Gott Slut och Gott Nytt År!

2019 har varit ett otroligt händelserikt år, ett bra år. Det känns roligt att stanna upp och summera, göra avslut och samtidigt blicka framåt mot det nya året – 2020 – ett spännande år som precis tagit sin början.

2019 har varit både lärorikt och intressant. Det har hänt mycket och jag minns det med ett leende som ett positivt år, och dessutom som ett år där jag har fått möjlighet att lägga en stabil grund för mitt liv 2020. Nu lämnar jag det bakom mig och bär med mig insikter och erfarenheter, möten med spännande människor och många givande samtal. Jag känner tacksamhet till livet och allt det har inneburit och fört med sig.

Just nu känner jag mig full av framtidstro och positiv energi!

Det är med förväntan och glädje jag börjar det nya året. Jag ser fram emot att få genomföra det som jag har planerat, en del är på gång, en del ligger i den den så kallade ”pipen”. Ytterligare annat är på idestadiet, och samtidigt finns det utrymme för det oplanerade.

Några av de händelser som jag ser fram emot i år: Parkinson-SM i bordtennis 29/2-1/3, publiceringen av boken om att vara kvinna och leva med Parkinson, och den 28/3 det Event jag och min vän och samarbetspartner Charlotte anordnar i Ljungskile. Det är ett Event med fokus på Liv(et) och rörelse när man lever med en neurologisk diagnos – boka gärna in den dagen redan nu. Mer information kommer, och det kommer att bli en helt fantastisk dag – Välkomna!

Bloggen ”Mitt liv med Parkinson” lever vidare under 2020, och jag kommer att fortsätta att dela med mig av stort som smått, mina tankar och mitt liv.

Nu önskar jag er alla ett riktigt Gott Nytt År!

Början?

”När började du misstänka att du har Parkinson?” En vanlig fråga, precis som ”Vad var det som gjorde att du misstänkte just Parkinson?” När jag har svarat på de frågorna, tänkt efter och funderat börjar mina tankar kretsa kring när de allra första symptomen kom. När var början? Jag läser på om de olika symptomen och vilka som brukar vara de första. Det är riktigt intressant! Jag inser att när de första symptomen på Parkinson kommer är det inte alls konstigt att det inte är den första sjukdom man misstänker. Jag läser om symptom som kan smyga sig på, ofta så långsamt att de blir ”naturliga”. Det är inte förrän symptomen är så uttalade att man kan lägga ihop två och två som en misstanke blir till läkarbesök och visshet.

Men det är alltså inte den egentliga början, det är en bit in på resan. De allra första symptomen kan vara:

  • trötthet och störd sömn
  • minnesproblem
  • försämrat luktsinne
  • sämre smaksinne
  • domningar eller pirrningar i kroppen
  • störd temperaturreglering

Har man de här symptomen så är nog inte Parkinson det första man misstänker. Det kan ju vara en massa andra tillstånd och det jag förklarade de här symptomen med var biverkningar av min astmamedicin, stress och ålder. Symptomen stämde bra in på mina förklaringar och ingen läkare sa något annat. När de mer kända symptomen kommer blir det hela mer tydligt och även de diffusa symptomen faller på plats. De huvudsakliga symptomen för Parkinson känner nog många igen:

  • Skakningar
  • Stela muskler
  • Hämmade rörelser

Så kanske kan man säga att början kommer två gånger, dels när de mer traditionella symptomen kommer och man får sin diagnos och dels när det första symptomen kom. Och med facit i hand tittade jag i backspegeln och funderade över när början var. Jag kom fram till att den första iaktaggelsen av att min koordination inte var som den skulle fick jag för åtta eller tio år sedan. Samma sak gäller många av de mer diffusa symptomen, de började för många år sedan. Det betyder att min början ligger ungefär tio år innan diagnosen. Inte misstänker man Parkinson när man är fyrtio år! Men ändå en lättnad att förstå och kunna hitta förklaringar.