om vikten av att prioritera att vara med nära och kära och att dammtussarna finns kvar tills jag väljer att ta hand om dem. Men det är en konst att leva här och nu, och jag jobbar varje dag med att själv bli mer närvarande i nuet. Om man läser på i ämnet så handlar det om att släppa fokus på alla tankar som snurrar, och det är inte alltid lätt. Ett sätt som jag lärt mig är att fokusera på andningen. Jag får ofta påminna mig själv att stanna upp och andas långa, djupa andetag. Men det är inte enkelt i den stressiga tillvaro vi lever i. Är du bra på att vara närvarande i nuet?  Har du några knep för att bli mer närvarande?

Sedan 2016 har jag haft förmånen att vara med och utveckla Kraftens hus, Sveriges första stödcenter för cancerberörda, som är initierat och designat av, för och med cancerberörda. Genom att erbjuda cancerberörda emotionellt, socialt och praktiskt stöd har Kraftens hus utvecklat en ny roll i den svenska välfärden. En cancerdrabbad, som ofta besöker oss, uttrycker värdet av verksamheten så här:

Kraftens hus ger mig mod att se in i framtiden. Sen Kraftens hus öppnade funderar jag inte så mycket på att dö, istället får jag kraft att leva här och nu”.

Det är en ynnest och stimulerande att vara en del av detta innovationsprojekt och det har varit fantastiskt att arbeta tillsammans med så många kompetenta människor, det ger mig både kraft och glädje!

2020 har varit ett annorlunda år som inneburit prövningar och nya vanor. Handsprit, distans och digitala möten har blivit vardag och samtalsämnet har varit virus, virus, virus. Vi har fått förhålla oss till att hålla i och hålla ut. Vi har fått rekommendationer att hålla distans, att inte träffas fysiskt, att bara vara med dem vi bor tillsammans med. I den här tiden när människor har svårt att föreställa sig framtiden då är det betydelsefullt att plocka fram hoppet. Hopp betyder förtröstan, förväntan, tillförsikt och ljusglimt. Hoppet kan hålla människor vid liv, hoppet kan få människor att kämpa, hoppet kan ge styrka att möta ännu en dag. Hopp kan vara som en dröm och en del drömmar ger kraft av sig själv, andra drömmar måste förverkligas annars försvinner de bort. Håll fast vid ditt hopp i denna annorlunda tid, håll ut för det kommer att bli bra!

Julen närmar sig med stormsteg och jag ser framemot en tid för avkoppling och eftertanke och gemenskap med familjen. Men jag längtar efter en vardag där vi kan mötas fysiskt, kramas och vara tillsammans igen. För vi måste alla våga tro att det blir bra till slut ändå ❤

Jag önskar er alla en God Jul
och
ett riktigt Gott Nytt År!

18 december – Gästbloggare: Erica Sandberg

Dagens gästbloggare är Erica Sandberg, hon skriver som privatperson men arbetar med strategiska uppdrag i program FVM.

Att utveckla(s) tillsammans!

När man regelbundet träffar eller umgås med personer, när man får ta del av personers förhoppningar eller förtvivlan så skapas särskilda relationer. Jag minns ännu vad de heter, de patienter som fick mig att undra och kasta mig in i förbättring av hälso- och sjukvården.
Att gå från sjukgymnast till att arbeta strategiskt med digitalisering kanske inte förefaller helt logiskt, men för mig är det så och vägen dit och platsen jag befinner mig på idag är helt logisk. Men i grunden handlar det om samma sak, hälsa, jämlik hälsa, rätten till hälsa för alla oavsett om man är frisk eller sjuk.

Jag har inte Parkinson men en del krämpor och kroniskt hälsotillstånd och jag sitter också där ibland… i väntrummet (som förresten borde heta välkomstrum), väntar på mitt årliga besök, saknar tillgång till provsvar i mobilen…..

Men jag ser det framför mig, den nya vården, möjligheterna, och jag vet att det är många som delar den upplevelsen. Visst ser vi inte samma bild, men det är ju det som är så fantastiskt, för ju fler bilder, desto bättre. För det jag inte ser, det ser någon annan.

Vi som arbetar i hälso- och sjukvården kan inte utveckla och förbättra själva, vi måste göra det tillsammans. Tillsammans med de som vet bäst vad de behöver, invånare och patienter.

