I en artikel, publicerad i ”Journal of Parkinson’s Disease” 2019, skriver man om fysisk aktivitet som behandling av Parkinson. Artikeln tar upp forskning som både visar på betydelsen av träning för att hantera sjukdomens symtom och vikten av att anpassa träningsprogrammen efter varje persons individuella behov.

Man lyfter fram Fysisk Aktivitet som Behandling

Forskningen visar tydligt på att fysisk aktivitet, i olika former, har en positiv effekt på både motoriska och icke-motoriska symtom hos personer med Parkinson. Det är inte bara fråga om att förbättra rörelseförmåga och balans, utan också om att minska depression, ångest och andra icke-motoriska symtom som ofta följer med sjukdomen. I artikeln betonas att träning bör vara integrerad som en central del av varje patients behandling och att träning innebär ökad livskvalitet. – Det ger både hopp och inspiration.

Vikten av Individuellt Anpassade Träningsprogram

En av de viktigaste slutsatserna man lyfter fram i artikeln är att träningsprogram bör vara individuellt anpassade. Varje person med Parkinson är unik, och det som fungerar för en person kanske inte fungerar för en annan. Därför är det viktigt att ta hänsyn till varje individs unika behov, symtom och förmågor när man utformar träningsprogram.

Mångfald av Träningsformer

När man tar hänsyn till de unika behoven så betonas vikten av att utforska olika träningsformer för att hitta det som passar bäst för varje individ. Det kan vara allt från traditionella träningsformer som aerob träning och styrketräning till mer specialiserade aktiviteter som dans, yoga eller bordtennis. Målet är att hitta något som inte bara är effektivt för att förbättra symtomen utan också något som är roligt och engagerande och får personen att vilja delta regelbundet.

Träning en självklar del av Behandlingen i framtiden?

Artikeln visar att mediciner och traditionell terapi, tillsammans med fysisk aktivitet kan spela en viktig roll i att förbättra livskvaliteten. Genom att våga prova olika träningsformer och individuellt anpassade träningsprogram kan man må bättre lite längre.

Det forskningen visar innebär att individuellt anpassade träningsprogram, som tar hänsyn till varje persons unika behov och förmågor, maximerar de positiva effekterna av fysisk aktivitet och ger varje enskild patient de verktyg man behöver.

Jag hoppas att man fortsätter att forska om träningens påverkan på Parkinson och att resultaten kommer att påverka behandlingen. Kanske, kanske blir individuellt anpassad träning en självklar del i behandlingen.

I den bästa av världar blir resultatet av forskningen en vändpunkt för många som lever med Parkinson. Det innebär att personligt anpassad träning blir en självklar del i den formella behandlingen av Parkinson. Lika självklar som läkemedel. Då kommer man, i varje fall till viss del, att kunna ta kontroll över sin egen hälsa genom att engagera sig i regelbunden fysisk aktivitet. Det här borde förbättra den fysiska och det mentala välbefinnandet och dessutom innebära en känsla av kontroll och självständighet.

Sist men inte minst, den här forskningen understryker betydelsen och behovet av att utforska nya behandlingsmetoder och tillvägagångssätt.