Challenge, cirkelträning i grupp

Det är fredag kväll, och som avslutning på veckan och start på helgen, vad kan vara bättre än ett tufft träningspass? Vi som var i studio 1 i fredags var helt eniga om att vi var på rätt plats vid rätt tidpunkt. Den här fredagen var det fokus på styrka i cirkeln och på puls mellan de två rundorna vi körde.

Kroppen och hjärnan fick helt klart bekänna färg – och jag blev påmind om hur snabbt jag tappar styrka och kondition när jag är sjuk och inte kan träna på som jag brukar. Inte lika stark, inte lika uthållig, men tack och lov lika envis. Det är skönt att viljan finns där och driver på, då orkar jag lite till.

Igår träning och idag träningsvärk – så mycket mer rätt kan det inte bli.

LSVT BIG – Kalibrering av hjärnan

Underbart träffsäkert, kalibrering av hjärnan! Det är så enkelt, helt genialiskt och ändå så svårt. Målet med att kalibrera hjärnan är att återskapa ett så normalt rörelsemönster i kroppen som möjligt, man lurar hjärnan helt enkelt. Parkinson innebär bl.a. att man tar kortare steg, har mindre pendling med armarna m.m. men hjärnan tror fortfarande att rörelserna är normalstora!

Tanken är att när man överdriver en rörelse och gör den stor, så kommer hjärnan att omprogrammeras och gör den ”vanliga” rörelsen lite större. Det betyder att man genom att påverka rörelsernas storlek kan bromsa utvecklingen av t.ex. korta steg och små rörelser.

I tisdags fick jag prova BIG i en varmbassäng. Jag använde en ”wet suit” som hjälpte mig att flyta. Med den flythjälpen kunde jag fokusera på att simma med långa och stora rörelser. Hjärnan fick säkert hjälp att tänka på annat! Det kändes riktigt bra. Och det omedelbara resultatet: rakare och mer avslappnade händer, bättre hållning + rörligare i höften.

I onsdags blev det kvällspromenad med fokus på BIG. Det ser nog ganska roligt ut när jag går med så långa steg som är möjligt för mig och samtidigt pendlar med armarna till maxläge bakåt och framåt. Inte nog med det, jag sträcker ut händerna och spretar med fingrarna. Känslan i kroppen när man gör den här BIG-gången är speciell, och det är tillfredsställande att kunna ta ut rörelserna stort.

Det fungerar! De sista 400 metrarna är kroppen mjukare, armarna pendlar bättre och höfterna driver steget.

Jag gillar BIG! Med BIG kan jag påverka symptom och bäst resultat blir det om jag gör mina övningar varje dag.

En resa på okänd mark

Det första året med Parkinson är ju till ända och nu har det andra året börjat. Vad händer? Min bas är annorlunda eftersom jag vet lite mer om sjukdomen, har ett bra vårdteam och börjar få koll på mina symptom och vad som triggar dem. Jag har också en del kunskap om hur jag kan hantera min Parkinson. Det är år ett, utvärderat, sammanfattat, avklarat.
Nu till år två. Med den kunskap jag har nu som bas fortsätter mitt liv med Parkinson. Min plan – såklart att jag har en plan 🙂 – för det här andra året är att dels fokusera på sådant som jag vet att jag mår bättre av, dels att utforska nya områden.
– Ledord: jag vill, jag kan,jag vågar
– Träning, jag kommer fortsätta att utforska vilken typ av träning som påverkar mig och hur. Här är mitt mål att prova nya träningsformer och se vad de ger.
– Kosten…alltid viktig.
– Vad triggar mina symptom och kan jag göra något åt de situationerna?
– Att livet är mer än Parkinson och att det är viktigt att våga leva.
– Intressen som har fått stå åt sidan, kanske kan något bli aktuellt igen.

Det här är en plan som egentligen kan uttryckas i meningen: ”Jag vill leva ett bra och innehållsrikt liv, där Parkinson får vara medresenär och inte dominant”. Och vem med en kronisk sjukdom vill inte ha det så?

Det är fortfarande en resa på okänd mark, Parkinson är en oberäknelig typ och poppar ibland upp där man minst anar.