När Hälso- och sjukvården nu står i arbetet med att designa de nya vårdprocesserna, ja då är det självklart att patienter och invånare ska vara med. Vi är på en resa tillsammans, jag, Cecilia och många fler och vi startade gemensamt i ingemansland, det var nytt, och med på resan har vi en kamrat som pratar ett helt annat språk. Nu har det gått ett år, och så mycket vi gjort tillsammans, vänt perspektiv på och belyst. Bara att invånare och patienter finns i rummet när vårdens nya processer tar form skapar värde och påminner om vilka vi finns till för. Tillsammans har vi utvecklats och utvecklat. Allt det jag lärt mig, de nya relationerna, blir nya personer som jag inte kommer glömma namnet på.

Det är de där mötena, ”resorna” och relationerna som gör en ödmjuk, varm i hjärtat och glad. Och man får inte glömma bort att vara tacksam för det och tacksam att få utveckla och utvecklas tillsammans med andra, årstiden och julen får mig att skänka en extra tanke på det.

God jul!
Önskar Erica Sandberg

17 december – Tomtelatte och fudge som smälter i munnen

Det är något med julen, kanske minnen från barndomen, eller kanske bara bilden av julen med god mat och dryck, hembakade kakor och mys med godis som man har gjort tillsammans. Så när det dök upp ett brev med recept på Tomtelatte och fudge ville jag direkt dela.
Jag har inte provat recepten ännu, så det är lite av en chansning och en förhoppning att de är lika goda som de låter!

Kanske en tomtelatte på söndag då det är fjärde advent? Toppad med hårt vispad grädde och följd av en lång promenad!

Här kommer Malin Toveruds recept på Tomtelatte – visst låter det gott? och det verkar ganska enkelt att göra hemma.
Om du provar recepten skriv gärna vad du tycker om de.

Tomtelatte med egen kanelsirap

Recept på kanelsirap – grundingrediens.

  • Värm 2 dl vatten, 2 dl farinsocker och 1 tsk kanel i en kastrull.
  • Låt koka upp under omrörning. Rör tills sockret har löst upp sig helt.
  • Sänk värmen och låt sjuda i 5 minuter. Rör då och då så att sirapen inte bränns vid.
  • Ta av kastrullen från värmen och tillsätt 1 tsk vaniljpulver.
  • Häll kanelsirapen i en glasburk med lock. Den sirap du inte använder kan förvaras i kylskåp i upp till en månad.

Så här gör du tomtelatten:

  • Brygg en espresso och skumma 2 dl mjölk.
  • Vispa 0,5 dl vispgrädde.
  • Häll 2 msk kanelsirap i en stor kopp.
  • Tillsätt espresson och den skummade mjölken.
  • Spritsa grädden på toppen och pudra med kardemumma.

Tomtelatte med ingefära

Den här varianten görs på vanligt bryggkaffe och utan kanelsirap. Den blir kryddig och inte så tung.

  • Vispa 0,5 dl vispgrädde.
  • Värm 0,5 dl varmt (eller kallt) kaffe, 1,5 dl mjölk (gärna röd), 2 tsk kanel, 2 tsk mald ingefära, 2 tsk malda kryddnejlikor och 2 tsk mald kardemumma i en kastrull. Vispa hela tiden.
  • När du ser första bubblan tar du av kastrullen från plattan. Drycken ska bara sjuda och inte koka.
  • Häll drycken i en stor kopp eller glas.
  • Spritsa på grädden på toppen och pudra med kanel.

Tomtelatte med pepparkakssmak

Här bjuder vi på ytterligare en variant av den populära latten. Om du tycker om pepparkaka är det här den sorten du ska testa.

  • Skumma 2 dl mjölk (gärna röd).
  • Lägg 2 pepparkakor i en plastpåse och krossa dem med handen.
  • Blanda 2 msk ljus sirap med 0,5 tsk kanel, 0,5 tsk mald ingefära och 1 krm malda kryddnejlikor.
  • Blanda kryddsirapen med 0,5 dl varmt starkt kaffe.
  • Häll kaffeblandningen i en stor kopp.
  • Tillsätt den skummade mjölken.
  • Toppa med spritsad grädde och pepparkakssmulor.

Fudge med vit choklad

Det här receptet är Malin Toveruds Fudge. Hon skriver att det är ett enkelt recept som ger en fudge som smälter i munnen, och förklarar att hemligheten är att inte koka smeten till för hög temperatur, om man vill ha sin fudge len och mjuk.

  • Blanda 1,5 dl vispgrädde, 1,5 dl socker, 1 dl vit sirap och 1 tsk salt i en kastrull.
  • Koka upp och rör tills sockret har smält.
  • Koka utan lock tills smeten har en temperatur på 123 grader.  Dra av kastrullen från värmen.
  • Rör ner 100 gram vit choklad (i bitar) och 50 gram smör i smeten och rör tills chokladen har smält.
  • Häll ut smeten i en form med bakplåtspapper (20×30 cm).
  • Låt svalna och skär sedan fudgen i bitar.

16 december – Gästbloggare: Anna och Johan Lundgren

Dagens gästbloggare är Anna och Johan Lundgren, som finns i teamet runt min dotter. Inspirerande tränare med inställningen att ”Allt är möjligt”, som dessutom ger självförtroendet en rejäl boost.

Att se möjligheter i svårare tider!

Vi som har fått äran att gästblogga den här dagen heter Johan och Anna Lundgren. Jag (Anna) har jobbat i ca 20 år som sjuksköterska och då främst med äldrevård. Johan är egenföretagare och delar tiden mellan ridsporten och organisationsutveckling. Vi har båda sedan vi var små delat passionen för ridsport och har i dagsläget 3 egna hästar. Johan tycker det är roligast att tävla dressyr medan jag föredrar snabba galopper över vidderna.

2020, intressant år för de flesta av oss, med stora utmaningar både vad de gäller med pandemi, en världsekonomi i gungning och social distans. För vår del har året varit både upp och ner, precis som livet är hela tiden. Hösten 2019 sökte jag VCT för en lättare morgonhosta som aldrig ville gå över. Diverse prover och lungröntgen togs, jag skickades hem med en kur antibiotika för misstänkt lunginflammation och meddelade chefen att jag skulle stanna hemma en vecka. Den där veckan har i skrivande stund ännu inte tagit slut… Det visade sig efter många och långa utredningar att det var en form av leukemi som kallas MDS. För min del innebär det att jag har en benmärg som inte producerar tillräckligt med röda och vita blodkroppar. Inte den bästa sjukdomen att ha i pandemitider alltså, då mitt immunförsvar är rent ut sagt kass. Man kan ju säga att hela vår familj har blivit experter på social distans efter detta år. Jag har den stora lyckan att ha möjligheter att bli frisk från min sjukdom men då krävs en stamcellstransplantation. Tack vare det fantastiska Tobiasregistret har jag fått en donator och ska få nya stamceller i januari 2021.

2020 innebar alltså stora förändringar för vår familj. Jag som är de mest sociala personen i världen fick plötsligt inte träffa andra människor hur som helst, absolut inte arbeta (har alltid jobbat 120%..), inte samåka med andra i bil, inte vistas i badhus, inte flyga osv, osv. Det mesta blev; INTE!!! Både jag och Johan är positiva och sociala av naturen och kände snabbt att så här kan vi inte ha det. Det gäller att ta vara på tiden som man får, och visst, jag kan dö av min sjukdom men jag kan också bli överkörd och dö imorgon. Nu fick vi plötsligt mängder med tid tillsammans både som familj och som partners inom ridsporten.

Johan har under många år varit en duktig dressyrryttare och tävlat på hög nivå. Men som de flesta vill han vidare och bli bäst, eller åtminstone mycket bättre! Sagt och gjort, tiden hade vi fått i och med min sjukdom, vi satte ett mål att om Dressyr-SM blir av så ska vi vara tillräckligt bra för att kunna vara med utan att göra bort oss. Träningen tillsammans med häst, ryttare och mig som hemmatränare intensifierades under våren. Och resultaten lät inte vänta på sig. Under försommaren kunde äntligen tävlingarna komma igång så vi fick ett kvitto på var vi stod oss i konkurrensen. Det såg bra ut men vi visste att det inte alls var säkert hur det skulle gå i ett SM. Sommaren gick, vi satsade långsiktigt på styrka hos både häst och ryttare och plötsligt var det dags.
I september bar det av till Strömsholm, ridsportens mecka, och att mäta sig med de allra bästa i Sverige. Jag, mitt i alla behandlingar av MDS, har nog inte varit så lycklig, stolt och nervös som då.

SM rids i en grundomgång med ett förutbestämt program på högsta nivå. De 15 bästa kommer till final och ska då rida ett egenkomponerat program till musik som kallas kür. Det var 29 stycken som startade i grundomgången, vi tänkte att kommer vi på plats 28 så vore det fantastiskt. Vi kom på 11;e plats…Vad hände??!! Vi som aldrig tävlat SM tidigare!! Vi har en ung häst i sammanhanget, Johan har aldrig tävlat på så här hög nivå tidigare och plötsligt hade vi slagit oss in i eliten…

Chockade över resultatet gick vi runt i ett totalt lyckorus och skulle ladda om till finalen och küren.

Küren hade vi själva komponerat ihop hemma vid köksbordet, i isolering och över vinglasen. Då kür är nästan dubbelt så tungt för hästen hade vi valt att inte satsa så mycket på den då vi inte ens räknade med att komma till final. Men nu var vi där, å visst mitt ekipage var sist bland de 15 i finalen, men jäklar vad kul det var att komma som underdog, rida till glad och medryckande housemusik och se både domare och publik ryckas med av vår nybörjarglädje.
Och detta hade antagligen inte skett om inte jag blivit sjuk så att vi kunde välja att lägga ännu mer tid på ridningen och hästarna.

Vad mynnade då detta äventyr ut i? Jo, i november ringde självaste förbundskaptenen upp och bjöd in oss till observationsklass för B-landslaget. Nu får vi åka till Skåne x flera på Coronasäkra träningar för självaste Louise Nathorst, (vann världscupfinalen i dressyr 1998). Att bara få höra av henne att vi har gjort ett fantastiskt jobb med vår fina häst värmer enormt och sporrar oss till nya stordåd. Det där med att jag är sjuk har sedan våren -20 bara varit ett hack i skivan. Äventyret med SM, eventuellt deltagande i landslag och utveckling av vår ridning hade ju troligtvis inte skett om vi inte fått mer tid till hästarna.

Vi njuter av varenda dag, gör roliga saker med familjen och hästarna, trots social distans, hägrande stamcellsbyte och en oviss framtid. Men handen på hjärtat, framtiden är ju oviss för alla, det gäller ju att göra det bästa av tiden och ha så kul man kan så länge man lever! Så lev väl, håll ut och håll distans, livet är fantastiskt!!

Hälsningar från Anna och Johan Lundgren.

15 december -Yoga; mjukar upp kroppen och lugnar sinnet

Jag minns inte längre vad som fick mig att börja med yoga, men jag minns känslan i kroppen och lugnet i sinnet som infann sig redan första gången jag provade. Jag var fast, och har fortsatt med yoga sedan den där första gången. I perioder har jag yogat varje dag, det har blandats med perioder när jag gör yoga en gång i veckan. Men oavsett, så har jag aldrig slutat. För mig har yoga blivit en räddning, och ett nödvändigt inslag i mitt liv.

Jag vill gärna dela med mig av ett smakprov av yoga, och berätta lite om vad den betyder för mig.

Varför yogar jag?

Jag yogar av olika anledningar, både för att träna min kropp men också för att yogan lugnar mitt sinne, och för att träna den medvetna andningen.
I yogan kan jag fokusera på att träna styrka, balans, rörlighet, smidighet och koordination på ett sätt som passar både min kropp och min dagsform. Jag kan välja om jag vill utmana mig eller om jag vill upprätthålla det befintliga. Sinnet blir lugnt och jag får lättare att fokusera, jag tänker klarare och stressen i både kroppen och i sinnet minskar.
Yoga har varit min räddning många gånger, både rent fysiskt för att den får min kropp att må bra, men också för mitt sinne, då den ger mig ett lugn som gör att jag kan hantera stressade situationer på ett eftertänksamt sätt – utan att bli stressad.

Idag tänkte jag dela med mig av några yogaövningar. Övningar som är mer som en form av stretch och får kroppen att bli mindre stel och mer rörlig. De går att göra antingen på golvet eller sittandes på en stol. Väljer man att sitta på en stol är det viktigt att man tänker på att spänna upp coren (magmusklerna och ryggen) så att man inte hänger på kotorna i ländryggen. Om det gör det minsta ont så skall man inte göra övningen. Men Våga prova – kanske gillar du det här miniprogrammet för att mjuka upp och stretcha igenom kroppen.
Du behöver en matta (eller en handduk), kuddar och en filt.
Lycka till!

Prova yogaövningar

  • Ligg på rygg på golvet med armarna längs med sidorna, handflatorna upp, armar och ben en bit ifrån varandra/kroppen eller sitt bekvämt (på golvet eller på en stol) med händerna i knät. Välj om du vill sluta ögonen eller behålla de öppna. Andas lugna andetag in och ut genom näsan – försök att göra andetagen lika långa. Kanske räkna till fyra på både inandning och utandning. Känn hur kropp och sinne mår.
  • Sitt bekvämt (på golvet eller på en stol) och börja väcka kroppen. Sträck båda armarna uppåt, sänk den vänstra armen och handen ner mot sidan, sitter du på golvet låt handflatan möta golvet och sträck höger arm över örat och sträva mot vänster samtidigt som du känner hur hela höger sida av kroppen sträcks och stretchar. Byt sida. Gör 8 gånger per sida.
  • Katt och ko – en rörelse som mjukar upp hela kroppen. Du kan göra den stående på alla fyra eller sittandes på knä. Svanka försiktigt andas in och titta framåt uppåt, andas ut samtidigt som du skjuter rygg som en katt. Runda ryggen och titta inåt mot naveln. Andas in och svanka mjukt och försiktigt igen. OBS! det får inte göra ont i ryggen! Ta det försiktgt.
    Om du sitter gör du övningen ppå samma sätt – tänk att du svankar och tittar framåt uppåt, andas  sedan ut samtidigt som du rundar ryggen och tittar mot magen/naveln.
    Gör 8 repetitioner.
  • Sitt på golvet och sträck ut båda benen framför dig, böj sedan det högra benet och sätt foten på vänster sida om benet som är utsträckt, ta tag om knäet med den vänstra handen. Sträck upp kroppen – nu kan du välja om du vill lägga den högra handen på knäet eller om du vill sätta ner fingertopparna snett bakom dig till höger för att få mer stretch. Andas in och sträck upp dig andas ut och se om du kan vrida kroppen någon millimeter. Håll i 4 andetag och byt sida.
  • Ligg på golvet – lyft upp knäna i 90 grader och låt bägge två falla åt höger, når de inte ner till golvet palla upp med kuddar under och emellan dina knän, lägg gärna höger hand på ditt knä eller ben, låt sedan vänster arm sträckas ut åt sidan samtidigt som din blick följer med. Slappna av och andas. Korrigera ställningen allteftersom kroppen slappnar av. Ligg 60 sekunder innan du byter sida.
  • Avsluta liggande på golvet, sträck ut kroppen som en stjärna, ta gärna en filt över dig, slappna av och känn efter hur du mår. Ligg kvar två-tre minuter. (När du låter kroppen slappna av helt och andas lugnt ända ner i magen, lugnas ditt nervsystem.)

14 december – Gästbloggare: Yessica Ståhlbalck

Dagens gästbloggare är Yessica Ståhlbalck. Yessica är PT:n på min sportklubb som med sin energi, sin ambition och sin fantastiska förmåga att komma på kluriga och roliga övningar lyfter mig och många andra – och hon får mig alltid att tro på min förmåga och att nå ett steg längre!

Mycket om lite eller lite om mycket. Kanske om att försöka njuta i stunden.                           Och en himmelskt god rödbetssallad.

När vi hade köpt och skulle renovera vårt hus för 16 år sedan började vi riva ur sidor ur inredningstidningar. För inspiration. Nuförtiden hade man kanske istället tagit skärmdumpar med sin mobil och sparat med alla andra skärmdumpar av precis allt möjligt i mobilens nästan pinsamt stora fotogalleri (jobbrelaterat, vilket för mig betyder träningsupplägg och övningar, kom-ihåg, gulliga bilder, citat och tänkvärt, minnesbilder och ta mig tusan, kanske till och med en selfie som blev riktigt ok för att inte komma från en i selfiegenerationen). I alla fall så satte vi de utrivna sidorna i en pärm för att sedan bläddra fram och tillbaka för att inom ramarna för vår budget försöka efterlikna i vår egen renovering – stort som smått, ibland också en liten detalj.

För det är just precis så och ju mer man tänker på det så är det trots allt detaljerna som gör helheten och min sambo sa att om han såg något fint någon gång – oavsett i en inredningstidning eller något annat han tyckte var fint i sin egen värld. Att då försökte han tyda vad i bilden som gjorde att han fastnade för den. Nu är han i reklambranschen och nördar in sig väldigt mycket på allt från färg och form till konceptuella lösningar. Men jag gillar det där. Att fundera på vad det är med något som gör att jag tycker om det…eller vad jag tycker om med ´just då´. Att jag tycker om att se på något. Eller vara i det. Känslan något ger mig. Många gånger är det just detaljerna eller de små fragmenten, de korta stunderna man upplever något. Oavsett sinne. Som gör ett intryck. Även det oannonserade plötsliga. En känsla just där och då att Allt är faktiskt ok just nu. Just här i denna stund känner jag mig bra och här tycker jag om att vara. Kanske inte i det stora. Kanske inte sen. Men just nu i den här stunden, en blott detalj av mitt liv känner jag mig…glad. Eller till och med lycklig. Och det är ok för mig att känna så. Jag behöver inte överanalysera varför jag känner som jag gör. Utan mer. Observera. Jaha. Nu känner jag mig såhär. Och när det är kopplat till en harmonisk känsla i oss. Känn in den.

Jag övar på det. En grundläggande princip inom träningsbranschen där jag arbetar. Och såklart inom mycket annat. Är att jag kan bli bra på det jag övar på. En komplex rörelse i vardagen eller träningen. Eller översatt i detta fall. Att ta till sig den positiva känslan något för med sig. Om ens för stunden.

Det upptäcktes en tumör på min tjocktarm sommaren 2018. Jag opererades akut och hade efterföljande 6 månader med dels rehab från den stora operationen i magen (ca ett år till någorlunda tillbaka fysiskt) och dels cytostatika för att sen få höra att Tumören är borta, det ser bra ut, nu kollar vi dig varje år ett tag framöver, tack så mycket hej (inte riktigt så, men nästan). Sen dess har jag försökt väva mig till en ny form av den som var jag ’före’.  Det har naturligtvis varit allt från roligt det som jag har varit med om. Ingenting med något som elakt, mot vår vilja sliter bort det fysiska. Det mentala. Eller den som egentligen är den ’som är jag´. Är roligt. Det vet både du och jag. Men också i det mörka kan de där snälla detaljerna finnas. De där stunderna. Och när någon så frågar Hur är det. Så tänker man varje gång att ska jag svara utifrån makroperspektivet så blir det världens längsta svar att Jo det är bra förutom Coronan i världen och hur jag mår och att jag har det och det och det och det. Eller så svarar man utifrån hur det är just nu. Just nu är det bra i den här stunden. Man finns i olika skikt. Vissa delar finns kvar med oss hela livet. Fysiskt. Eller mentalt. Men det måste inte äga oss hela tiden. Det kan finnas delar i oss. I den verklighet vi har nu. Som faktiskt får vara bra. Trots allt annat skit. Stort. Som smått. Jo tack. Just nu är det bra.

Och vet du. Man måste inte alltid förklara. Etikettera. Ens förstå själv. Varför man känner som man gör. Det är vad det är. Och det är så det är just nu.

Det är fint. Tycker jag. Att man kan få vara glad i stunden. Det måste inte finnas en anledning.  Man måste inte leta efter sammanhanget för delarna kanske gör ett sammanhang som vi inte måste se. Allt annat kan vara bortom glad. Men man kan finna det i stunden. Lugnet. Harmonin. Fint tycker jag att det kan få fungera så. Men också att bara för att något varit på ett sätt tidigare, så kan det te sig annorlunda nästa gång. Och nästa. På gott och ont. Och vi kan inte veta. Utan kanske se det som ett äventyr för vad som ska hända. Där vi är en del av helheten. Alla detaljer som vi väljer. Eller inte väljer. Men som tangerar oss. Formar oss. Är vi. Kanske behöver vi inte tänka mer än så. Vi styr där vi kan och vill i stunden. Och vi följer med. Vi står inte stilla för också stillheten är en del av en rörelse. Att allt som är stilla faktiskt rör sig mot det andra.

Att alla sekunder. Alla stunder är unika. Och just här. Här har jag aldrig varit förut.

Man stannar till. Och där finns man.

Ska vi öva på det?

PS Så många ord och så lite rödbetssallad. Den kommer här för dig som vill prova.

God Jul!

RÖDBETSSALLAD ca 5 dl

  • 4-6 kokta, småtärnade rödbetor (tips att köpa färdiga)
  • 1 litet äpple. Tärna som rödbetor.
  • ½ liten rödlök (eller mindre efter smak). Tärna smått
  • 1 dl gräddfil
  • 0,5 dl crème fraiche
  • 0,5 dl majonäs
  • ½ msk grovkornig senap
  • 1 tsk riven pepparrot (eller mer för här sitter mkt smak)
  • Svartpeppar från finaste kvarnen
  • Salt efter smak, börja försiktigt

13 december – vinn Stefan Einhorns bok: Konsten att fördärva sitt liv – eller inte

Den 13 december är det Luciadagen, och i år är det också den tredje advent. Att på luciadagen tända det tredje ljuset i adventsljusstaken är något speciellt. När jag tänder det tredje ljuset vet jag att det snart är jul, jul med familjen, syskon och föräldrar – men inte i år. I år skall vi bara umgås med de vi bor ihop med. Tanken gör mig sorgsen; det är inte så jag vill fira julen! Julen vill jag dela med mina nära; och det är ingen lättnad att de sitter i samma sits. För att dela julen, och den gemenskap med närstående som den innebär för mig, gör det mig ändå glad att jag kan dela med mig till familjen genom mina ”Julpaket”. Och nu börjar det bli dags att göra i ordning ”Julpaketen” som kommer att innehålla lite smått och gott som hör julen till.


Från TV:n hör jag luciasången, det är Lussemorgon och det betyder Luciatåg, pepparkaka, lussekatt och risgrynsgröt – och Lucia, elva nätter före jul, nu känns det att vi börjar närma oss julen.

Var med i utlottningen av Stefan Einhorns bok

En av min ”blogmas” sponsorer är Natur & kultur, som sponsrar mig med Stefan Einhorns bok: Konsten att fördärva sitt liv – eller inte
Jag har glädjen att lotta ut ett exemplar av boken

Hjärnfonden bjöd in mig till Webinariet: ”Om konsten att fördärva sitt liv och nya forskningsframgångar” med:
Stefan Einhorn, läkare, professor och författare och
Per Svenningsson, professor och specialistläkare vid Karolinska Institutet.
Stefan berättar personligt om sin bok ”Konsten att fördärva sitt liv” och delar med sig av tankar och erfarenheter kring sin egen kroniska neurologiska sjukdom. Per Svenningsson berättar det senaste om forskningsläget inom Parkinsons sjukdom. Ett mycket intressant webinarium, det går fortfarande att lyssna på.
Länk till webinariet.

För att delta i utlottningen av Stefan Einhorns bok skall du:

  1. Gilla inlägget i bloggen
  2. Skriv i kommentarsfältet varför du vill vinna boken
    (O.B.S. Dina kommentarer dyker inte upp på en gång, jag måste godkänna dem först p.g.a. spamfilter.)
    Du kan tävla t.o.m. fredag 18 december klockan 12:00. Vinnaren kontaktas sedan via den mail som använts och presenteras den20 december.
Inspiration och gemenskap

Om tävlingen:
* Tävlingen avslutas den 18 december klockan 12.00
* För att kunna vinna i tävlingen måste man dels ha gillat inlägget, och dels skrivit varför man vill vinna boken
* Cecilia utser vinnarna
* Vinnarna publiceras den 20 december
* Ev vinstskatt betalas av vinnarna

Om boken

Stefan Einhorn berättar att boken är skriven med en förhoppning om att göra gott, att kunna hjälpa andra att förstå och kunna förverkliga sig själva.
Och det märks när man läser boken. För visst fastnar skrattet och man ler ansträngt, när man känner igen sig i ett beteende som enligt författaren är ett bra sätt om man vill fördärva sitt liv. Men sedan kommer tips om hur man kan göra något åt det, tänkvärt.

Jag gillar hur boken är strukturerad, med berättelser, beskrivningar av olika beteenden och sedan hur man kan göra om du vill förändra ditt liv. När jag läser boken blir jag glad och känner att: ”Det där är ju egentligen inte så svårt att förändra – för fördärva mitt liv det vill jag inte!”
Det går utmärkt att läsa ett avsnitt i taget.
En bok väl värd att läsa!

I bokens inledning berättar Stefan Einhorn att han lever med diagnosen Parkinsons sjukdom, och han berättar att när han fick diagnosen var det på ett sätt en lättnad. Att det var skönt att få det som han hade känt på sig bekräftat. För honom blev livet på en gång mycket tuffare, men samtidigt i högsta grad värt att leva.
Han betonar att sjukdomen inte hindrar honom från att leva ett rikt liv även om allt tar längre tid, han rör sig långsammare och kan känna en överväldigande trötthet.